Oljemålning av Jeanne d'Arc och ärkeängeln Mikael.

Ärkeängeln Mikael talar till Jeanne i Eugène Thirions målning från 1876. Thirion har valt att framställa henne i artonhundratalskläder; verklighetens Jeanne skulle knappast gått barärmad.

En sextonåring kommer till stan och säger sig vara sänd av Gud för att rädda Frankrike. Stadens herre tror inte på henne — men snart har han inget val. 

Det är våren 1428, och Frankrike håller på att gå under. Kriget med England har varat i nittio år av död och förintelse för civilbefolkningen, och engelsmännen har nu erövrat den norra delen av landet. Den franske kungen har dött. Han hade visserligen en son, Charles, men man är inte säker på att man vill kröna Charles till kung — det sägs att han är oäkting — och hur som helst måste han enligt traditionen krönas i staden Reims som ligger djupt inne i ockuperat territorium.

Är alltså hela norra Frankrike ockuperat? Nej, den lilla men välbefästa staden Vaucouleurs vid floden Meuse förblir lojal mot kungafamiljen. Under sin herre, riddaren Robert de Baudricourt, utgör den en motståndsficka i ockuperat område.

På uppdrag från Gud

I maj dyker en sextonårig bondflicka i röd klänning upp på murarna i Vaucouleurs. Hon har kommit till staden i sällskap med en man, för det anses riskabelt för kvinnor att resa ensamma, men mannen håller sig nu i bakgrunden. Flickan frågar däremot alla hon möter var herr Robert är och när hon kan träffa honom. När hon väl står inför riddaren presenterar hon sig som Jeanne — och säger att Gud har sänt henne för att meddela tronföljaren Charles att inte gå till anfall mot sina fiender ännu. Herren ska nämligen sända honom hjälp före mitten av nästa fastetid. Eftersom Charles befinner sig i staden Chinon, dryga femhundra kilometer åt sydväst, behöver hon en eskort för att komma dit och framföra meddelandet.

Vid det laget är det förmodligen mer än en av de närvarande som inte kan hålla sig för skratt. Jeanne säger ändå lugnt och allvarligt att Frankrike tillhör Gud, som ska ge riket till Charles i förläning, och hon ska själv leda tronföljaren till kröningen i Reims. Herr Robert har hört nog. Han vänder sig till den man som följt Jeanne från hembyn, hennes kusins make Laxart, och råder honom att ta med flickan hem igen och ge henne några örfilar så att hon skärper sig.

England anfaller

När sommaren kommer sätter sig den engelska hären i rörelse för att erövra motståndsfickan Vaucouleurs. Landsbygdens befolkning flyr för fiendesoldaterna, som snart når och belägrar staden. Robert de Baudricourt vägrar dock ge upp, och Vaucouleurs kan inte inneslutas helt och hållet.

Den första fastesöndagen i februari 1429 kommer Jeanne tillbaka och gör ett nytt försök att tala med herr Robert. Än en gång ber hon om en eskort för att nå Chinon, och än en gång kastar Robert ut henne. Nu ser vi dock det första tecknet på att Jeanne är en mycket karismatisk sjuttonåring, för en hjulmakare och hans hustru är tillräckligt övertygade om att hon sänts till Vaucouleurs av Gud för att låta henne bo i deras hus.

Jeanne hjälper hjulmakarens hustru att spinna medan hon letar efter ett sätt att nå Charles före mitten av fastetiden, och nu börjar det bli bråttom — vid ett tillfälle ger hon sig av mot Chinon utan annan eskort än den ännu närvarande kusinmaken Laxart och ytterligare en stadsbo som hon övertygat. Trion köper en häst och lämnar Vaucouleurs, men Jeanne vänder snart expeditionen. För att nå Chinon måste de korsa fiendeland, och kanske inser hon att det inte kommer att gå utan herr Roberts hjälp.

Den karismatiska jungfrun

Jungfru Jeanne, som hon kallas, får dock allt fler av stadsborna på sin sida. Detta är en religiös tid med en lång tradition av heliga jungfrur som står Gud nära, och hon är mycket skicklig på att övertyga. Väpnaren Jean de Metz berättar senare hur han en dag träffade henne och retade henne för det till synes omöjliga uppdraget, och hur Jeanne gav så bra svar att han helt bytte uppfattning och lovade att hjälpa henne nå Chinon. Han frågade också om hon verkligen tänkte ge sig ut på en så farlig resa i klänning, och Jeanne svarade att hon hellre skulle bära manskläder. Jean de Metz samlade då ihop hosor, jacka och hatt från sina tjänare och gav dem till henne.

Jeannes berömmelse växer på ett sådant sätt att även makthavare börjar få svårt att ignorera henne. Herr Robert låter för säkerhets skull församlingsprästen läsa en exorcism över jungfrun, bara utifall hon skulle råka vara en häxa. Hertigen av Lorraine ber henne komma till honom i Nancy, femtio kilometer österut, och hon rider dit tillsammans med Laxart och, åtminstone en del av vägen, de Metz. Det visar sig att hertigen vill fråga den heliga flickan om sin vacklande hälsa.   

När Jeanne kommer tillbaka till Vaucouleur i slutet av februari har ryktet att hon vill bära manskläder spridit sig. Stadens befolkning har lämnat mängder av nysydda plagg i hjulmakarens hus tillsammans med diverse annan nyttig utrustning och en häst — entusiasmen för jungfrun och hennes uppdrag känner inga gränser. Den förvånade Robert de Baudricourt ger henne nu till sist en eskort till Chinon, en styrka bestående av Jean de Metz och ytterligare fyra man. Han skickar även med den kunglige kuriren Colet de Vienne som vägvisare och rider själv med dem den första delen av vägen. Jeanne är till sist på väg för att framföra sitt gudomliga meddelande.

I nästa inlägg fortsätter vi följa jungfru Jeanne när hon når Chinon — och får beskedet att tronföljaren inte vill träffa henne.

 

Källa

Pernoud, Régine och Marie-Véronique Clin, Joan of Arc: Her Story, engelsk övers. Jeremy Duquesnay Adams, St Martin’s Griffin, New York 1999

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *