Oljemålning av män, kvinna och barn i båt.

“I farans stund” (In Time of Peril), målning av Edmund Blair Leighton från 1897. Fara var något alltför välbekant för många medeltida kvinnor, men kopplingen mellan kvinnor och barn är kanske inte fullt så självklar idag som när tavlan målades.

Männen i skolans historieböcker bör få sällskap av kvinnor, men vilka historiska kvinnor har vi egentligen från, säg, medeltiden? Kvinnliga krigare listar.

Kvinnliga krigare har fått en fråga av en lärare — vilka historiska kvinnor har vi egentligen under nordisk medeltid? Läraren vill ha med lika många kvinnor som män under lektionerna om medeltiden, men som bekant är det svårt att hitta de förra i historieböckerna.

Här kommer alltså en lista. Hur många av de här kvinnorna kände du till sedan innan? Omvänt, vilka kvinnor känner du till som borde finnas med? Listan gör nämligen inte anspråk på att vara komplett, för eftersom er bloggare har läst mer svensk än annan nordisk litteratur lär det finnas både en och annan kvinna som missats. Eftersom er bloggare dessutom är tankspridd kan även svenska kvinnor ha tappats bort. Vi kan göra detta till en tävling: använd kommentarfältet nedan för att berätta vem jag glömt!

Jag har försökt sortera listan i kronologisk ordning, även om exakta årtal för födelse och död inte alltid är kända. Eftersom det gäller Norden använder jag en skandinavisk definition av medeltid, det vill säga omkring 1000-1500 e.Kr., och eftersom listan blir väldigt lång för ett blogginlägg delar jag den i två  — senmedeltida kvinnor kommer nästa vecka. Den som till sist tycker att här finns en stor övervikt mot drottningar och adelskvinnor har alldeles rätt. Medeltidens författare skriver sällan om allmogen (vare sig det gäller kvinnor eller män), och de uppgifter som har överlevt handlar vanligen om aristokratin.

Födda under 1000-talet

Ingegerd Olofsdotter. Ca 1000-1050. Ingegerd var dotter till Olof Skötkonung. Liksom fadern döptes hon och blev kristen, och 1019 gifte hon sig med storfursten Jaroslav I av Kiev. Väl framme vid makens hov kallade hon sig för Irina, som nog var lättare för kievborna att uttala. Tack vare att hennes skelett har undersökts har vi den sällsynt detaljerade uppgiften att hon var 162 centimeter lång. Tipstack till Jan Språng!

Estrid Sigfastsdotter. Levde omkring 1020-1080 som medlem av en mäktig stomannafamilj i Uppland. Hon är känd från runinskrifter, och troligen är det hon som under en pilgrimsresa når klosterön Reichenau i dagens Tyskland och noteras som “Hestrid” i en lista över besökande. Två gånger gift och två gånger änka blev hon till sist en betydande person i lokalsamhället. År 1995 grävdes hennes skelett ut av arkeologer.

Gudrid Torbjörnsdotter. De exakta årtalen för Gudrids födelse och död är inte kända, men hon föddes på Island, flyttade till Grönland och fortsatte med sin make mot Nordamerika i ett försök att kolonisera nytt land. Försöket misslyckades, så efter ett par år återvände paret österut och slog sig ner på Island.

Ragnhild av Tälje. Här har vi ytterst lite information, och Ragnhild kan vara legendarisk snarare än historisk. Om hon fanns levde hon förmodligen runt 1100. Hon ska ha varit drottning över Sverige och Norge, gift med antingen kung Inge den äldre eller kung Inge den yngre. Längre fram på medeltiden vördades hon som helgon.

Ulvhild Håkonsdotter. 1095-1148. Drottning av Sverige och Danmark, gift tre gånger med tre kungar. Hade ett stort kontinentalt kontaktnät och bjöd bland annat in cistercienserordens munkar till Sverige —  1143 grundade munkarna kloster i Alvastra och på Lurö i Vänern.

Födda under 1100-talet

“Fru Sigrid”. En föga känd kvinna som ska ha skänkt jord till de ovan nämnda cistercienserna efter att de flyttat från Lurö till Varnhem. Att hon kunde förfoga över sådana resurser tyder på att hon var änka. Under inflytande av “en mäktig man” drev hon dock bort munkarna igen, och den mäktige man som man brukar misstänka är självaste kung Erik Jedvardsson. Hans drottning Kristina hade nämligen fått ärva jorden om den inte hade gått till cistercienserna. Sigrid ska till sist ha ångrat sig — eller kanske bett kungen sköta sig själv? — och låtit munkarna återvända till Varnhem. Konflikter om släktjord som gick till kyrkan var vanliga under 1100-talet, och ofta var det just rika änkor som donerade.

Kristina Björnsdotter. Bör ha levt mellan 1120-talet och 1170-talet och blev drottning genom giftermål med Erik Jedvardsson. Efter “fru Sigrids” död försökte hon med alla medel driva bort munkarna från Varnhem och ta tillbaka arvejorden, bland annat genom att hetsa ortsbefolkningen mot klostret och bränna ner abbotens hus. Med tiden ska hon dock ha accepterat cistercienserna, och maken blev klostrets beskyddare — och rent utav känd som Erik den Helige, även om det hade mer med omständigheterna kring hans död än med klostret att göra.

Magnhild av Fulltofta. Årtalen för hennes födelse och död är okända, men som änka ska Magnhild donerat så frikostligt till kyrkan att hennes arvingar mördade henne. Senare betraktades hon som helgon.

Elin av Skövde. Inte heller i Elins fall känner vi till exakt när hon levde, men hon är ännu ett exempel på en kvinna som mördas och senare vördas som helgon. Även här har mordet satts i samband med stora donationer till kyrkan, men den förklaringen stämmer dåligt med de äldsta bevarade uppgifterna.

Ingeborg av Danmark. Ca 1175-1236. En dansk prinsessa som gifte sig med franske kungen Filip II August och i sitt nya hemland kallades Isambour. Dagen efter bröllopet hade Filip dock ångrat sig och försökte skicka tillbaka sin fru till Danmark. Ingeborg protesterade, och med stöd av sin familj (och, verkar det som, en hel del av Filips närmaste män) bestred hon kungens försök att få äktenskapet ogiltigförklarat. Påven höll med Ingeborg, men det skulle dröja tjugo år innan kungen gick med på att äktenskapet var giltigt. Efter hans död behandlade åtminstone hans efterträdare Ingeborg väl. Tipstack till Sara Ellis Nilsson!

Medeltida miniatyr av sittande kvinna.

Margareta Sambiria ser förmanande ut i en miniatyr från 1282.

“Husfrun på Asknäs”. Här har vi inte ens ett namn. Det är möjligt att husfrun är legendarisk, men berättelsen är ändå så pass trovärdig att hon bör nämnas. Hon ska ha skött gården Asknäs på Ekerön i Mälaren under flera år medan maken Jon Jarl var på korståg på andra sidan Östersjön. När Jon kom hem dödades han av plundrare, och husfrun samlade ihop en här som angrep och dödade makens banemän. Mer om detta finns i artikeln Hämnden vid Esta skär.

Födda under 1200-talet

Katarina Sunesdotter. 1215- ca 1252. Katarina blev drottning genom giftermål med kung Erik Eriksson, och äktenskapet var ett försök att förena hennes egen sverkerska ätt med hans erikska och på så vis få slut på den långvariga konflikten mellan ätterna. Äktenskapet blev dock barnlöst, så förhoppningen om en sammanslagen “sverkerisk” ätt kom på skam. Katarina gav som änka stora ägor, bland annat Nyköping, till Gudhems kloster.

Margareta Sambiria. Ca 1230-1282. Dotter till hertigen av Pommerellen nere i Polen men bortgift med kungen av Danmark. Efter makens död 1259 styrde hon Danmark som regent för sin minderårige son Erik och gick segrande ur en maktstrid med ärkebiskopen Erlandsen. Efter en mindre lyckad strid med den så kallade abelsläkten hölls hon och sonen som fångar i Hamburg, men lyckades återvända till Danmark där Erik så småningom intog tronen. Margareta fick Estland som änkepension men utövade med stor sannolikhet ett stort inflytande över Danmarks styre även därefter. Hon kallades i folkmun “Svarte Grete”, förmodligen på grund av sitt mörka hår, och “Spränghäst” efter att hon ridit ihjäl en häst under en brådskande militär förflyttning.

Ingeborg Eriksdotter. Ca 1244-1287. Dansk prinsessa som blev norsk drottning när hon gifte sig med kung Magnus Håkonsson. Hon överlevde maken och blev en samlingspunkt för styret av Norge under sin äldste överlevande sons tid som minderårig. Borgarsyssel (som ungefär motsvarar dagens Östfold) utgjorde hennes personliga domän, och hon beskyddade jarlen Alv Erlingsson då denne bedrev sjöröveri mot danska och tyska handelsskepp.

Helvig av Holstein. Ca 1255-1324. Växte upp som grevedotter i Holstein och gifte sig 1276 med svenske kungen, Magnus Birgerssson (senare kallad Ladulås). Två år senare tvingades hon söka skydd i ett kloster i Skara under ett uppror mot Magnus, men sommaren 1281 fick hon som första svenska kungagemål en egen kröning i Söderköping. Det blev en dramatisk kröning — de tusentals facklor som man tänt satte eld på staden. Som morgongåva hade Helvig hur som helst fått gården Dåvö och tre härader i Västmanland, och där styrde hon under 34 år efter makens död sina domäner i egenskap av änkedrottning.

Ramborg Israelsdotter. Födelseår okänt, dödsår någon gång under 1330-talet. Ramborg är en av de få kvinnorna i vår lista som inte tillhörde samhällets absoluta elit, men som lagmansdotter stod hon fortfarande långt från dess bottenskikt. Hennes båda äktenskap slutade med att hon blev rik änka, och eftersom det inte fanns någon manlig släkting som hade rätt position för att gå in och bli släktens huvudman kunde Ramborg bygga upp en maktbas på gården Vik (numera Viks slott) i Uppland.

Märta av Danmark. Levde 1277-1341. Dansk prinsessa som egentligen hette Margareta, men som blev kallad Märta av svenskarna efter att hon blev den svenske kungen Birger Magnussons drottning. Märta deltog gärna i politiken, och möjligen var det hennes idé att ta kungens bröder till fånga under Nyköpings gästabud. Hennes maktbas var Fjädrundaland i Uppland, inklusive Enköping, ett område som hon fått som morgongåva vid giftermålet. Det inbördeskrig som följde Nyköpings gästabud gick dock inte Märtas och Birgers väg, och 1318 tvingades de fly Sverige. Märta levde sina sista år som nunna i danska Naestved.

Många historiska kvinnor blir det, och vi är långt ifrån färdiga. Nästa vecka tar vi en titt på 1300- och 1400-talen!

Källor i urval

Harrison, Dick, Sveriges historia: medeltiden, Liber, Stockholm 2002

Harrison, Dick och Kristina Svensson, Vikingaliv, Natur & kultur, Stockholm 2009

Pipping, Rolf, Kommentar till Erikskrönikan, Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland, del 187, Helsingfors 1926, s. 256-257 och 261-265

Pipping, Rolf (red.), Erikskrönikan enligt Cod. Holm : D.2 jämte avvikande läsarter ur andra handskrifter, Samlingar utgivna av Svenska fornskriftsällskapet, band 68, häfte 231, Uppsala 1963, s. 28-29

Sawyer, Birgit, Kvinnoporträtt: hustrur helgon och härskarinnor i det medeltida Sverige, Skaraborgs länsmuseums småskrifter, del 4, Viktoria bokförlag, Skara 1994

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *