Kvinnliga läkare tycks inte ha varit så kontroversiellt under första delen av medeltiden, när Trota av Salerno skrev sina läkarböcker. Under högmedeltidens gång hårdnade dock samhällsklimatet.

Medeltida teckning av kvinnlig läkare som håller upp urinflaska

Kvinnlig läkare, möjligen Trota av Salerno, håller upp en urinflaska — undersökning av urin var ett viktigt inslag i medeltida läkekonst. Teckning från tidigt 1300-tal. Foto: Wellcome Library, London (CC BY 2.0).

Det har handlat mycket om kvinnliga krigare på bloggen de senaste veckorna. Dags att vända blicken mot en ny kategori av normbrytare – hur var det med kvinnliga läkare?

På sätt och vis var det med dem som det var med mer militärt inriktade normbrytande kvinnor: under tidig medeltid och högmedeltidens början hittar vi jämförelsevis många (men fortfarande få i absoluta tal sett), och allt eftersom tiden går blir deras utrymme mer och mer kringskuret. De ägnade sig ofta åt vad vi idag kallar gynekologi och obstetrik, men även åt en mängd andra medicinska områden som inte är knutna enbart till kvinnokroppen. En som inte bara praktiserade utan även skrev medicinska verk var Trota av Salerno.

Trota av Salerno och hennes läkarböcker

Det är intressant att syditalienska Salerno dyker upp för andra gången på kort tid i vårt sökande efter kvinnliga medeltida normbrytare. Även den krigiska furstinnan Sikelgaita kom som bekant därifrån, och levde dessutom nästan vid samma tid – Trota kan ha fötts någonstans omkring 1090, det år Sikelgaita avled.

Tack vare hennes verk vet vi mer om Trota än om tidens andra kvinnliga läkare, men informationen är ändå ytterst knapphändig. Salerno hade en berömd skola för medicin, och möjligen var det där Trota verkade. Å andra sidan står i nedan nämnda De curis mulierum att hon vid ett visst sjukdomsfall kallades in ‘som om hon varit en magistra‘, vilket kan tyda på att hon inte tillhörde skolan men hade samma status som en av dess magistri.

Trota skrev Practica secundum Trotam, ‘Praktisk medicin enligt Trota’, som tar upp en stor mängd åkommor från infertilitet till ormbett, och tycks även ligga bakom De curis mulierum, ‘Om behandlingar för kvinnor’. Den senare texten är mystisk i det att den tar upp kunskap som även finns i Practica secundum, men omtalar Trota i tredje person. Det är alltså mindre troligt (om än inte omöjligt) att hon själv hållit i pennan.

Har någon annan satt Trotas läkekonst på pränt? Varför? Texten verkar rikta sig till kvinnliga läkare, och det äldsta bevarade manuskriptet tycks dessutom ha skrivits både i Italien och i England. Båda områdena kontrollerades av normanderna vid den här tiden, vilket bör ha underlättat ett kulturutbyte – kanske spred sig den salernska kvinnomedicinen norrut under 1100-talet?

De kvinnliga läkarnas nedgång

Som vi redan har sett när det gällde kvinnliga krigare skärptes samhällets normer betydligt under högmedeltiden. År 1292 tycks åtta kvinnliga läkare fortfarande ha varit verksamma i Paris, men 1322 åtalades Jacoba Felicie för att hon behandlat sjuka i Paris och dess förorter

[…] trots att hon inte godkänts i någon officiell skola i Paris eller annorstädes, och att hon gör detta utan någon licens från kanslern för Paris kyrka och sagda dekanus och lärare [vid stadens medicinska fakultet].

Enligt rättegångsprotokollet argumenterade Jacoba att de hon behandlat faktiskt blev friska, men hon förlorade ändå målet. Möjligheten för en kvinna att bli godkänd eller ens insläppt i en ‘officiell skola’ torde ha varit högst begränsade.

Trotas De curis mulierum slogs ihop med två andra texter av andra författare, en samling som fick titeln Trotula, ‘Lilla Trota’ (troligen i betydelsen ‘Trotas mindre verk’). Titeln missförstods snart som författarens namn, och efterhand började historiker tvivla på att denna Trotula någonsin existerat. Inte kunde väl en kvinna ha praktiserat medicin, eller för den delen skrivit läkarböcker? Det var först med återupptäckten av Practica secundum Trotam i Madrid 1985 som Trotas existens och riktiga namn kunde fastställas – ett av många led i processen att nyansera medeltida genushistoria.

 

Källor

Amt, Emilie, Women’s Lives in Medieval Europe: A Sourcebook, Routledge, New York 1993, ss. 98, 108-112

Bardsley, Sandy, Women’s Roles in the Middle Ages, Women’s Roles Through History, Greenwood Press, Westport 2007, ss. 76, 169

Shulamith, Shahar, The Fourth Estate: A History of Women in the Middle Ages, andra upplagan, Routledge, London 2003 (1983), s. xiii

‘Trota of Salerno’ på engelskspråkiga Wikipedia (https://en.wikipedia.org/wiki/Trota_of_Salerno), hämtad 2014-02-17

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *