Det nya museet vill visa fram även vikingatidens obehagliga sidor, som slavhandel. Foto: Vikingaliv.

Det nya stockholmsmuseet Vikingaliv vill visa fram vad forskare tror sig veta om vikingatiden, bland annat när det gäller kvinnors liv.

Den här bloggen ägnar sig vanligen inte åt nyhetsrapportering — faktum är att den mest håller sig på bortre sidan av år 1500. Det är dock värt att säga några ord om och visa några bilder från det vikingamuseum som om drygt två månader öppnar i Stockholm, museet Vikingaliv.

Det rör sig om en privat museisatsning som tänker slå upp dörrarna till sina lokaler på Djurgården den 29 april, och bjuda på vad man kallar “en dramatiserad bild av vikingatiden anno 963”. Förutom utställningar blir det en elva minuter lång färd genom de uppbyggda miljöer som syns på fotona i det här inlägget; Ragnfrids saga. Utställningsdelen lovar bland annat en modell av en man som begravdes i Sigtuna på 900-talet, och var utseende återskapats genom analyser av DNA från hans skelett. För den vetenskapliga förankringen svarar en skara experter av vilka Dick Harrison är den mest namnkunnige.

Glömt kolla spisen…? Nej, detta är härskaren Harald i Ragnfrids saga, en färd man kommer att kunna göra genom det nya museet. Foto: Vikingaliv.

Varför tar då Kvinnliga krigare upp det här museet? Jo, Harrison talar om att uppdatera bilden av vikingarna. “Vikingarna är de mest förfalskade figurerna i vårt land. I stort sett ingenting av det turistindustrin gör gällande om dem är sant. Det ska vi ändra på och samtidigt ge en färgstark och spännande historieberättelse om våra forna nordbor.” Det tycks alltså gälla att komma bort från den gamla 1800-talsbilden av perioden för att istället visa vad modern forskning har kommit fram till, bland annat vad gäller kvinnors liv.

Det är därför smått oroväckande att de pressbilder som Kvinnliga krigare fått ta del av visar idel män — det finns visserligen en suddig figur som skulle kunna vara en kvinna i bakgrunden på en av bilderna, men frågan är om det räknas. Vi föredrar dock att se detta som en olycklig slump. Eftersom så lite är känt om vikingatiden har epoken blivit något av en blank duk där olika intressen kunnat måla upp vad de själva föredrar att se, och ambitionen att istället visa fram vad forskare tror sig veta är värd en applåd.

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *