Foto av kvinna som spelar luta i medeltidskläder

Trubadurkonsten — med rötter i det muslimska Spanien? Foto: Byronv2 (CC BY-NC 2.0; bilden är beskuren).

Kung Sancho hade två kvinnliga musiker vid sitt hov i slutet av 1200-talet, kvinnliga musiker med arabiska namn. Vilka var de?

År 1284 blev prins Sancho den modige kung över Kastilien, León och Galicien, det vill säga dagens nordvästra Spanien. Han fick bara regera i ett drygt decennium innan han avled. Räkenskaperna från hans palats har dock överlevt till våra dagar, och de innehåller bland annat namnen på 27 trubadurer som fick betalt för att de spelat vid hovet. Listan bjuder på en överraskning — två av trubadurerna var kvinnor, och att döma av deras namn kom de från den muslimska världen.

Vilka var dessa två kvinnor, och hur hade de hamnat vid Sancho IV:s hov? Källorna tiger, men vi kan åtminstone ställa upp en hypotes.

Rickard Lejonhjärta som musikkritiker

Till att börja med hade den muslimska världen en tradition av kvinnliga hovmusiker. Mest kända är qiyan (singular qayna), slavinnor som under 800- och 900-talet underhöll vid det abbasidiska kalifatets hov. En qayna skulle vara välutbildad så att hon kunde konversera, kunde ha en repertoar på fyratusen sånger och komponerade ofta själv, men hennes roll hade även en erotisk dimension som gör det svårt att dra gränsen mellan musiker och prostituerad.

Den egentliga qiyan-traditionen dog med tiden ut, och det skedde i alla fall trehundra år innan de två mystiska trubadurerna dyker upp vid Sanchos hov. Slutet för qiyan var dock inte slutet för kvinnliga musiker i den islamska världen. När den engelske kungen Rickard Lejonhjärta befinner sig på tredje korståget i början av 1190-talet förhandlar han med sina motståndare, och ett visst kulturutbyte äger rum. Vid ett tillfälle ber Lejonhjärta att få höra lite av mellanösterns musik. Krönikören Ibn al-Athir, som befann sig på plats, rapporterar att man kallade på en kvinnlig sångerska som spelade harpa. Hon framförde några sånger, och den engelske kungen sade sig tycka om dem.

Krig och utbyte mellan muslimer och kristna

Det är alltså inte så märkligt att kvinnor med arabiska namn agerade trubadurer. Men hur hamnade de vid ett hov på den norra delen av Iberiska halvön, det vill säga långt inne på kristet område? Halvön var platsen för en månghundraårig konflikt mellan muslimer och kristna. De förra hade erövrat större delen av vad som idag är Spanien och Portugal i början av 700-talet, och från 1000-talet hade kristna härskare sakta men säkert återtagit områden under den så kallade reconquistan, återerövringen.

Det vi måste komma ihåg är att gränsen mellan muslimer i söder och kristna i norr inte var en modern gräns, en skarp och välbevakad linje, utan en diffus medeltida gränszon som släppte igenom människor, varor och idéer. Just idéer med koppling till musik verkar också ha rört sig norrut. De tidigaste trubadursångerna kommer från vad som idag är södra Frankrike, och de påminner mycket om den arabiska kärlekslyrik som länge funnits söder om Pyrenéerna. Hade Europas första trubadurer hämtat inspiration hos sina grannar, antingen genom fredliga besök eller under reconquistan? Flera nya musikinstrument introducerades också till Europa via Iberiska halvöns muslimer, vilket fortfarande märks i språket — ordet “gitarr” kommer till exempel från arabiskans qithara.

Från Granada till Kastilien?

Den islamska världen hade kvinnliga musiker, och de idéer och instrument som rörde sig norrut upp mot kristna trakter måste ha burits av människor. Kanske är det inte så märkligt att vi hittar de två arabiska kvinnonamnen i Sanchos räkenskaper, men vilka var kvinnorna? Emiratet Granada, det sista kvarvarande muslimska riket på halvön, var sedan 1238 underordnat Sanchos Kastilien; kanske underlättade det för musiker som ville söka lyckan i kristna trakter? Eller kom kvinnornas familjer från tidigare muslimska områden som nu erövrats av de kristna? Kände de två trubadurerna varandra? Hur länge befann de sig vid hovet, och vart tog de sedan vägen?

Källorna tiger, men räkenskaperna visar ändå att de två kvinnorna lyckades med något som kan vara nog så krångligt även för dagens frilansmusiker. De fick jobb — och de fick betalt.

 

Källor

Bardsley, Sandy, Women’s Roles in the Middle Ages, Women’s Roles Through History, Greenwood Press, Westport 2007, s. 171

Caswell, F. Matthew, The Slave Girls of Baghdad: The Qiyan in the Early Abbasid Era, I. B. Tauris, London 2011

Husain, Adnan A. och Margaret Aziza Pappano, “The One Kingdom Solution? Diplomacy, Marriage and Sovereignity in the Third Crusade”, i John M. Ganim och Shayne Aaron Legassie (red.), Cosmopolitanism and the Middle Ages, The New Middle Ages, Palgrave Macmillan, New York 2013, s. 127

”Troubadour” på engelskspråkiga Wikipedia (https://en.wikipedia.org/wiki/Troubadour), hämtad 2015-09-10

Comments (3)

    • admin

      Svara

      Ja, jag var rädd att någon skulle fråga det… 😉 Min källa (Bardsley’s Women’s Roles in the Middle Ages) nämner inte namnen, men jag ska se om jag inte kan spåra upp dem!

      • admin

        Svara

        Trots grävande har jag inte kunnat hitta de kvinnliga trubadurernas namn. Förmodligen krävs en forskningsresa till arkiven i Spanien för att få svar på frågan. Däremot visar det sig att hela listan över kungens trubadurer tar upp de två kvinnorna från den muslimska världen, tolv män med samma bakgrund, en judisk man och tolv kristna män — detta med brasklapp för att det bara är deras namn vi har att gå på; det är förstås mer kulturell bakgrund än religiös tillhörighet som vi kan teoretisera kring.

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *