Klosterruinen i Whitby, England.

Platsen för Streoneshalch domineras idag av ruinerna efter ett senare kloster som byggdes omkring år 1100. Foto: Ackers72 (CC BY-SA 3.0).

När Hild grundar kloster och hjälper till att avgöra datum för påsken hittar vi mer om henne i källorna, men vilka uppgifter kan vi lita på?

I förra inlägget frågade vi oss hur mycket vi kan rekonstruera kring en av 600-talets mest kända kvinnor, den nordengelska prinsessan Hild. Så mycket stod klart som att hon föddes i riket Deira 614 och döptes när kungen fjorton år senare lät kristna hela sitt hushåll. Det är också troligt att hon gifte sig med någon kunglig eller aristokratisk man, men att någon sorts skandal gjort att äktenskapet uteslutits ur vår huvudkälla, munken Bedas nästan samtida skrift Det engelska folkets kyrkohistoria.

År 647, vid 33 års ålder, dyker Hild åter upp i Bedas framställning. Om det funnits en make är han nu ute ur bilden, och Hild befinner sig i det östangliska riket på Englands ostkust. Hennes äldre syster Hereswith har varit gift med den östangliske kungens bror, men blivit änka och givit sig av över havet för att gå i kloster i dagens Frankrike. Hild bestämmer sig för att följa sin syster till samma kloster, men innan hon hinner lämna England anländer bud från biskopen Aidan av Lindisfarne. Han ber Hild att istället återvända norrut för att leda ett eget kloster.

Mäktiga abbedissor

Berättelsen verkar trovärdig, men varför skulle biskopen vilja ha just Hild som abbedissa? En nyckel till att besvara frågan är att klostren inte bara handlade om religion och kristen mission, utan även om politik och ekonomi. Nordengland styrdes av mäktiga familjer med egna intressen, konflikter och allianser som inte kunde undgå att påverka den som ville verka där, och det var därmed inte bara att grunda kloster och tro att man skulle få vara ifred. Här fanns realpolitik att hantera — och vem bättre att hantera den än en medlem av en av de allra mäktigaste familjerna, en kvinna som bör ha haft ett kontaktnät som få och som växt upp i toppolitikens centrum? Aristokratiska kvinnor spelade en för sin tid aktiv roll i det politiska och ekonomiska livet, så steget till att leda en institution var inte så stort som man kanske kan tro, och vi känner i själva verket till flera mäktiga abbedissor från den tidiga medeltidens Europa.

Återigen kommer nu en period där vi mestadels saknar information. Hild ska först ha tillhört ett för oss okänt kloster på floden Wears norra bank, där hon lärde sig keltiska klostertraditioner av den irländske Aidan. Efter ett par år blev hon 649 abbedissa för det då nio år gamla klostret Heretu, beläget vid Engelska kanalens kust på platsen för dagens Hartlepool. Troligen rörde det sig om ett muromgärdat område med en kyrka och ett antal mindre träbyggnader som fungerade som bostäder, och Heretu var ett så kallat dubbelkloster, det vill säga en institution som tog emot både munkar och nunnor.

År 657 grundade Hild så till sist sitt eget dubbelkloster några mil söderut längs kusten — Streoneshalch, som idag vanligen benämns med sitt moderna namn Whitby. Med tanke på att Heretu sedan försvinner ur källorna är det möjligt att Hild flyttade sina munkar och nunnor till Streoneshalch, där de fick utgöra början till den nya, större organisationen.

Administratör, lärare och andlig vägledare

Beda presenterar Streoneshalch som en plats där de heliga levde strikt avskiljda från världen, men här kommer vi till vår tredje källa, de materiella lämningarna. Utgrävningar under 1920-talet visade ingen avgränsning, utan istället vad man kallade för en “planlösning av stadstyp” med klara kopplingar till lokalsamhället och dess näringar. Den lokala begravningsplatsen användes till exempel både av klostret och lokalsamhället, och det lokala glasbruket hörde ihop med Hilds institution. Tanken på isolation har troligen mer med Bedas ideal än med verkligheten att göra.

När Aidan bad Hild att bli abbedissa visste han rimligen att hon hade de förmågor som krävdes, och där tog han inte fel. Beda beskriver henne som en energisk och vis kvinna med stor talang för administration och utbildning. Hon ansvarade för klostrets andliga liv såväl som för dess ekonomi och jordinnehav, och Streoneshalch blev känt som ett center för lärdom. Hild blev känd som en rådgivare åt kungar, något som Beda med sin uppfattning att kvinnor var underställda män inte verkar alldeles bekväm med att skriva. Uppenbarligen umgicks hon även med vanligt folk. När hon upptäckte att en lokal herde vid namn Caedmon skrev religiösa hymner uppmuntrade hon honom att utveckla sin gåva, och Caedmon blev med tiden munk vid klostret. Han räknas idag som den tidigaste anglosaxiska diktare vars namn finns bevarat.

Datum för påsken?

Mest talar dock källorna om det stora kyrkomöte som anordnades i klostret år 664. Det var ovanligt att kvinnor överhuvud taget deltog i sådana möten, så att Hild stod värd är anmärkningsvärt. Målet var bland annat att lösa huruvida man skulle följa den romerska eller den irländska kyrkans beräkning av när påsken borde infalla, en fråga som idag kan verka fånig men som hade ett stort symbolvärde för den engelska kyrkans enighet och i förlängningen även för norra Englands politiska enighet.

Beda skriver att Hild satt tyst under mötet, men detta har ifrågasatts av historiker. Hennes inflytande och diplomatiska förmåga var rimligen viktiga för att man alls träffades i Streoneshalch, och vi vet att hon vid ett tillfälle skrivit till påven för att hindra återinsättandet av en avsatt biskop, så hon var knappast rädd för att uttrycka sig. Satt hon verkligen tyst under hela mötet, eller är även den uppgiften ett uttryck för Bedas egna ideal?

Detta är i princip vad vi kan rekonstruera av Hild liv. Den åldrande abbedissan var kroniskt sjuk från 673, men fortsatte leda klostret fram till sin död i november 680. Hon var verksam in i det sista, och grundade samma år som hon avled ett nytt kloster i det närbelägna Hackness. Det är troligt att hon begravdes i sitt kloster i Streoneshalch, men detta förstördes under 860-talets vikingaräder, och i ruinerna efter det högmedeltida kloster som senare byggdes på platsen finns inga spår av graven.

STEFAN HÖGBERG

 

Källor

Bardsley, Sandy, Women’s Roles in the Middle Ages, Women’s Roles Through History, Greenwood Press, Westport 2007, s. 34-38

Crawford, Sally, Daily Life in Anglo-Saxon England, Greenwood World Publishing, Oxford 2009, s. 46-57

White, Deborah, ”Gendering Hild: Representations of Abbess Hild of Whitby, c 614-680. A study of the role played by gender in early medieval monasticism”, Academia, 2014

 

Licensdata

Montage: klosterruinerna i Whitby och Sankta HildVinjettbilden är ett montage av Whitby Abbey at Sunset (foto: Ackers72, CC BY-SA 3.0) och James Clarks (1858–1943) målning St. Hilda at Hartlepool (foto: Yaffa Phillips, CC BY-SA 2.0). Montaget gjordes av Stefan Högberg och ligger under licensen CC BY-SA 4.0.

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *