Turmhügelburg i Lütjenburg, Tyskland, 2005.

Det är osäkert hur tidigmedeltida träborgar såg ut, men kanske kan den centrala delen av fästet i Taunton ha påmint om denna rekonstruktion i tyska Lütjenburg. Foto: wy (public domain).

Krönikan talar om att kungens fäste förstördes — av drottningen. Vad ligger bakom den kortfattade noteringen?

För ett par veckor sedan ställde vi frågan hur mycket vi kan veta om en av 600-talets mäktigaste kvinnor, den engelska abbedissan Hild. Omkring tiden för Hilds död 680 föddes en annan kvinna i det anglosaxiska England, en kvinna som även hon skulle vålla historiker huvudbry — vem var egentligen Ethelbur, och varför förstörde hon fästet Taunton?

Bränna makens borg

Uppgiften kommer från en kortfattat notering i den anglosaxiska krönikan, i själva verket en samling av flera krönikor som ställdes samman i slutet av 800-talet och som år för år listar minnesvärda händelser. Där står för år 722 att:

Detta år förstörde drottning Ethelbur Taunton, som Ine tidigare hade byggt.

Det är intressant i sig att en kvinna förstörde ett fäste i början av 700-talet, och det blir inte mindre intressant av att Ethelbur (ibland stavad Aethelburh, Aethelburg med mera) brukar identifieras som hustru till denne Ine, som var kung av det sydengelska riket Wessex under åren 689-726 och som rimligen behövde sin borg. Säkert har många hustrur under historiens gång funderat på att bränna sina makars hobbyprojekt, men det har sällan rört sig om hela militäranläggningar. Skämt åsido — vad kan ligga bakom krönikans ord?

Uppror i Wessex

När vi talar om borgar i 700-talets England talar vi till att börja med knappast om en stenborg av högmedeltida typ. Fästet i Taunton bör ha varit en konstruktion av jordvallar och träpalissader kring någon sorts timmerbyggnader som Ine rest i rikets norra gränstrakter. Möjligen kan krönikan även syfta på byn Taunton, men med tanke på att denna var bra mycket äldre än kungen verkar det inte troligt att han skulle ha fått äran av att bygga den — meningens sista ord tyder på att det rörde sig om en relativt nybyggd befästning i närheten av byn. Källorna säger inte mycket mer om Ethelbur, men Ine är känd som en kristnad kung som 694 gav ut en av Englands första lagsamlingar, och som under sin oroliga regeringstid förlorade stora delar av det rike hans företrädare byggt upp. Dessa oroligheter förklarar troligen även Tauntons förstörelse, men exakt vad var det som hände?

Historiker har kommit med flera förslag. Just 722 talar krönikan även om en man vid namn Ealdbert som leder ett uppror mot Ine, och det ligger därför nära till hands att fästet brändes i samband med detta uppror. Ealdberts trupper kan ha intagit fästet, som sedan förstördes i ett motangrepp under Ethelburs ledning. Alternativt kan man ha insett att rebellerna skulle ta Taunton och därmed få en stark, befäst stödjepunkt, men saknat tillräckliga styrkor för att försvara fästet och istället bestämt sig för att bränna det.

Kvinnliga ledare

Varför skulle då drottningen sköta sådana saker, och inte kungen själv? Det är möjligt att Ine vid tiden för Ealdberts uppror redan låg i krig med kelter, anglosaxernas arvfiender som i det här fallet levde sydväst om Wessex. I så fall skulle det stämma bra med vad vi i övrigt vet om medeltida bruk att Ethelbur tog hand om den nya konflikten. Som vi sett många gånger på den här bloggen var den medeltida familjen automatiskt något av ett familjeföretag i det att bonden behövde sin familj för att sköta gården, hantverkaren sin för att sköta verkstaden och aristokraten sin för att försvara och utöka familjens makt och rikedom. Fanns det en vuxen son såg man helst att denne hjälpte fadern, men annars var det ofta hustrun som fick gå in.

En aristokratisk hustru var uppväxt i en politiskt och militärt aktiv stormannafamilj, och hade sedan barnsben sett den ständiga maktkampen på nära håll. Hon var i de flesta fall obrottsligt lojal mot sin make, om inte annat för att hennes eget öde hängde ihop med hans, och efter att ha fört befäl över familjens hushåll och lokala plikter som maken inte hann med hade hon erfarenhet som ledare. Precis som Ingeborg Håkonsdotter, merciernas härskarinna Ethelfled och kejsarinnan Agnes kan Ethelbur alltså ha, med ett modernt uttryck, vikarierat för maken när upproret utbröt. Hur det än låg till med detta slutade Ealdberts karriär som rebelledare när han föll i strid med Ine tre år efter förstörelsen av Taunton.

Var Ethelbur angriparen?

Ett alternativ till denna förklaring är att det inte var ett anglosaxiskt uppror utan snarare ett keltiskt angrepp som ledde till att fästet förstördes, något som skulle passa bra med traditionen att kelterna angrep Wessex på alla fronter under Ines regeringstid. Eller var det kanske Ethelbur själv som var angriparen? Vissa historiker har nämligen föreslagit att en politisk eller dynastisk kris ställt kung och drottning mot varandra i en våldsam konflikt. Kanske Ine hamnat i bråk med sin hustrus släkt? Det vore i så fall mycket ovanligt att släktens kamp leddes av en bortgift dotter, men vill vi se Ethelbur som angripare finns också möjligheten att det rörde sig om en helt annan Ethelbur som tagit kontroll över en mäktig familj, kanske som “vikarie” för en frånvarande eller avliden make, och av ena eller andra anledningen förklarat krig mot kungen.

År 726 abdikerade hur som helst Ine, och han och den Ethelbur som var hans hustru reste enligt krönikören Beda till Rom för att låta döpa sig. Ett dop i Rom ansågs göra det lättare att komma in i himlen efter döden, och det finns flera exempel på anglosaxiska aristokrater som slutade sina liv i den eviga staden. Där, vid avresan till Rom, upphör alla spår efter Ethelbur.

STEFAN HÖGBERG

Källor

Berman, Constance H., “Gender at the Medieval Millennium”, i The Oxford Handbook of Women and Gender in Medieval Europe, Judith Bennett och Ruth Mazo Karras (red.), Oxford University Press, Oxford 2013

Clarkson, Tim, “Aethelburh”, i Reina Pennington (red.), Amazons to Fighter Pilots: A Biographical Dictionary of Military Women, Greenwood Press, Westport 2003

Drell, Joanna H., “Aristocratic Economies: Women and Family”, i The Oxford Handbook of Women and Gender in Medieval Europe, Judith M. Bennett och Ruth Mazo Karras (red.), Oxford University Press, Oxford 2013

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *