Svartvitt foto, siluett av en staty av en kvinnlig bagskytt

Foto: Sean Kirkpatrick (CC BY-ND 2.0).

Sultanens soldater fick en rejäl överraskning under belägringen av Akko 1191. Muslimska författare skrev ner den, och idag utgör den ett belägg för medeltidens kvinnliga krigare.

Året är 1191 och platsen Akko, en uråldrig stad på Medelhavets östra kust. Staden kontrolleras av muslimska trupper men har i nästan två år belägrats av det tredje korstågets styrkor, och nu är den på väg att falla. Stadsborna får dock hjälp av sin sultan, Saladin, som beordrar ett kraftfullt angrepp mot de kristnas läger. Därmed ger han oss förutsättningarna för en fascinerande inblick i ämnet kvinnliga krigare under medeltiden.

Saladins soldater lyckas nämligen ta sig över försvararnas jordvallar, och en hård strid uppstår inne i lägret. Angriparna drivs till sist tillbaka. De återvänder med en märklig berättelse som når två av sultanens närmaste män, sekreteraren Imad ad-Din och rådgivaren Baha’ ad-Din. När dessa senare skriver var sin biografi över Saladin berättar båda om händelserna inne i det kristna lägret. Soldaterna klättrade över vallarna, kom ner på fötterna – och fick syn på en kvinna i grön mantel som sköt mot dem med en båge. Hon var dessutom träffsäker. Hennes pilar fällde flera av angriparna innan hon själv stupade.

Källkritik och kvinnliga krigare

Där stannar den moderne historikern upp och kliar sig i huvudet. En kvinnlig bågskytt? Hur ska vi värdera de här uppgifterna?

Uppgifter om stridande kvinnor under korstågen bör behandlas med försiktighet. Alla inblandade kulturer, den latinska (eller västkristna), den muslimska och de olika östkristna samhällena var alla starkt patriarkala, och att ha kvinnor med i hären ansågs pinsamt. När muslimska krönikor talar om något så häpnadsväckande som hundra kvinnliga riddare på den kristna sidan, vilket de emellanåt gör, bör vi därför ta uppgiften med en stor nypa salt. Förmodligen försöker man framställa sina fiender i dålig dager.

Men berättelsen om kvinnan i grön mantel fungerar inte vidare bra som propaganda. Om det är pinsamt med kvinnor i den egna hären, hur pinsamt är det då inte att en fiendekvinna mejar ner de egna soldaterna? Att två författare nämner episoden ger den också mer trovärdighet. Den kvinnliga bågskytten tycks vara lika väl belagd som det mesta i medeltidshistorien.

Vapenträning och stridserfarenhet

Därmed kan vi dra en intressant slutsats av berättelsen. Det är nämligen inte så att man bara kan plocka upp en pilbåge och börja skjuta, utan en bågskytt behöver träna. De muskler som man använder för att spänna en båge används för det första inte mycket i vardagen, så för att hålla en spänd båge tillräckligt stadigt för att kunna sikta måste man först bygga upp styrkan i dessa muskler. För det andra ska man lära sig att sikta och träffa, och för det tredje behöver man uthållighet för att kunna skjuta om och om igen. Ska man ut i strid kan vi för det fjärde lägga till den psykiska styrka som behövs för att träffa under oerhört pressade förhållanden. Allt detta klarade kvinnan i grön mantel. Det verkar som om hon hade vapenträning, och förmodligen även stridserfarenhet.

Vem var hon? Var hade hon lärt sig hantera en båge? Vi vet inte. Det finns vissa andra uppgifter om att kvinnor ska ha stridit i Mellanöstern under korstågens tidevarv, och med tanke på hur många kristna soldater som föll och svårigheterna att rekrytera nya så långt från de latinska kärnområdena blev man kanske tvungen att släppa på kopplingen mellan krig och maskulinitet. I staden Caesarea Maritima söder om Akko har arkeologer grävt ut en kristen grav där en kvinna begravts i rustning, och överhuvud taget hade kvinnor en starkare ställning i de nya korsfararstaterna än i de gamla rikena i väst.

Men vem var bågskytten?

Kanske tillhörde kvinnan i grön mantel de bågskyttar som under belägringens gång skyddat det kristna lägret mot angrepp? Om kvinnan tjänstgjort där under två års belägring är det inte konstigt att hon kunde hantera en båge i strid. Kanske backade hon bara från vallen och fortsatte skjuta när fienden trängde in i lägret?

Vi vet inte, och som källäget ser ut lär vi heller aldrig få veta. Kvinnan i grön mantel förblir ett mysterium, men ett mysterium som tyder på att kvinnor ibland gick i strid under medeltiden.

Källor

Evans, Michael, “‘Unfit to Bear Arms:’ The Gendering of Arms and Armour in Accounts of Women on Crusade”, i Gendering the Crusades, red. Susan Edgington och Sarah Lambert, University of Wales Press, Cardiff 2001

Geldsetzer, Sabine, Frauen auf Kreuzzügen 1096-1291, Wissenschaftliche Buchgesellschaft, Darmstadt 2003, s. 128

Holum, Kenneth m.fl., King Herod’s Dream: Caesarea on the Sea, Norton, New York 1988, s. 224-226

Schein, Sylvia, “Women in Medieval Colonial Society: The Latin Kingdom of Jerusalem in the Twelfth Century”, i Gendering the Crusades, red. Susan Edgington och Sarah Lambert, University of Wales Press, Cardiff 2001

 

Licensdata

Kvinna spanner bage i svartvitt foto

Vinjettbilden till detta inlägg är en bearbetning av ‘Breathe, focus, relase‘ av Andreas Øverland, som ligger under licensen CC BY 2.0. Bearbetningen består i spegelvändning och viss beskärning.

Comments (2)

    • admin

      Svara

      Ja — visst undrar man vem hon var, och om det fanns fler stridande kvinnor i lägret…

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *