Medeltida målning av två kvinnor som gör spaghetti

Medeltida kvinnor talar under arbetets gång. Bör deras makar vara oroliga? 1400-tal, okänd konstnär.

Officiella medeltida dokument visar upp ett samhälle där männen bestämmer och kvinnor inte har något inflytande alls. Det finns dock andra källor som låter oss sätta vissa frågetecken för den bilden.

Kanske får rubriken någon att studsa till. Vadå kvinnlig vardagsmakt? Hade kvinnor något att säga till om för tusen år sedan?

Här är inte fråga om att rentvå medeltiden, som mycket riktigt var en tid av svårt kvinnoförtryck. Läser man officiella dokument — lagar, kyrkliga föreskrifter och så vidare — är bilden mycket mörk. Kvinnor har ingen egen ekonomi utan har antingen en far eller make som förmyndare, kvinnor får inte framträda i domstol, kvinnor har inte tillträde till världsliga eller kyrkliga maktpositioner, utom möjligen positionen som abbedissa i ett nunnekloster, och abbedissornas makt begränsades kraftigt ute i Europa omkring mitten av det medeltida årtusendet.

Man kan faktiskt hitta undantag från samtliga av punkterna ovan, men de är just undantag och handlar om driftiga engelska kvinnor som får särskild rätt att sköta sin ekonomi under senmedeltiden (så kallad femme sole-status) eller om adliga hustrur som tar över familjens affärer när maken är frånvarande eller död. Hur såg det ut i vardagen? Hade den vanliga bondmoran något att säga till om?

Kanske. Officiella dokument ger som sagt en entydigt negativ bild, men andra källor låter oss ifrågasätta denna. Om vi inte kan rentvå medeltiden kan vi kanske nyansera den.

Allvar bakom medeltida humor

Vill ni höra en medeltida vits? En man hade en hustru som föll i floden och drunknade. Han gav sig ut för att hitta hennes kropp, och för varje dag letade han längre och längre uppströms. ‘Men du går ju åt fel håll!’ sa hans grannar. ‘Visst måste kroppen ha flutit i land nedströms?’ ‘Inte min fru!’ sa mannen. ‘Hon gör alltid tvärtom!’

Förvånansvärt mycket medeltida humor bygger på bilden av hustrun som grälsjuk och olydig. Vitsen ovan finns belagd på flera ställen, och ett annat exempel är en populär berättelse om de två monstren Bigorne och Chichefache. Bigorne äter kuvade äkta män och är oerhört fet. Chichefache äter lydiga kvinnor och svälter alltid svårt.

Kvinnoförnedrande humor var uppenbarligen populär, men vi kan gå ett steg längre än så. Om kvinnor nu var helt utan makt och stod helt under männens kontroll, hade det funnits någon poäng i att driva med dem på det här sättet? Hade inte skämten fallit platt om inte män faktiskt tyckte att deras hustrur och andra kvinnor hade inflytande och var en smula nervösa över detta?

Se upp — kvinnor i grupp

En annan sak som medeltida män verkar ha varit nervösa över är kvinnor i grupp. Kvinnor samlades trots allt på marknadsplatser, i tavernor och i varandras hem. Vem vet vad de sa till varandra, vilka hemligheter de avslöjade? En dikt från 1400-talet beskriver hur tio kvinnor sitter och super tillsammans och avslöjar allt om sina makars undermåliga sexuella prestationer. Det är inte svårt att föreställa sig äkta män som rös av obehag när de hörde verket.

En dikt som skotten William Dunbar skrev under tidigt 1500-tal — något efter den vanliga gränsen för medeltidens slut, men ändå — beskriver hur en kvinna råder en annan att ta ut fastetidens frustration på sin make. Lågt blodsocker var tydligen ett problem redan under medeltiden. I en annan av Dunbars dikter klagar två kvinnor på sina makar, och en änka berättar för dem att hon har det mycket bättre efter att hennes man dog. Hon har med sig en våt svamp för att kunna ordna falska tårar om hon möter någon av makens vänner, för några riktiga tårar blir det inte fråga om.

I samtliga tre fall visar diktarna kvinnor som helt dominerar sina äktenskap, även om deras män kanske inte har upptäckt den saken. Återigen — hade de här texterna fungerat om inte män var nervösa över vad kvinnor sa till varandra?

Inget av detta ändrar det faktum att kvinnor sällan hade politisk eller ekonomisk makt. Medeltida humor sätter dock frågetecken för bilden av mannen som ensam makthavare i hushållet.

 

Källa

Bardsley, Sandy, Women’s Roles in the Middle Ages, Women’s Roles Through History, Greenwood Press, Westport 2007, särskilt s. 202-206

Comments (2)

  1. Anders Silverplats

    Svara

    Ville bara skriva att jag följer dina artiklar med stort intresse och nöje. Denna var en av de roligare, tycker jag. 🙂 Fortsätt forska! o/

Lämna ett svar till Anders Silverplats Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *