Senmedeltida illustration av kvinna som målar sitt självporträtt.

Marcia målar sitt självporträtt i en illustration till Boccaccios “Om berömda kvinnor” från omkring 1403. Vi utforskar bilden i andra delen av inlägget — klicka på den för att ta en närmare titt!

Bokprojekt leder till nya sorters inlägg på Kvinnliga krigare — till exempel om kvinnor i medeltida bilder, som vi börjar med redan idag.

Målet med den här bloggen är att varje vecka presentera ett nytt inlägg om medeltidens kvinnliga normbrytare. De senaste månaderna har dock inlägget uteblivit vissa veckor. Vad är det som pågår?

Den som följt bloggen ett tag vet att jag arbetar jag på en bok om medeltida kvinnor. Jag har också nämnt att det var svårare än jag trodde att skriva bok och blogg samtidigt — faktum är att jag hoppades ha boken klar för ett år sedan, vilket gick sådär. Lyckligtvis känner jag en av Sveriges bästa skrivcoacher. Han heter Lennart Guldbrandsson och hjälper Sveriges skribenter från sin webbplats Element X (och i läroböcker, som lektör, spökskrivare med mera). Efter att ha hört mig gnälla om den försenade boken en gång för mycket bestämde han sig för att ta saken i egna händer.

Bilder från och om medeltiden

Lennart slog till då jag minst anade det. Jag var halvvägs genom en motsträvig lunchbaguette när han plötsligt räknade ut att boken bör kunna bli klar till den 15 juli, och med en kobras snabbhet avkrävde mig ett löfte — antingen är boken verkligen klar då, eller så underkastar jag mig ett Öde Värre Än Döden. Jag ska inte avslöja för mycket, men det finns en film som både Lennart och jag avskyr, och om jag inte klarar deadline måste jag se den tio gånger. I sträck. Det är helt enkelt inte mänskligt. Man måste vara någon sorts stålman för att stå ut med den filmen.

Boken växer nu fram med högre hastighet, men den nya takten får konsekvenser. Jag kan inte längre lägga lika mycket tid på bloggen, och att lägga den i malpåse är inte ett alternativ. Det är alldeles för roligt att skriva de här texterna. Lösningen blir att fortsätta skriva vanliga inlägg, men att vissa veckor istället visa och kommentera bilder från och om medeltiden, besvara frågor och presentera andra inlägg som inte kräver lika mycket tid. Jag hoppas också hålla er uppdaterade om hur det går med den forcerade marschen mot den 15 juli, för den som gillar den här bloggen kommer förmodligen även tycka om boken!

Nästa vecka blir det hur som helst ett längre inlägg som kommer att handla om en av historiens mest vansinniga invasionsplaner. År 1309 presenterade den franske juristen Pierre Dubois sin plan för att erövra det heliga landet, och han hade reserverat en nyckelroll åt de franska adelsdamerna. Resten av det här inlägget ska vi pröva detta med att fördjupa oss i en bild, närmare bestämt bilden av den målande kvinnan ovan.

Den första helkvinnliga biografin

Bilden visar en kvinna som målar ett självporträtt. Den kommer från en handskrift som skapades omkring 1403, en kopia av den italienske författaren Giovanni Boccaccios bok De mulieribus claris, “Om berömda kvinnor”. Boken var färdig 1374, kanske mest för att Boccaccios död hindrade honom från att fortsätta redigera den. Han hade förmodligen också behövt en Lennart.

De mulieribus claris var den första biografin i Europa som enbart tog upp kvinnor, allt som allt 106 stycken, enligt inledningen med syftet att uppmuntra dygd och kuva synd genom att visa fram både goda och dåliga exempel på hur kvinnor levt. Vår illustration kommer från biografi nummer 66, och kvinnan är Marcia, en konstnär som vissa anser aldrig funnits i verkligheten — Boccaccio tvekar inte att ta upp mytologiska figurer som Ceres, Venus och Isis i sin bok. Andra kopplar dock ihop Marcia med den Iaia av Cyzicus som ska ha levt under 100-talet e.Kr. och varit en berömd kvinnlig målare och elfenbenssnidare från dagens Turkiet.

Kvinnliga konstnärer

Illustratören har låtit Marcia måla sitt självporträtt med hjälp av en spegel. Hon har en palett och penslar på bordet, och bakom henne ser vi fler penslar och vad som verkar vara små krukor och skålar fyllda med färg. Fanns det då verkliga kvinnliga bildkonstnärer under medeltiden, eller hittar vi dem bara hos Boccaccio?

Problemet är att bildkonstnärer under större delen av medeltiden sågs som vanliga hantverkare — skulptörer, miniatyrmålare, kalligrafer, illuminatörer, broderare och så vidare — och de signerade inte sina verk. Därmed vet vi inte vilka bevarade medeltida bilder som skapats av kvinnor och av män, men som inom andra hantverksyrken är det troligt att flertalet utövare var manliga. Som inom andra hantverk lär dock döttrar och hustrur ha lärt sig yrket och deltagit i arbetet i familjens ateljé. Avtal och rättegångsprotokoll nämner ibland kvinnliga yrkesutövare, till exempel Tula, en änka i 1200-talets Köln som applicerade den röda färg som markerade viktiga ord i handskrifter. Vi har även Bourgot, en kvinnlig illuminatör som arbetade tillsammans med sin far och dekorerade boksidor i Frankrike i mitten av 1300-talet.

 

Källor

Bardsley, Sandy, Women’s Roles in the Middle Ages, Women’s Roles Through History, Greenwood Press, Westport 2007, s. 159-163

“De mulieribus claris” på engelskspråkiga Wikipedia (https://en.wikipedia.org/wiki/De_mulieribus_claris), hämtad 2016-05-01

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *