Illustration ur Smithfield-dekretalerna, folio 18v, ca 1340.

Den mystiska kvinnan i Smithfield-dekretalerna slår till. Foto: British Library (PD).

Sommaren 2018 blir Kvinnliga krigare podcast! Medan vi förbereder detta fortsätter kavalkaden av de mest populära inläggen från fyra års bloggande, och idag handlar det om en mystisk bild från 1340.

En sjuhundraårig, bloddrypande illustration kan visa en förlorad berättelse, men också verkliga förhållanden.

Bilden till höger kommer från de så kallade Smithfield-dekretalerna, en handskrift från 1300-talet. En man håller på att klättra in i en borg då en kvinna tittar ut och drämmer ett jättelikt svärd i huvudet på honom. Blodet sprutar. Vad kan ligga bakom denna scen?

En bön om alkohol

Handskriften, som idag ingår i British Librarys samlingar, är intressant på flera olika sätt. De halvmeterhöga sidorna återger inte mindre än 1 971 dokument utfärdade av påven, tillräckligt många för att skrivaren skulle avsluta sitt verk med orden explicit hic totum, qui scripsit da sibi potum — fritt översatt “här var alltihop klart, ge skrivaren en drink”.

Den törstiga skribenten satt förmodligen i sydfranska Toulouse någon gång omkring år 1300, men flertalet illustrationer utfördes först fyrtio år senare när handskriften hamnat i Sankt Bartolomeus kloster utanför London. De har inget med texten att göra, utan kvinnan med svärdet har kommit till som ren dekoration. Visar bilden då ett anfall mot en borg där belägringsstyrkor använder stegar för att ta sig över murarna? Den tolkningen försvagas av att det bara finns en anfallare, men det skulle å andra sidan kunna vara en förenkling från konstnärens sida.

Hårmodet tyder på kvinnor

Säkrare är att figuren som svingar svärdet verkligen föreställer en kvinna. Den tycks ha uppsatt hår, eventuellt med ett hårnät över, vilket var moderiktigt för kvinnor men knappast för män då bilden skapades omkring 1340. Det betyder också att de flesta av borgens innevånare är kvinnor, även om figuren som kikar ut genom fönstret skulle kunna vara en man.

Kanske syftade konstnären på en särskild berättelse som läsaren förväntades känna till? Kvinnan som står på den lägre muren håller upp något och verkar ropa till mannen. Lockar hon honom i en fälla?

Handskriften innehåller över sexhundra illustrationer, och vissa av dem anspelar utan tvekan på berättelser ur Bibeln, riddarromaner och andra förlagor, men jag känner inte till någon historia som passar in här. Det är förstås möjligt att detta är en scen ur en berättelse som inte har överlevt till vår tid. Många av teckningarna kan också sättas ihop till små serier, men det är svårt att avgöra huruvida den svärdsvingande kvinnan hör ihop med andra bilder — titta gärna själv i British Librarys serie av digitaliserade illustrationer, som man hittar om man scrollar förbi texten på sidan som ovanstående länk leder till (vår bild finns på folio 18v).

Kvinnorna som försvarade borgar och städer

Låt oss se på det hela utifrån en annan vinkel. Känner vi till verkliga, historiskt belagda tillfällen då kvinnor försvarat borgar och andra fästen? O ja. Mängder.

På den här bloggen har vi tidigare diskuterat Margaret av Beverley, som deltog i försvaret av Jerusalem 1187, de husitiska kvinnor som var med och försvarade Prag 1420 och Jeanne “Yxan” Laisné som vände stridslyckan då burgunderna stormade hennes hemstad Beauvais 1472. Som vanligt i medeltidens aristokratiskt orienterade källor har vi dock långt fler uppgifter om befälhavare än om fotsoldater. På befälssidan finner vi till exempel “Svarta Agnes” Randolph som höll det skotska slottet Dunbar mot engelsmännen under fem månader år 1338 och den engelska änkedrottningen Adeliza, som tog emot styvdottern och tronpretendenten Matilda i sin borg Arundel 1139 och höll borgen när den omgående belägrades av den sittande kungen.

Vi kan komplettera med grevinnan Agnes Sibylla, som under första halvan av 1100-talet skötte försvaret av hamnstaden Tarragona i nordöstra Spanien när maken var frånvarande, och en viss Radegund som åtminstone försökte hålla makens borg Saint-Ceneri i Normandie sommaren 1092 — hon blev tvungen att ge sig när hennes soldater hörde att maken avlidit och lade ner vapnen.

Kriser och familjepolitik

När kvinnor personligen deltar i strid under medeltiden handlar det gärna om militära kriser som är så svåra att de vanliga normerna sätts ur spel. Både Margaret, Jeanne och husiterna ovan hamnade i kriser som tillhörde den kategorin. Vad gäller kvinnliga befälhavare som Svarta Agnes, Adeliza, Agnes Sibylla, Radegund och många fler är det snarare en annan mekanism som ligger bakom, nämligen att stormannens hustru hade en viktig del i det “familjeföretag” som den aristokratiska familjen utgjorde. Om maken var på resa, i fängelse eller rent utav död var det ofta upp till hustrun eller änkan att ta över hans plikter fram tills att han själv kom tillbaka, eller tills att en manlig arvinge kunde ta över. Det finns exempel på kvinnor som ärver maktpositioner i eget namn, men oftast handlade det om att agera vikarie.

Om en borg eller stad som tillhörde en viss familj angreps, och det manliga överhuvudet inte var på plats men hans hustru (eller ibland moder) var det, blev det alltså upp till henne att föra befäl. En manual för adelshustrur från början av 1400-talet understryker också att makan därmed måste känna till grunderna i krigföring. Det är kanske inte så konstigt att vi hittar en illustration av en kvinna som försvarar en borg, även om vi idag inte känner till exakt vad konstnären avsåg.

STEFAN HÖGBERG

 

Källor

Bardsley, Sandy, Women’s Roles in the Middle Ages, Women’s Roles Through History, Greenwood Press, Westport 2007, s. 81

Berman, Constance H., “Gender at the Medieval Millennium”, i The Oxford Handbook of Women and Gender in Medieval Europe, Judith Bennett och Ruth Mazo Karras (red.), Oxford University Press, Oxford 2013

Bovey, Alixe, “Finishing the Smithfield Decretals”, Medieval Manuscripts Blog, 2012-08-13, British Library (hämtad 2016-09-29)

British Library, ”Detailed record for Royal 10 E IV” (hämtad 2016-09-29)

Drell, Joanna H., “Aristocratic Economies: Women and Family”, i The Oxford Handbook of Women and Gender in Medieval Europe, Judith M. Bennett och Ruth Mazo Karras (red.), Oxford University Press, Oxford 2013

Truax, Jean A., “Anglo-Norman Women at War: Valiant Soldiers, Prudent Strategists or Charismatic Leaders?”, i The Circle of War in the Middle Ages: Essays on Medieval Military and Naval History, Donald Kagay och Andrew Villalon (red.), Warfare in History, Boydell Press, Woodbridge 1999

Leave a comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *