Träsnitt av sängkammarscen från 1500-talet.

Karikatyr från omkring 1590, den tid då kyskhetsbältet började uppfattas bokstavligt. Här används det dock symboliskt. Hustrun räcker nyckeln till sin make, men bakom sängen står älskaren med dubbelnyckel. Konstnären hette Heinrich Wirrich.

Sedan 1800-talet har mycket skrivits om medeltida kyskhetsbälten, men har några sådana verkligen existerat?

Det finns flera uppfattningar om medeltiden som forskningen har avslöjat som myter. Den här bloggen berör ofta en sådan myt, nämligen att kvinnor inte var aktiva ute i den offentliga sfären — ett antal kvinnliga ledare, konstnärer, läkare och krigare visar att denna bild kan nyanseras, även om man inte för den sakens skull bör blunda för kvinnofientliga inslag i det medeltida samhället. Andra, mer specifika myter kan också vara värda att syna i sömmarna.

Ett kyskhetsbälte är en anordning som medeltida makar sägs ha tvingat sina hustrur att bära, en metallkonstruktion som blockerade kvinnans kön så att hon bara kunde ha sex med den som hade nyckeln till bältet. Det kan man åtminstone läsa både online och i analoga böcker som givits ut sedan 1800-talet. Dessutom kan flera museer runt om i Europa visa upp sådana kyskhetsbälten i sina montrar, och då måste det väl vara sant — eller?

Bevis för kyskhetsbälten?

Litteraturvetaren Albrecht Classen bestämde sig för att undersöka uppgifterna om kyskhetsbälten. Han tittade på böcker av författarna Bonneau (utgiven 1883), Caufeynon (1904 och 1905), Dingwall (1923, men nya utgåvor kom ända fram till 1992), Levine (1931) och ett antal uppslagsverk. Det visade sig att de olika författarna i hög grad byggde på varandra. Kyskhetsbältets uppfinnare sades ofta vara den grymme Francesco II, härskare i norditalienska Padua fram till 1405. Vissa författare skrev att han satt kyskhetsbälte på sin fru, andra att han tvingat sina älskarinnor att bära sådana anordningar.

I den äldsta boken, Bonneaus från 1883, skriver dock författaren att han inte kunnat hitta några bevis för detta. Senare författare, som inte har låtit sig hindra av bristen på bevis, publicerar bilder på anordningar som Francesco ägt och som sägs vara kyskhetsbälten, men som med stor sannolikhet föreställer tortyrredskap. Dessa har säkert varit nog så otäcka, men knappast haft något att göra med att förhindra sex.

Sedan har vi en teckning i det militärteknologiska verket Bellifortis från 1405 som har tolkats som ett kyskhetsbälte och ofta åberopats som bevis. Detta bälte finns dock i ett kapitel som verkar ha skrivits på skoj — en annan av dess manicker är en livboj som man blåser upp genom att släppa sig — och att döma av teckningen skulle bältet knappast passa på någon mänsklig kropp.

Allegori och satir

Andra “bevis” bleknade på ett liknande sätt när Classen såg närmare på dem. Bonneau citerar skönlitteratur skriven flera hundra år efter medeltidens slut för att göra troligt att kyskhetsbälten har existerat. Nog för att skönlitteratur kan säga en del om den tid den skrivits i, men vill man få reda på något om medeltiden bör man titta på medeltida litteratur. Dingwall säger att ett tyskt ordspråk om att sätta kvinnor “bakom lås och bom” handlar om kyskhetsbälten, vilket får sägas vara långsökt, och publicerar ett träsnitt som är så grovt utfört att vad han ser som ett kyskhetsbälte lika gärna kan vara ett klädesplagg. Levine går raskt fram till 1700-talet och citerar Voltaire, vilket knappast heller säger så mycket om medeltiden.

Över huvud taget nämns inte kyskhetsbälten som fysiska föremål förrän något hundratal år efter medeltidens slut, det vill säga omkring år 1600. Nog finns det några senmedeltida texter och bilder som kommer nära, men där verkar det enbart handla om allegori och satir. “Kyskhetens bälte” dyker upp tillsammans med “hälsans skepp”, “frälsningens hjälm” och “sanningens ord”, det vill säga som metaforer.

Dödlig myt

Men de kyskhetsbälten som finns i montrar på diverse museer? Det visar sig att de äldsta tillverkats omkring år 1600, det vill säga under den tid när idén om kyskhetsbältet började ta fart i litteraturen. Förmodligen har de vanligen inte tillverkats för att användas utan som kuriosa. Det kan man i alla fall hoppas, för ett sådant bälte skulle vara direkt dödligt om det bars under längre tid. Om det förhindrar sex, hur skulle kvinnan kunna gå på toaletten och över huvud taget sköta sin hygien? Hur skulle sårbildning och svåra infektioner kunna undvikas om en metallanordning bars dygnet runt under lång tid?

Det medeltida kyskhetsbältet är en myt. Berättelserna om det säger mer om senare tiders bild av medeltiden än om den verkliga perioden, mer om hur vi vill se gångna tider som barbariska och vår egen som upplyst. Därmed inte sagt att det saknas belägg för barbarisk behandling av kvinnor under medeltiden. Letar man efter sådana hittar man blott alltför många, även efter att man avskrivit kyskhetsbältet.

 

Källa

Classen, Albrecht, The Medieval Chastity Belt: A Myth-Making Process, The New Middle Ages, Palgrave Macmillan, New York 2007

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *