Teckning av kvinna som håller ett avhugget huvud.

Ann Mills, en engelsk kvinna som antog manlig identitet, blev matros och stred mot fransmännen — med viss framgång, att döma av bilden. Hade hon föregångare under medeltiden? Ur tidningen The Sketch, 1894.

Historiker har hittat många kvinnor som antog manlig identitet under 1600- och 1700-talen, ofta som soldater och sjömän. Hur såg det ut under medeltiden?

Er bloggare läser för närvarande Rudolf Dekkers och Lotte van de Pols Kvinnor i manskläder. Detta är en nederländsk undersökning av kvinnor som antog manlig identitet under 1600- och 1700-talen, och författarna hittar en hel nordeuropeisk tradition av förklädda kvinnor. Listan i slutet tar upp 120 historiska fall, kvinnor som bland annat agerat soldater och sjömän, och de kan antas vara toppen av isberget.

Det är förmodligen mycket på grund av den här boken som jag ibland får en besläktad fråga när jag är ute och föreläser: antog kvinnor sådan identitet även under medeltiden? Tyvärr måste jag svara undvikande. Vi vet helt enkelt inte, eftersom källorna till medeltidens historia är så mycket mer knapphändiga än de för Dekker och van de Pols period. Men vi kanske kan titta på de nederländska resultaten och se om vi kan ana något om äldre tider? Det är värt ett försök.

Uppmuntrade att bli män

Dekker och van de Pol undersöker alltså tiden efter medeltidens slut, från omkring 1500 och framåt. De finner att kvinnor började byta genus på allvar mot slutet av 1500-talet, att det fanns en livaktigt tradition under tvåhundra år men att denna försvinner vid 1800-talets början — i Nederländerna, vill säga. Traditionen levde kvar i ytterligare hundra år i England och USA, och man kommer osökt att tänka på de många kvinnor som förklädda deltog i amerikanska inbördeskriget 1861-1865. Både tid och plats spelar alltså roll här. Ibland verkar det dyka upp kulturella mekanismer som uppmuntrar kvinnor att bli män.

Men vilka mekanismer? Det fanns en tradition av att kvinnor klädde ut sig till män under karnevaler, och motivet var även populärt i teaterpjäser och i skönlitteraturen. Kanske gjorde sådana impulser det troligare att kvinnor skulle försöka även i verkligheten. Dekker och van de Pol gör också en koppling till att kvinnor gifte sig sent och hade en jämförelsevis fri tillvaro i norra Europa, där denna tradition uppstod. Hos södra Europas kvinnor, som gifte sig tidigt och beskyddades/bevakades av sina familjer, hittar man ingen motsvarighet. Det krävdes förmodligen ett visst svängrum för att kunna lämna hemorten, köpa eller stjäla manskläder och etablera sig som man på en ny ort, inom armén eller på ett skepp på väg mot fjärran land. Andra faktorer som kan ha bidragit var folkomflyttningar, stor efterfrågan på matroser och soldater och det faktum att män på olika sätt värderades högre än kvinnor.

Hur såg dessa faktorer ut under medeltiden? Det förekom vissa folkomflyttningar, till exempel under korstågen och den tyska rörelsen österut under 1100-, 1200- och 1300-talen, men inget i närheten av de folkströmmar som skulle sättas i rörelse av den moderna periodens religionskrig och kolonialism. De ständiga medeltida krigen bör dock ha skapat en efterfrågan på soldater, och det medeltida samhället värderade ofta män högre än kvinnor. Även under denna epok hade kvinnor större svängrum i norra än i södra Europa. Kulturella impulser kan man hitta i berättelser om kvinnliga helgon som klär sig i manskläder för att komma undan ett arrangerat giftermål, och i experimenten med manligt och kvinnligt i 1200-talets hovlitteratur, men det är inte fråga om ett sådant fokus på förklädnad som skulle komma senare.

Individuella skäl att bli man

Det fanns förstås även mer individuella motiv till att kvinnor bytte genus under 1600- och 1700-talen. Det kunde röra sig om de inre behov som får män och kvinnor att göra samma sak idag, men också om yttre behov, det vill säga fattigdom och nöd. Kvinnorna som Dekker och van de Pol skriver om var ofta unga, ensamma och fattiga, och fick de ekonomiska problem hade de inte särskilt många utvägar. Män som inte hade något annat sätt att livnära sig på kunde alltid bli soldater eller sjömän, men för kvinnor fanns i princip bara prostitution att ta till. Att utge sig för att vara man öppnade helt andra möjligheter att försörja sig.

Författarna ser ett annat alternativ än prostitution för medeltidens fattiga kvinnor, ett alternativ som i mångt och mycket försvann från norra Europa i och med reformationen, nämligen att gå i kloster. Det kan diskuteras hur lätt det var för fattiga att göra detta, men en viss betydelse har den möjligheten säkert haft. Detta hindrar inte att det fanns gott om fattiga kvinnor under medeltiden, och att det kunde vara lättare för dem att försörja sig som män. Å andra sidan — eller är vi framme vid den tredje vid det här laget? — måste man ta med senmedeltidens allt strängare syn på genus i beräkningen.

Kvinnor i rustning

Kanske kan man misstänka att kvinnor ibland antog manlig identitet även under medeltiden, men inte lika ofta som de skulle komma att göra under senare århundraden. Utan uppgifter i källorna kan det bara bli fråga om gissningar. Vi ska dock inte glömma de kvinnor som trots allt dyker upp i dessa källor i kläder som ansågs förknippade med manlighet, nämligen kvinnliga krigare i rustning. Jeanne d’Arc dömdes till döden bland annat för att ha gått klädd som man (visserligen även när hon inte bar rustning), och den här bloggen har tidigare varit inne på fenomenet att man efter en strid hittar kvinnor bland de stupade fienderna. Men inte heller här kan vi vara säkra. Har en kvinna i rustning medvetet antagit manlig identitet, eller föredrog hon helt enkelt att maximera sina chanser att överleva på slagfältet?

 

Källor

Dekker, Rudolf och Lotte van de Pol, Kvinnor i manskläder: en avvikande tradition, Europa 1500-1800, Joakim Sundström (övers.), Kulturhistoriskt bibliotek, Brutus Östlings bokförlag Symposion, Stockholm 1995

Comments (1)

  1. Pingback: Historia | Pearltrees

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *