Medeltida miniatyr av skrivande kvinna

Marie av Frankrike. Illustration i medeltida manuskript.

Det är ont om uppgifter om individuella kvinnliga trubadurer. I vissa fall finns dock deras verk bevarade, och sådana texter kan ge fascinerande inblickar i medeltidens värld.

I förra veckans inlägg gav vi oss i kast med medeltidens kvinnliga trubadurer. Den här gången ska vi titta närmare på två av dem: Marie av Frankrike och Bieiris av Romans, och som tidigare använder jag ‘trubadur’ i vid bemärkelse. Både Marie och Bieiris arbetade inom trubadurgenrer, men det är i princip den enda någorlunda säkra information vi har om dem — deras bevarade verk är också de källor som vi har att tillgå.

Marie av Frankrike: engelske kungens halvsyster?

‘Mitt namn är Marie, och jag är från Frankrike.’ Så skriver vår första diktare i slutet av verket Fabler, och ger oss därmed åtminstone två upplysningar om sin identitet. Poeten Piramus bistår med en tredje när han runt år 1180 nämner att Maries verk var populära vid det engelska hovet. Namn, land och tidsperiod har dock inte helt räckt till för att identifiera diktaren; kanske är det fråga om den engelske kungen Henrik II:s halvsyster Marie, som var abbedissa i klostret i Shaftesbury, kanske grevinnan Marie I av Boulogne, kanske någon av de två Marie som var abbedissor i Reading respektive Barking. Kanske rör det sig om en i övrigt okänd Marie, en kvinna som inte gjort något avtryck i källorna förutom med sin diktkonst.

Vi vet alltså inte heller var Marie levde. Den anglo-normandiska franskan i hennes texter var den engelska adelns språk, och det faktum att flera avskrifter av texterna finns just i England kan tyda på att hon skrev dem där. ‘Jag är från Frankrike’ skulle då ange var hon var född. Å andra sidan kan det vara de skrivare som kopierat texterna som använt anglo-normandisk dialekt. Några överlevande manuskript är skrivna på kontinentalfranska, och ‘jag är från Frankrike’ kan rätt och slätt tolkas som att Marie var fransyska men insåg att hennes verk skulle läsas i andra länder (eller kanske snarare att hon var parisiska, eftersom trakten kring Paris var det enda område som kontinentaleuropéer kallade ‘France’ på den här tiden).

Aktiva kvinnor

Om vi inte vet så mycket om Marie som person vet vi desto mer om hennes överlevande verk. Hon skrev fabler, en genre som låg åt det fräckare hållet på den här tiden, och laier, kortare berättelser om hövisk kärlek. Hennes syn på denna kärlek verkar ha varit dyster. Karaktärerna lider, och i över hälften av de kända berättelserna blir det fråga om äktenskapsbrott. Ofta slutar alltihop i sorg.

Maries kvinnliga karaktärer är dock ovanligt aktiva jämfört med kvinnor i annan medeltida litteratur. Deras författare är också aktiv i det att hon tar bort kvinnofientliga inslag i berättelser som hon återanvänder. Medeltida författare återberättade gärna historier på sitt eget sätt, och i de fall där vi har både Maries text och tidigare versioner av berättelsen kan vi se att sensmoraler som tillskriver kvinnor dåliga egenskaper har ändrats till att gälla både kvinnor och män, eller kanske skrivits om för att betyda något helt annat.

Bieiris av Romans: en homosexuell trubadur?

Omkring hundra år efter Maries tid skrev den kvinnliga trubaduren Bieiris av Romans tjugofyra versrader i typiskt hövisk trubadurstil, och målet var att prisa en annan kvinna, en viss fru Maria. ‘För din skull känner jag den lilla glädje jag har, och för din skull går jag ofta suckande omkring…’

Texten har vållat forskarna huvudbry. Var Bieiris homosexuell? Ja, varför inte — det finns flera medeltida exempel på homosexuell attraktion. Men är det här ett sådant exempel, eller gör vi ett modernt antagande när vi tror att dikten måste tyda på romantisk kärlek? Det kan också vara fråga om en genre som så helt dominerades av manliga trubadurer att kärleksdikter alltid skrevs till kvinnor, punkt och slut. Skulle man skriva kärleksdikt fick man oavsett eget genus skriva till en kvinna. Dessutom är det möjligt att tolka texten religiöst, det vill säga att den riktar sig till jungfru Maria i himlen.

Vi vet ännu mindre om Bieiris än om Marie. Romans är en stad i sydöstra Frankrike, och att döma av hennes namn var det därifrån trubaduren kom, men där slutar också spåret. Till syvende och sist är det Maries och Bieiris bevarade verk som finns kvar för att vittna om dem, och texterna säger inte mycket om personerna bakom orden. Att orden finns kvar efter nästan tusen år säger dock ett och annat om deras kraft.

 

Källor

Bardsley, Sandy, Women’s Roles in the Middle Ages, Women’s Roles Through History, Greenwood Press, Westport 2007, s. 167-168, 171

‘Marie de France’ på engelskspråkiga Wikipedia (https://en.wikipedia.org/wiki/Marie_de_France), hämtad 2014-04-01

Puff, Helmut, “Same-Sex Possibilities”, i The Oxford Handbook of Women and Gender in Medieval Europe, Judith Bennett och Ruth Mazo Karras (red.), Oxford University Press, Oxford 2013

 

Comments (2)

  1. Svara

    Någon gång i tonåren hade jag planer att skriva en hel historisk roman om Marie de France, eftersom man inte visste något om henne diktade jag ihop en hel historia där jag fick ihop Robin Hood, Rickard Lejonhjärta och mycket annat, men med henne som huvudperson. Sen insåg jag att jag inte var bra nog, eller tyckte det var kul nog att skriva skönlitteratur.

Leave a comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *