Oljemålning av Jeanne d'Arc.

Jeanne som John Everett Millais föreställde sig henne 1865. Verklighetens Jeanne hade dock knappast burit kjol till rustningen.

När tronföljaren kröns till kung har Jeanne lyckats med allt som hon föresatt sig, men står man på toppen finns det bara ett håll att röra sig åt.

Engelsmännen har redan erövrat norra Frankrike när sjuttonåriga Jeanne 1429 dyker upp vid den franske tronföljarens hov och säger sig ha fått ett gudomligt uppdrag att rädda landet. I förra inlägget såg vi hur hon nådde det belägrade Orléans, nyckeln till södra Frankrike, och tvärt emot de styrandes vilja ledde soldaterna ut för att driva bort engelsmännen.

Hela Europa talar snart om flickan som vunnit teologiska debatter och befriat Orléans, flickan som tydligen klarar allt — borgarna i Toulouse ber henne till och med komma dit för att lösa stadens finansiella problem. Nya militära styrkor ansluter sig till tronföljaren, för krigslyckan har vänt, och nu vill alla tåga under Charles baner.

Ryggen fri

Frågan är bara vart man ska tåga. Furstar och befälhavare vill marschera nordväst och driva ut engelsmännen ur Normandie, men Jeanne övertygar alla om att Charles först och främst måste krönas i Reims, den andra delen av vad hon beskriver som sitt himmelska uppdrag. Problemet är att Reims ligger i nordöst, långt inne i ockuperat område.

Den 8 juni 1429 ger sig Jeanne av tillsammans med omkring fyratusen man och deras befälhavare för att driva bort fienden från Loires stränder och slätterna norr om floden, så att man har ryggen fri när man tågar mot Reims. Befälhavarna tvekar över om man vågar anfalla staden Jargeau där engelsmännen som retirerade från Orléans tagit sin tillflykt, men Jeanne säger att Gud kommer att ge dem segern. Under striderna utanför staden ser det illa ut för fransmännen, men när Jeanne rider in i striden med sitt baner drivs engelsmännen undan precis om vid Orléans, och nästa dag tar man staden trots att Jeanne slås ner från en belägringsstege och faller till marken med baner och allt. Hon skyndar sig att resa sig upp och försäkra soldaterna att Gud fortfarande är med dem.

In i ockuperat område

Den engelska huvudarmén möter de franska styrkorna vid Patay den 18 juni men tar miste på hur nära fransmännen är, överrumplas och flyr i panik. Charles börjar skicka ut inbjudningar till sin kröning och förbereder sig för att tåga mot Reims. Rent strategiskt är det en absurd tanke att tränga fram hela vägen dit, för de städer man måste passera på vägen har alla gått över till fienden. Det är dock inte som om sådana överväganden har bekymrat Jeanne tidigare.

En efter en byter städerna också sida. Vid Troyes öppnar innevånarna visserligen portarna först när Jeanne dyker upp utanför murarna med sitt baner och beordrar soldaterna att börja fylla igen vallgraven, men för varje stad blir förhandlingarna allt kortare och tronföljarens styrkor allt mer självsäkra.

Den 16 juli tågar man in i Reims, och följande dag smörjs Charles till konung i stadens katedral — Karl VII brukar han få heta på svenska, även om vi fortsätter att kalla honom Charles. Jeanne befinner sig vid hans sida med sitt baner under ceremonin; vissa tycker hon borde ha placerats bland de andra befälhavarna, men hon uttrycker det senare som att baneret har genomgått stor möda och förtjänar att dela äran. Efter att ärkebiskop och högadel har svurit trohet till den nye kungen knäböjer hon gråtande framför honom och förklarar att Guds vilja nu är uppfylld.

Fruktar endast förräderi

Kröningen den 17 juli 1429 kan ses som höjdpunkten i Jeannes karriär. Tyvärr leder hennes väg sedan utför.

I Reims träffar Jeanne sin familj och andra från hembyn, för kröningar drar till sig stora skaror från när och fjärran, och vid ett tillfälle berättar hon för några av dem att hon bara är rädd för en sak: förräderi. Kanske visar detta på stämningarna vid den nye kungens hov, där situationen förändras radikalt i och med att Charles når sitt mål och kröns till konung.

Trots att det gudomliga uppdrag som hon hela tiden talat om är slutfört vill Jeanne fortsätta. Hon vill dra nytta av den stora, segervana här som samlats kring Charles och återta Paris, men kungen har helt andra planer. Han har utan att berätta något för jungfrun påbörjat förhandlingar med fienden och försöker på ett i det närmaste desperat sätt sluta fred med hertigen av Burgund, engelsmännens viktigaste allierade. Det finns därmed inget utrymme för fler förbluffande segrar, och Jeannes kungliga stöd försvinner snabbt trots att hennes berömmelse fortsätter att växa, trots att lärda män på båda sidor av konflikten attackerar respektive försvarar henne och diktare som Christine de Pizan och Alain Chartier hyllar la pucelle, jungfrun.

Mot Paris

Paris är dock ett logiskt militärt mål. Hären börjar långsamt röra sig åt det hållet, men när man närmar sig har kung Charles redan i hemlighet förbundit sig att inte strida om huvudstaden. Jeanne kan knappast ha undgått att lägga märke till sin förändrade situation, och vid ett tillfälle säger hon till bastarden från Orléans att hon längtar efter att återvända till sin familj — vid den här tiden ber hon också kungen befria hembyn från skyldigheten att betala skatt, en begäran som han beviljar. Hon fortsätter dock marschen, och i mitten av augusti drar det ihop sig till ett stort slag i närheten av Paris. Det blir dock inget slag. Istället kommer beskedet att Charles har ingått vapenvila med hertigen av Burgund.

Jeanne är inte glad. I brev hon dikterar säger hon att hon inte vet om hon kommer respektera vapenvilan, och när kungen slår sig ner i Compiègne åttio kilometer från Paris och inte verkar vilja fortsätta föra krig gör hon precis det som ledde till så stora framgångar i Orléans — vänder sig direkt till soldaterna och deras befälhavare och tar saken i egna händer.

I nästa inlägg fortsätter vi följa Jeanne mot en av de många historiska gåtor som omger henne — blev hon förråd? 

 

Källa

Pernoud, Régine och Marie-Véronique Clin, Joan of Arc: Her Story, engelsk övers. Jeremy Duquesnay Adams, St Martin’s Griffin, New York 1999

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *