Karta över södra Skandinavien.

Här finns de kvinnliga vapengravar som nämns i texten — cirklar visar vikingatida gravar, trianglar gravar från tidigare delar av järnåldern. Klicka för större format. Licensinformation i slutet av inlägget.

Kvinnor begravdes med vapen under både vikingatiden och tidigare perioder, men kan vi veta om de använde dem i strid?

För ungefär ett år sedan skrev flera bloggare att hälften av alla vikingatida krigare var kvinnor. Det var fel — information ur en vetenskaplig rapport hade förvridits under en slags visklek på internet. Lekens startskott verkar dock ha varit uppgifter om att vapen påträffats i kvinnogravar, och sådana gravar har vi ganska många exempel på.

Kvinnor med svärd och spjut — och ett mordoffer?

Den här bloggen har tittat på kvinnliga, vikingatida vapengravar tidigare. Nu har er bloggare dock hittat mer information i frågan, så det är dags att uppdatera med en ny, längre och mer detaljerad lista. Var hittar vi alltså kvinnliga vapengravar?

  • I sydnorska Kaupang, Skiringssal, begravdes en kvinna sittandes vid rodret på ett skepp med en yxa och en sköld bredvid sig. Ytterligare en kvinna, en man och ett spädbarn lades i samma grav, men vapnens placering associerar dem klart med den första kvinnan.
  • I Skiringssal finns även kvinnogravar som innehåller pilar.
  • Från Aurland, sydvästra Norge, finns uppgifter om ytterligare två kvinnogravar med pilar.
  • En kvinna som begravdes vid Nordre Kjølen nära Flisa i Hedmark (södra Norge, nära gränsen mot Sverige) fick med sig en komplett uppsättning vapen — arkeologerna hittade rester av svärd, yxa, sköld, spjut och pilar, och det är väl inte omöjligt att pilarna tillhört en båge som helt försvunnit.
  • När en kvinnograv i danska Gerdrup grävdes ut visade den sig innehålla en spjutspets.
  • I Birka har arkeologer grävt ut åtminstone fyra kvinnogravar som innehöll vapen. En med ett svärd, en med spjut och sax — sax i betydelsen germansk huggkniv, inte en kökssax — en med enbart spjut och en med enbart sax.
  • I Klinta by på Öland grävde man ut en kvinnograv från 800-talet som innehöll två pilspetsar, eller möjligen en mindre spjutspets och en pilspets.
  • I samma by begravdes på 900-talet en kvinna med en numera berömd järnstav som framhållits som en völvas redskap, men graven innehöll även en yxa och utrustning till en häst.
  • I Fröjel på Gotland hittade man en kvinnograv med en pilspets. Denna sitter dock vid kvinnans hals, och det lutar åt att den var dödsorsak snarare än gravgåva. Att kvinnan tycks ha vräkts ned i graven tillsammans med en man som blivit halshuggen förstärker intrycket av en våldsam död.

Så långt vikingatid, som vi brukar bestämma till omkring 800-1050 e.Kr. Det kan tilläggas att vi även känner till kvinnliga vapengravar från tidigare delar av järnåldern:

  • I Alby på Öland begravdes vid tiden kring Kristi födelse en kvinna med svärd, sköld och järnkniv. Skölden är av en europeisk typ som (så vitt jag vet) annars inte hittats norr om Jylland.
  • Vid samma tid begravdes en kvinna med spjut i Ekehögen, Halland.
  • Under vendeltid (550-800 e.Kr.) gravlades en kvinna i gotländska Barshalder tillsammans med två pilar.
  • Under samma tid begravdes en kvinna i Barshalder med svärd, yxa, sköld, spjut.

Jaktvapen, spökvapen

De här listorna tar nu bara upp de kvinnliga vapengravar som jag har kunnat hitta vid en begränsad litteratursökning, och om man verkligen plöjde genom de senaste decenniernas skandinaviska grävrapporter misstänker jag att man skulle hitta fler. Hur som helst så står det klart att kvinnor har gravlagts med vapen, och med tanke på att arkeologer länge har använt just gravgåvor för att bestämma om en grav är manlig eller kvinnlig — vapen har ansetts betyda manlig grav — kan man fråga sig hur många kvinnliga vapengravar som grävts ut i tron att det rörde sig om män. Det är fortfarande knappast fråga om halva antalet vikingatida krigare, men listorna ovan hade nog kunnat göras längre om dagens metoder för att könsbestämma skelettmaterial kommit tidigare. För övrigt finns även exempel på att män har begravts med gravgåvor som arkeologer ansett typiskt kvinnliga, till exempel smycken.

Handlar då detta om kvinnliga krigare? Det är inte omöjligt, men vi ska komma ihåg att spjut och pilar kan vara avsedda för jakt snarare än strid, och att vapen verkar ha haft rent symboliska funktioner. Ibland tycks de ha stuckits ner i redan färdiga gravar, och vi kan bara spekulera i varför. Ville man kanske binda spöken? Är det därför arkeologer hittar enbart några få pilspetsar i vissa kvinnogravar?

En fråga om kvinnliga krigare?

Flera rika skeppsgravar från 800- och 900-talet, som de i Oseberg, Borre, Gokstad, Grønhaug, Ladby och Årby, tycks ha plundrats på ett rituellt, planerat sätt bara några år efter begravningen. Man har då tagit ut bland annat kroppar och vapen — delar av vapen tyder på att de funnits i graven — men lämnat värdeföremål. Detta tyder också på att vapnen haft någon form av kulturellt snarare än praktiskt värde, kanske som maktsymboler, och att män och kvinnor som begravdes med dem inte nödvändigtvis behöver ha använt dem i livet.

Å andra sidan var alltså de plundrade skeppsgravarna mycket rika och innehöll mängder av gravgåvor. Vi har även exempel på kvinnor som begravdes med flera vapen men inte så värst mycket annat, som till exempel de i Flisa och Alby ovan. I dessa relativt sett fattiga gravar är det svårare att se den döda som rik och mäktig, svårare att se vapnen som maktsymboler. Kanske är det fråga om kvinnliga krigare?

 

Anmärkning: jag står i tacksamhetsskuld till Lydia Carstens (tidigare Klos), som nämner flera av källorna nedan i sin “Lady of the Rings: järnålderns kvinnor mellan makt och kult” (Kult, guld och makt: ett tvärvetenskapligt symposium i Götene, red. Ingemar Nordgren, Skara 2007).

 

Källor

Beskow Sjöberg, Margareta (red.), Ölands järnåldersgravfält, volym 1, Stockholm 1987

Carlsson, Dan et al, Gård, hamn och kyrka: en vikingatida kyrkogård i Fröjel, CCC Papers, 4, Högskolan på Gotland, Visby 1999

Dommasnes, Liv Helga, “Et gravmaterial fra yngre jernalder brukt til å belyse kvinners stilling”, Viking 42 (1978)

Hagberg, Ulf Erik et al, Ölands järnåldersgravfält, volym 3, Stockholm 1996

Lihammer, Anna, Vikingatidens härskare, Historiska media, Lund 2012

Moen, Marianne, The Gendered Landscape: A Discussion on Gender, Status and Power in the Norwegian Viking Age Landscape, BAR International Series, Archaeopress, Oxford 2011

Mägi, Marika, At the Crossroads of Space and Time: Graves, Changing Society and Ideology on Saaremaa (Ösel), 9th-13th Centuries AD, CCC Papers, del 6, Högskolan på Gotland och Institute of History, Tallinn, 2002

Nicklasson, Påvel, Svärdet ljuger inte: Vapenfynd från äldre järnålder på Sveriges fastland, Acta archaeologica lundensia, 22, Stockholm 1997

Rundkvist, Martin, Barshalder 1: A Cemetery in Grötlingbo and Fide Parishes, Gotland, Sweden, c. AD 1-1100, Stockholm Archaeological Reports, del 40, Stockholms universitet, Stockholm 2003

Rundkvist, Martin, Barshalder 2: Studies of Late Iron Age Gotland, Stockholms universitet, Stockholm 2003

 

Licensdata

Foto av kvinnliga vikingBilden är en bearbetning (beskärning, utökad bildyta) av “Viking Warrior” av Paul G. (CC BY-NC-SA 2.0). Bearbetningen gjordes av Stefan Högberg och ligger under licensen CC BY-NC-SA 4.0.

 

Karta över södra Skandinavien.

Bilden är en bearbetning (beskärning, förändrade färger, toning, inlagda data) av “Scandinavia Location Map” av NordNordWest (CC BY-SA 3.0). Bearbetningen gjordes av Stefan Högberg och ligger under licensen CC BY-SA 4.0.

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *