Florine av Burgund av Gustave Doré.

Gustave Dorés illustration av Florine, som gjordes just till verket Histoire des Croisades. Kanske var detta översättaren Robsons inspiration till att “förbättra” texten?

Florine av Burgund var en imponerande person. Tyvärr verkar uppgifterna om hennes sista strid ha hittats på av en översättare 1852.

Som namnet antyder tar den här bloggen gärna upp medeltidens kvinnliga krigare. Anledningen är att vårt samhälle tappat bort hur kvinnor i alla tider har ägnat sig åt alla möjliga saker — få kvinnor  stred, men de kan påvisas i källorna, liksom kvinnliga ledare, läkare, konstnärer, predikanter med flera.

Om det ska finnas någon mening med att föra fram dessa historiska personer måste vi dock kunna lita på uppgifterna, och det förutsätter källkritik. Ibland visar sig uppgifter om normbrytande kvinnor vara myter, och då är det mest hederligt att påpeka även detta. Det kan dessutom vara oerhört intressant att se var myten kommer ifrån.

Mot Jerusalem

Detta för oss till Florine av Burgund. Svenskspråkiga Wikipedia berättar att hon föddes 1081 som dotter till hertigen av Burgund och gifte sig med den danske kungasonen Sven. Sedan kommer vi till pudelns kärna:

Florine ledde tillsammans med Sven 1500 riddare mot Jerusalem under det första korståget. I Kappadokien anfölls deras armé i en överraskningsattack av turkarna. Florine stred sida vid sida med männen: hon fortsatte att strida även efter att ha träffats av pilar sju gånger och försökte finna ett sätta att öppna en flyktväg genom bergen. Florine stupade på slagfältet i strid bredvid Sven och de övriga i deras armé.

De engelska och franska språkversionerna lämnar i princip identiska uppgifter, och Google visar att flera andra webbplatser har kopierat den engelska texten. Intressant nog ger Wikipedias tyska språkversion en delvis avvikande bild, men trots det måste ju detta vara ett solklart fall av en kvinna i strid under medeltiden — eller? Problemet är att de medeltida källorna inte säger ett ord om Florines militära insats.

Katastrofen enligt krönikorna

Att den danska hären förintades i Kappadokien råder det inget tvivel om. Två krönikörer, Vilhelm av Tyros och Albert av Aachen, nämner händelsen. Sven var utomäktenskaplig son till en tidigare dansk kung, Sven Estridsen, och han ledde en styrka av korsfarare till Mellanöstern tillsammans med sin hustru. Jag skriver “tillsammans med” eftersom frun hade en nyckelroll i den aristokratiska familjens maktutövning, men med tanke på att Florine var runt femton är det osäkert i vilken utsträckning hon hade hunnit gå in i den rollen. Att aristokratiska hustrur följde med var hur som helst inte ovanligt, för ofta var inkomster och jordegendomar knutna till dem personligen, och de kunde därmed komma att utsättas för diverse politiska manövrer på hemmaplan. Bättre att hålla ihop familjen.

Danskarna följde inte med de huvudsakliga korstågsstyrkor som gav sig av 1096 utan rörde sig något år senare ner genom östra Europa — familjeaffärer hade fördröjt Sven, meddelar Vilhelm av Tyros. Så når man Kappadokien, och företaget slutar i en massaker. Hur framställer våra två krönikörer denna? Vilhelm nämner över huvud taget inte Florine, utan berättar om hur Sven och hans män slår läger och överraskas av ett nattligt anfall. Han skriver dock omkring åttio år efter händelsen, så informationen kan ha gått genom flera led och kanske förvanskats på vägen.

Kvinnan som vägrade ge upp

Albert av Aachen var inte heller på plats, men samlade under de tio eller tjugo åren efter korståget ihop muntliga och skriftliga vittnesmål från korsfarare. Han beskriver hur hären rider in i ett bakhåll och omringas, och hur Sven och hans män till sist faller. Sedan går han över till Florine:

På samma plats fanns hans [Svens] hustru, som hette Florine. Hon var dotter till hertigen av Burgund och släkt med kung Filip [av Frankrike], och nu hade hon blivit änka på ett verkligt fruktansvärt sätt. Mitt i den danska hären hade hon hoppats att de rättrogna skulle triumfera, särskilt som hon gifts bort med en så stor och stridbar make. Turkarnas vildsinthet hade dock brutit detta hopp. Hon flydde mot bergen på en mula och genomborrades av sex pilar. Trots att hon träffats fortsatte hon på mulan och trodde hela tiden att hon skulle undfly döden, tills flykten till sist tog slut och hon tvingades dela kungasonens öde.

Historisk myt från 1800-talet

Vi kan och bör ifrågasätta Alberts patriarkaliska perspektiv. Huruvida Florine satte allt hopp till sin store make vet han rimligtvis inget om. Vi skulle också kunna ifrågasätta hur tillförlitliga hans vittnen var och misstänka att han har ett intresse av att utmåla turkarna som grymma och barbariska, men oavsett detta tvingas vi inse att Wikipedias version inte har stöd i källorna. Florine strider inte sida vid sida med männen, Sven dör före henne, och hon flyr själv mot bergen snarare än att leda resten av styrkan dit. Det gör henne nu inte mindre imponerande, med tanke på att hon med sex pilar i sig håller hoppet uppe och fortsätter sin flykt.

Jag menar nu inte att hänga ut Wikipedia, vars noggranna skribenter bara återger uppgifter ur litteraturen. Vilken litteratur? Troligen kommer berättelsen ursprungligen från den engelska språkversionen, för den versionens text har hämtats ordagrant från en översättning av den franske författaren Joseph François Michauds verk Histoire des Croisades (“Korstågens historia”).

Översättningen till engelska, Michaud’s History of the Crusades, kom ut 1852, och det är här den stridbara Florine dyker upp. Michauds franska original gör ett stort nummer av hur två unga älskande dör på slagfältet, men där står inte ett ord av den berättelse som översättaren W. Robson återger — den berättelse som idag finns spridd över internet. Robson var tydligen inte bara översättare, utan även något av en spökskrivare.

STEFAN HÖGBERG

 

Källor

Albert av Aachen, Historia Hierosolymitanae expeditionis, The Latin Library, citerad text i bok tre, kapitel 54 (hämtad 2016-09-23)

Geldsetzer, Sabine, Frauen auf Kreuzzügen 1096-1291, Wissenschaftliche Buchgesellschaft, Darmstadt 2003, s. 53 f.

Michaud, Joseph François, Histoire des Croisades, volym ett, sjätte upplagan, Furne, Paris 1841, s. 217-218 (hämtad 2016-09-22)

Michaud, Joseph François, Michaud’s History of the Crusades, engelsk översättning W. Robson, volym ett, AMS Press, New York 1973 (nytryck av utgåva från 1852), s. 134 (hämtad 2016-09-22)

Vilhelm av Tyros, Historia rerum in partibus transmarinis gestarum, Intratext, citerad text i bok fyra, kapitel 20 (hämtad 2016-09-22)

Wikipedia, “Florine av Burgund” med övriga språkversioner (hämtad 2016-09-22)

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *