Foto av kvinna i medeltidskläder med två oxar

Foto: Hans Splinter (CC BY-ND 2.0).

Den medeltida kyrkan utgick från att kvinnor skötte hemmet och män försörjde familjen — allt annat var mot den naturliga ordningen. Problemet var att övertyga kvinnor och män om den saken.

Har ni hört den om Sankt Gerald och bondhustrun? Nej, det är ingen rolig historia. Det är en del av en vita, en levnadsbeskrivning över det franska helgonet Gerald av Aurillac (eller Géraud, som han heter på franska). Vitan skrevs omkring år 930, två decennier efter Geralds död, och ger oss en intressant inblick i den medeltida inställningen till kvinnor som arbetade utanför hemmet. Som vanligt är det den europeiska definitionen av medeltid som vi använder oss av; i Skandinavien var det fortfarande vikingatid år 930.

Gerald är på resande fot och passerar en åker. Där ser han till sin förvåning en kvinna som plogar. Han ropar till sig henne och frågar hur hon kan vara så förmäten att hon gör en mans arbete. Kvinnan förklarar att hennes make har varit sjuk länge, att ingen annan finns som kan utföra arbetet och att det snart kommer vara för sent för att så årets gröda. Gerald ger henne då pengar för att anställa en dräng, en summa som måste utgjort en mindre förmögenhet för kvinnan. Hans motivering är att “naturen skyr allt falskt, och så skyr även dess skapare, Gud, allt som är mot naturen”. Inga kvinnor på åkern.

Skeletten berättar

Vi vet inte om det här mötet faktiskt har inträffat, och det är också mindre intressant. I den kyrkliga miljö där Geralds vita skrevs var uppfattningen klar; män och kvinnor hade av naturen olika arbetsuppgifter. Problemet var att övertyga dem om den saken. Kvinnan på åkern är nämligen inte en isolerad företeelse, utan vi har många uppgifter om att kvinnor deltog i jordbruksarbetet, och det även när det gällde tunga sysslor. Att de arbetade hårt syns för övrigt också på deras ben. Arkeologer har grävt ut 687 medeltida skelett efter innevånare i den engelska byn Wharram Percy, och kvinnliga liksom manliga skelett har utvecklat kraftigare ben på ena sidan av kroppen. Det är ett tecken på hårt kroppsarbete. Musklerna blir starkare på den sida man använder mest, och skelettet utvecklas för att kunna stödja dem.

Hur fungerade manligt och kvinnligt arbete inne i städerna när dessa började komma igång igen framåt 1100-talet? Har vi några källor på den fronten?

Åren 1282 och 1283 utfördes en kyrklig undersökning för att fastställa huruvida mirakel ägt rum vid kung Ludvig IX:s grav, och omkring 330 personer hördes. Det var inte bara själva miraklerna man frågade om. Här gällde också att slå fast bakgrunden till det som påstods ha hänt, och för en gångs skulle skrev man därför ner detaljer om vanliga medeltida människor. Historikern Sharon Farmer har påpekat en intressant motsättning i det som finns bevarat av vittnesmålen: prästerna som för pennan verkar utgå helt från att mannen försörjer familjen medan kvinnan sköter hemmet, men här och var lämnar vittnena uppgifter om kvinnligt förvärvsarbete. Bilden som växer fram är visserligen att maken tjänade mest och att hustrun förknippades med hushållet, men också att detta hushåll hade svårt att klara sig utan kvinnans inkomst.

Alltför fattigt för att följa kyrkans ideal

Det behövs mer forskning för att vi ska kunna säga något säkert och heltäckande om kvinnligt arbete utanför hemmet under medeltiden, men det lutar åt att kyrkan predikade ideal som vanligt folk rätt och slätt ignorerade. Detta berodde förmodligen mer på ekonomi än på ideologi. Livet var fattigt och marginalerna små, och man hade inte tillräckligt mycket utrymme i hushållsekonomin för att hålla kvinnan i hemmet. Säga vad man vill om Sankt Gerald, men han gick förmodligen rakt på pudelns kärna när han ordnade en dräng åt bondhustrun.

 

Källor

Farmer, Sharon, “Manual Labor, Begging and Conflicting Gender Expectations in Thirteenth-Century Paris”, i Gender and Difference in the Middle Ages, red. Sharon A. Farmer och Carol Braun Pasternack, Medieval Cultures, del 32, University of Minnesota Press, Minneapolis 2003

Harrison, Dick, Europa i världen: medeltiden, Allmän historia, del 2, Almqvist & Wiksell, Stockholm 1995, s. 85-86

Mays, Simon, “Wharram Percy: The Skeletons”, Current Archaeology, 193 (2004)

Odo av Cluny, Vita sancti Geraldi Auriliacensis, ed. Anne-Marie Bultot-Verleysen, Subsidia hagiographica, del 89, Société de Bollandistes, Bryssel 2009, s. 168

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *