Illustration ur Grandes Chroniques de France, Bibliothèque nationale de France, Fr. 2813, fol. 31r

Mordet på Galswinthia som det framställas i en handskrift från slutet av 1370-talet. Konstnären visar kung Chilperik själv som mördaren. Vi vet inte om så var fallet, men Chilperik tycks åtminstone inte ha gjort några försök att utreda mordet.

Fredegund tvekade inte att röja sin rival ur vägen. Vad hon inte räknade med var rivalens syster, den mäktiga Brynhild.

Förra veckans inlägg uteblev — er bloggare fick influensa. Jag ber om ursäkt för detta och ger mig genast i kast med två av den europeiska historiens mäktigaste kvinnor: dödsfienderna Brynhild och Fredegund, kungagemåler i frankernas riken under andra halvan av 500-talet. I Sverige räknar vi detta som vendeltid, en del av järnåldern, men nere i Europa hade medeltiden nu tagit sin början.

Varför “kungagemåler” och inte “drottningar”? Jo, “drottning” ger bilden av en bestämd roll med bestämda uppgifter och privilegier, och den institutionen ligger fortfarande ett par århundraden in i framtiden under Brynhilds och Fredegunds tid. Det västromerska kejsardömet föll samman bara omkring hundra år tidigare, och en kung är på 500-talet den starkaste stormannen i kraft av sin förmögenhet i jord och guld, sina allierades inflytande och sina krigares spjut. Hans hustru gör vad hon kan av sin position. De har nytta av villor, vägar och andra kvarlevor från imperiets dagar, men befolkningen har krympt och administrationen brutit samman, och mycket av städerna ligger i ruiner. De flesta lever på landsbygden, kanske som livegna för att få skydd av stormännen på deras befästa gårdar, och litar till släkt och vänner om de blir sjuka, om skörden slår fel eller om grannen ilsknar till. Det gäller att bevaka familjens heder, för hederslösa får ingen sådan hjälp.

Brynhild: från prinsessa till inflytelserik hustru

I denna värld, närmare bestämt i visigoternas rike i vad som idag heter Spanien, föds år 547 en kungadotter som får namnet Brynhild. Hon växer upp med sin några år äldre syster Galswinthia, och då hon är runt tjugo gifter hennes far bort henne med en av grannkungarna i norr, Sigibert.

Sigibert är omkring trettio och kung av frankernas östra rike, som vid den här tiden börjar kallas för Austrasien. Bröllopet står i hans huvudstad Metz, och Brynhild verkar få ett visst inflytande. Hon får bland annat sin kandidat utsedd till biskop av staden Tours, och det kommer visa sig vara en bra investering.

En av Sigiberts bröder, Chilperik, styr det västra frankerrike som snart börjar kallas för Neustrien. Han har redan flera hustrur av låg börd, men nu ser han vad Sigibert har för sig och bestämmer sig för att han också ville gifta sig med en kungadotter med allt vad det innebär av status, kontakter och alliansbygge. Frieriet går till Brynhilds syster, Galswinthia, och accepteras på villkor att Chilperik först skickar bort sina andra kvinnor. Olyckligtvis för brudens del är en av dessa den person som en vettskrämd krönikör snart skulle kalla för “Guds och mänsklighetens fiende” — Fredegund.

Fredegund: från livegen till kungens favorit

Fredegund föddes omkring år 545, enligt senare uppgifter i en livegen familj i byn Angicourt nära Chilperiks huvudstad Soisson. På något sätt verkar hon ha blivit tjänarinna hos kungens första hustru, men charmat Chilperik så till den milda grad att han skickade bort denna hustru och gjorde Fredegund till favorit. Nu gick han alltså istället och gifte sig med Galswinthia, som till råga på allt krävde att alla andra kvinnor skulle skickas iväg.

Efter att ha gått hela vägen från livegen till kungens favorit vägrar Fredegund nu ge upp sin position. Hon stannar vid hovet, vilket retar upp Galswinthia som ofta klagar hos sin make över att Fredegund har förolämpat henne. Chilperik vägrar dock fördriva Fredegund, och konflikten eskalerar.

År 568, efter ett par år som kungens gemål, hittas Galswinthia en morgon strypt i sin säng. Några dagar senare gifter Chilperik sig med Fredegund.

Monster eller änglar?

Vi måste nu komma ihåg att nästan all vår information om den här tiden kommer från biskopen av Tours, krönikören Gregorius, som alltså hade Brynhild att tacka för sitt biskopsdöme och som dessutom hatade Fredegund och Chilperik. I hans verk framstår Fredegund som ett monster och Brynhild som en ängel, så det är intressant att Fredegund istället beskrivs som klok och som ett värdefullt stöd för sin nye make av diktaren Venantius Fortunatus. En senare krönikör, Fredegar, beskriver omvänt Brynhild som ett monster efter att hennes sida förlorat kampen om den frankiska tronen. Det troliga är att vare sig Brynhild eller Fredegund var mer monstruösa än andra samtida makthavare, men att de levde i en tid när mord och tortyr var vanliga politiska redskap och att de inte lade fingrarna emellan när det gällde att försvara och stärka sin position.

Som Dick Harrison påpekat behöver Galswinthias död heller inte haft enbart med svartsjuka att göra. Chilperik hade givit sin hustru en rejäl morgongåva som skulle försörja henne om hon blev änka: städerna Bordeaux, Limoges, Cahors, Lescar och Citeaux. Kanske var det den stora hemgift hon hade med sig som gjorde sådan generositet nödvändig, men städerna stod under Galswinthias kontroll även under Chilperiks livstid och gav henne tillgång till så stora inkomster att hon torde vara den rikaste kvinna som nämns i Gregorius krönika. Städerna kunde också bidra med truppstyrkor, och Galswinthia var en välförankrad visigotisk prinsessa. Med tiden hade hon kunnat bli en oerhörd maktfaktor. När hennes far avled 567 och risken för vedergällning därmed minskade såg kanske Chilperik inte någon anledning att ta den risken.

Hur det än gick till hade Brynhild förlorat sin syster. Hon ville ha vedergällning, och det gav Sigibert en chans att tillskansa sig Chilperiks tron eller åtminstone delar av hans rike. Det dröjde inte länge förrän de frankiska härarna satte sig i rörelse.

I nästa inlägg återvänder vi till kriget mellan å ena sidan Sigibert och Brynhild, å den andra Chilperik och Fredegund.

STEFAN HÖGBERG

 

Källor

Harrison, Dick, The Age of Abbesses and Queens: Gender and Political Culture in Early Medieval Europe, Nordic Academic Press, Lund 1998

Webb, Maurice, “Brunehaut and Fredegund”, i Reina Pennington (red.), Amazons to Fighter Pilots: A Biographical Dictionary of Military Women, Greenwood Press, Westport 2003

 

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *