Havgrímurs grav

Vikingatida grav vid fjorden Hov, Färöarna. Foto: Eileen Sandá (CC BY-SA 3.0).

Arkeologer har hittat en och annan vikingatida kvinna som gravlagts med vapen, och det från Norge i väster till Finland i öster. Gravarna är dock ofta svårtolkade.  

För ett par inlägg sedan skrev jag att man har grävt ut vikingatida kvinnor som gravlagts med vapen, något som kan (men inte måste) tyda på att kvinnor gått i strid. Däremot skrev jag inte något om var dessa gravar finns, och precis så har många andra författare också gjort. Man kan läsa här och där att det finns kvinnliga vapengravar, men var finns de? Veckans inlägg får bli en kort översikt. Som vanligt skäms jag inte för att skriva om vikingatid på en medeltidsblogg — eftersom bloggen ofta tar upp europeiska källor och fenomen fungerar det bäst att använda den europeiska definitionen av medeltid, 500-1500 e.Kr., och då får vi även med vikingarna.

  • Vi börjar i Kaupang i Skiringssal, den stora vikingatida handelsplatsen i södra Norge. Här har man hittat kvinnogravar som innehöll yxor och pilar.
  • En kvinna som begravdes vid Nordre Kjølen nära Flisa i Hedmark (södra Norge, nära gränsen mot Sverige) fick med sig en komplett uppsättning vapen — arkeologerna hittade rester av svärd, yxa, sköld, spjut och pilar, och det är väl inte omöjligt att pilarna tillhört en båge som helt försvunnit.
  • När en kvinnograv i danska Gerdrup grävdes ut visade den sig innehålla en spjutspets. Det är ovanligt eftersom danska vikingakvinnor annars brukar ha fått med sig de ‘förväntade’ gravgåvorna, till exempel de smycken som ofta använts för att identifiera kvinnogravar när inte skelettet varit tillräckligt välbevarat för att kunna analyseras. Vapen brukar i så fall användas för att identifiera mansgravar, så man kan lugnt säga att vi projicerat moderna idéer om genus på forntiden.
  • Ibland hittar man rester efter kastspjut och yxor i kvinnogravar längs Östersjöns östkust, särskilt när det gäller gravar från vikingatidens slut. Exempel finns från Haimre, Kaberla och Verevi Sandimardi i Estland, från Ösel och ön Dole i dagens Riga. Här bör även nämnas de kvinnogravar från 1000-talets Kalvola och Tyrväntö i södra Finland som innehöll vackra svärd.
  • I Birka har arkeologer grävt ut åtminstone fyra kvinnogravar som innehöll vapen. En med ett svärd, en med spjut och sax — sax i betydelsen germansk huggkniv, inte en kökssax — en med enbart spjut och en med enbart sax.

Svårtolkade vapengravar

Fynden från Birka visar för övrigt på svårigheterna när det gäller kvinnliga vapengravar. Vapnen i de tre först nämnda gravarna har alla avfärdats med förklaringen att fyndlagren innehöll material från både manliga och kvinnliga gravar, och att det alltså inte alls var fråga om att kvinnor begravts med vapen. Frågan är om den förklaringen håller eller om den kommer av tanken att vapen måste vara ett manligt attribut. I östra Östersjöområdet har man gärna förklarat det hela med att det från början låg både en man och en kvinna i graven, men att mannens ben helt försvunnit. Vid det här laget finns det dock så många sådana gravar att det börjar likna massflykt.

Jag raljerar, men det är värt att komma ihåg att det här är en fråga om tolkningar och att sådana kan vara osäkra. Yxor kan till exempel ha setts som redskap snarare än vapen, och i öst verkar spjutspetsar ha använts för att markera gränsen mellan två gravar. De behöver i så fall inte ha sagt något om den dödes eventuella identitet som krigare. Frågan är svår, och vi får säkert anledning att återkomma till den framöver.

Uppdatering: tidigare nämndes ett tveeggat svärd i första punkten ovan, men när jag läser mer om Kaupang blir det oklart varför den graven klassats som kvinnlig. För säkerhets skull stryker jag biten om svärdet. I gengäld lägger jag till graven i Hedmark som jag inte kände till när jag först skrev inlägget.

 

Källor

Moen, Marianne, The Gendered Landscape: A Discussion on Gender, Status and Power in the Norwegian Viking Age Landscape, BAR International Series, Archaeopress, Oxford 2011

Mägi, Marika, At the Crossroads of Space and Time: Graves, Changing Society and Ideology on Saaremaa (Ösel), 9th-13th Centuries AD, CCC Papers, del 6, Högskolan på Gotland och Institute of History, Tallinn, 2002

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *