St. Hilda at Hartlepool (detalj), oljmålning av James Clark.

Hild som konstnären James Clark (1858-1943) föreställde sig henne.

Hild var en av 600-talets mäktigaste kvinnor. Hur mycket fakta har bevarats om henne?

Tvärt emot vad man kan tro när man läser vissa historieböcker har världen sett en hel del kvinnliga makthavare. Dessa har agerat i en värld centrerad kring män och det manliga, vilket gör dem till normbrytare, och vad som händer när normer bryts säger mycket om hur ett samhälle fungerar. Kvinnliga ledares erfarenheter är därför historiskt högintressanta, men de som skrev under medeltiden fokuserade ofta på män. Det kan därför vara svårt att få reda på särskilt mycket om mäktiga kvinnor.

En av de mäktigaste kvinnor vi känner till under engelskt 600-talet hette Hild. Låt oss lägga pussel — vad kan vi få fram om henne i källorna, och vad säger hennes liv om den värld hon levde i?

Kvinnorna i kyrkohistorien

Första steget är att hitta en eller helst flera källor och fundera på hur tillförlitliga de är. Deborah White, som publicerat en undersökning av Hild som de här inläggen i stora delar bygger på, identifierar tre källor: munken Bedas bok Det engelska folkets kyrkohistoria, som skrevs ett femtiotal år efter Hilds död, Fornengelskt martyrologium, en samling av helgonberättelser som kom till ytterligare 150 år senare, samt resultatet av arkeologiska utgrävningar kring klostret Whitby i norra England. Utgrävningarna ska vi återkomma till, men låt oss titta närmare på Beda och martyrologiet.

Beda brukar ses som mycket tillförlitlig. Han gjorde omfattande efterforskningar när han skrev sin kyrkohistoria, och han anger ofta var han hämtat sina uppgifter. Dessutom befinner han sig så pass nära Hild i tiden att han bör ha kunnat tala med människor som träffat henne. Problemet är att Beda hade levt i kloster sedan sjuårsåldern och därmed inte träffat särskilt många kvinnor. Hans skildringar av dem blir abstrakta och färgas av den lärda men ofta kvinnofientliga litteratur han läst; han visar gärna upp dem som föredömen men också som underställda män. Där det finns andra källor att jämföra med kan vi se att han ibland låter bli att nämna kvinnor som inte passar in i den modellen, till exempel den regerande drottningen Seaxburgh. När Beda ändå skriver om mäktiga kvinnor finns det med andra ord all anledning att fundera på hans perspektiv.

Fornengelskt martyrologium tar upp inte mindre än 238 helgon, och Hild är ett av dem. Den anonyma författaren bygger uppenbarligen på Bedas 150 år äldre verk, men även på en annan, för oss okänd källa. Historiker har föreslagit att denna var en så kallad vita, en berättelse om Hilds liv, men att denna inte överlevt till modern tid. Källorna är kort sagt skrala, men vad säger de då om Hild, och vad kan vi ana mellan raderna?

Prinsessan av Deira

Klart är att Hild föddes 614 i den familj som styrde det nordengelska kungadömet Deira. Kristendomen hade ännu inte gjort entré, men när hon var fjorton lät hennes gammelfarbror kung Edwin döpa sig och sitt folk. Den händelsen nämns även på annat håll, men det är bara Beda som nämner att Hild var en av de som döptes. Sedan säger han inte mer om henne förrän hon är 33 år gammal. Vad hände däremellan?

Kung Edwin föll i strid när Hild var omkring tjugo, och enligt texter från 1000-talet återvände hans hustru Æthelburh då till sitt hemland Kent. Ibland antas att Hild följde med henne dit, men detta står det i så fall inget om, och det är svårt att veta hur mycket vi kan lita på källor som är fyrahundra år yngre än de händelser de talar om. Det finns dessutom goda chanser att Hild hunnit gifta sig vid tjugo, och där dyker ett annat mysterium upp: varför säger inte Beda något om Hilds äktenskap?

Det mystiska äktenskapet

Idag är det inte särskilt ovanligt att vara ogift, men för en engelsk aristokrat på 600-talet var det extremt ovanligt. Äktenskap var om inte annat ett bindande sätt för mäktiga familjer att ingå allianser, vilket innebar att döttrar och söner lovades bort så fort som möjligt. En prinsessa av Deira bör ha varit mycket eftertraktad, och en ogift sådan så pass ovanlig att avsaknaden av en make borde ha nämnts, i synnerhet som Beda älskar att hålla fram kvinnor som heliga jungfrur och därmed goda exempel för andra kvinnor. När han inte säger något om vare sig äktenskap eller jungfruskap tyder det på att Hild gifte sig, men att äktenskapet inte passar in i hans berättelse.

Kanske gifte hon sig med någon som inte kunde nämnas? Beda avskydde både kelter och hedningar, så det är möjligt att Hilds make ingick i någon av de grupperna. När en kristen kvinna gifte sig med en hedning var modellen att hon skulle konvertera maken till kristendomen, något som brukade framhållas som en stor seger — det var mycket på grund av den kristna hustrun Æthelburh som kung Edwin låtit döpa sig i Hilds ungdom. Om Hild gifte sig med en hednisk kung som sedan tackade nej till konvertering är det tänkbart att Beda gled över hela episoden.

Hur som helst verkar vår prinsessa inte ha fått några barn, åtminstone inga som överlevt till vuxen ålder. Sådana kungliga barn hade nämligen påverkat tronföljden i norra England, och de borde därmed ha nämnts i någon källa. Det verkar som om barnlösa äktenskap kunde upphävas, så kanske var det det som hände Hild? När Beda tar upp berättelsen igen är den trettiotreåriga Hild i vilket fall som helst singel och på väg mot ett helt nytt kapitel i sitt liv — ett kapitel som vi ska återkomma till i nästa inlägg, där vi följer henne mot hennes plats i världshistorien.

STEFAN HÖGBERG

Källor

Bardsley, Sandy, Women’s Roles in the Middle Ages, Women’s Roles Through History, Greenwood Press, Westport 2007, 34-38

White, Deborah, “Gendering Hild: Representations of Abbess Hild of Whitby, c 614-680. A study of the role played by gender in early medieval monasticism”, Academia, 2014

Leave a comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *