Medeltida kyrkofönster av färgat glas

Fönster från 1200-talet i katedralen Saint-Pierre-et-Saint-Paul i Troyes, Frankrike.

Den medeltida kyrkan gav uttryck för ett otäckt kvinnohat — samtidigt som mängder av kvinnor drogs till en kyrka som även lämnat efter sig positiva kvinnoskildringar. Situationen verkar ha varit komplicerad. 

Efter flera veckors diskussion om kvinnliga krigare under vikingatiden är det hög tid för omväxling. Vi kan då snegla på en intressant diskussion som jag deltog i på Twitter för ett tag sedan (följ mig gärna på Twitter). Frågan var en som ställts flera gånger tidigare: hade vikingatida kvinnor stora rättigheter och möjligheter, möjligheter som försvann när kristendomen på allvar kom till Norden?

Med tanke på hur lite vi vet om vikingatida kvinnors ställning är det svårt att säga något om den saken, och det här inlägget ska därför endast handla om den medeltida kulturen. Vi ska faktiskt förenkla ännu ett steg och bara ta upp den medeltida kyrkan som sådan. Var den så kvinnofientlig som den har framställts?

Svårt att bli mer förnedrande

Ja… och nej. Vi har att göra med tusen år av kyrkohistoria som utspelade sig över en halv kontinent, och under den tiden hann många, många tusen präster, munkar, nunnor och lekmän utgöra kyrkan. De var inte överens. Åsikterna skiljer sig från tid till tid, från plats till plats och person till person.

Man hittar ofta ett riktigt otäckt kvinnohat i texterna, inte minst under kyrkoreformerna runt år 1100. Reformivrarna försökte få präster att leva i celibat, men mängder av präster var gifta, och reformisterna utmålade deras hustrur som fresterskor som snärjt heliga män — och som bra mycket värre saker än så. Abboten Odo av Cluny kallar något tidigare kvinnan för saccus stercoris, det vill säga en säck avföring. Det är svårt att bli mer förnedrande än så.

Och samtidigt hittar vi även andra uppfattningar. I början av 1100-talet, mitt under reformperioden, skriver den tyske prästen Paul av Bernried en biografi över påven Gregorius VII. Där tar han upp en kvinna vid namn Herluca som hjälper Gregorius i hans reformsträvanden, särskilt vad gäller kampen mot prästerliga äktenskap. När boken om Gregorius var klar skrev Paul ett verk som enbart handlade om Herluca, en kvinna som han uppenbarligen beundrade och som verkar ha umgåtts med många av tidens stora kyrkomän, detta trots att hon aldrig gick in i kyrkan som nunna utan förblev en vanlig kvinna.

En komplicerad bild

Här ser vi plötsligt ett helt annat sätt för kyrkans män att skriva om kvinnor. Herluca ses inte som ett hot, som prästernas fruar, utan som en uppskattad vän. Hon delade reformivrarnas åsikter och var så att säga välkommen i gänget. Och hon var inte ensam. I en krönika från 1091 står att ‘en oräknelig mängd av inte bara män utan också kvinnor drogs vid den här tiden till [klosterlivet]’, och det kan man lugnt säga — mellan 1070 och 1170 fyrdubblades antalet nunnekloster i England och Frankrike. I Tyskland verkar vid samma tid abbedissan Hildegard of Bingen som författare, kompositör och administratör av stora mått, och man misstänker att eventuella kvinnomotståndare vaktade sin tunga i närheten av Hildegard.

Inget av detta tar bort de starkt negativa kvinnobilder som vi nämnde ovan, men de mer positiva bilderna och den attraktion kyrkan verkar ha utövat på kvinnor tyder på att situationen var mer komplicerad än man först kan tro. Självaste kyrkofadern Augustinus (som visserligen själv tillhör senantiken men som lästes flitigt under medeltiden) kritiserar i sitt verk Bekännelser den manliga maktstrukturen i det hedniska samhället och avfärdar på en och samma gång hedendom, synd och manlig status för att istället hålla fram sin mor Monica som sin förebild. I andra verk är han traditionellt maskulin och auktoritär. Kort sagt: den medeltida kyrkans bild av kvinnor är inte alls klarlagd. Här finns en uppgift för framtida kyrkohistoriker.

 

Källor

Bardsley, Sandy, Women’s Roles in the Middle Ages, Women’s Roles Through History, Greenwood Press, Westport 2007

Griffiths, Fiona J., “Women and Reform in the Central Middle Ages”, i The Oxford Handbook of Women and Gender in Medieval Europe, Judith Bennett och Ruth Mazo Karras (red.), Oxford University Press, Oxford 2013

Tinkle, Theresa, Gender and Power in Medieval Exegesis, The New Middle Ages, Palgrave Macmillan, New York 2010

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *