Foto av kvinnlig riddare i skog

Here comes the bride — den välborna kvinnan byter krigisk ära mot äktenskaplig ära i slutet av “Kvinnotorneringen”. Licensdata i slutet av inlägget.

Kvinnorna måste dölja spåren av sitt tornerande för männen. Den “välborna kvinnan” har visserligen vunnit, men det löser inte hennes problem med hemgiften… eller gör det? Det medeltida diktverket “Kvinnotorneringen” får en upplösning som tyder på viss nervositet kring 1200-talets gräns mellan manligt och kvinnligt.

I förra inlägget började vi titta på det tyska diktverket “Kvinnotorneringen” från 1200-talet. De förnäma kvinnorna i en borg diskuterar skillnaden mellan manlig och kvinnlig ära, närmare bestämt huruvida kvinnor också kan vinna ära genom strid eller om det bara gäller att vara en god hustru. Det hela utmynnar i att de drabbar samman i ett tornerspel medan borgens män är bortresta. En av kvinnorna, som bara identifieras som “välboren”, kan inte gifta sig eftersom hennes fina familj är alltför fattig för att få ihop en hemgift — ett stort problem under en tid och i en samhällsklass där sådant kunde leda till social utslagning — och hon tvingas dessutom vara med i torneringen mot sin vilja. Under det lånade namnet “hertig Walraben” besegrar hon dock alla andra och vinner hela spelet.

Patriarkatets krismöte

Kvinnorna försöker undanröja spåren efter sin tornering innan männen kommer hem, men dessa kan inte undgå att märka att hästarna är trötta och hustrurna blåslagna. Dessutom skvallrar tjänarna om vad som har hänt.

Männen blir bestörta och håller krismöte. Hur ska de reagera på att deras hustrur har gjort något så manligt som att tornera? En av dem tycker att kvinnorna bör agas för detta brott, för om kvinnor börjar rida dust, vad säger att männen inte blir tvungna att sköta hushållet? Denne hustrumisshandlare är alltså märkligt modern i det att han tycks se genus som en social konstruktion som kan förändras, men möjligen är hans farhågor avsedda att vara roliga. En annan riddare driver igenom en mjukare linje, nämligen att man berömmer hustrurna för deras imponerande insatser på tornerbanan — de visade sig vara mycket skickliga på att rida dust — men säger åt dem att aldrig göra om det.

Berättelsen slutar med att ryktet om vad som hänt sprider sig i riket och blir en populär historia. Den når till och med den verklige hertig Walraben, som blir förtjust över att den välborna kvinnan har använt hans namn och därmed bidragit till hans ära genom att vinna torneringen. Efter en diskussion med hennes far förser hertigen kvinnan med en stor hemgift och dessutom en rik, eftertraktad ungkarl att gifta sig med.

Att pröva normbrott

Slutet gott, allting gott… i alla fall så länge vi tittar på berättelsen med medeltida glasögon. Idag kan man fråga sig varför inte kvinnan själv kunde få hitta en make, men arrangerade äktenskap som ledde till politiska och ekonomiska vinster var det som gällde för 1200-talets aristokrati.

Vad kan då det här diktverket avslöja om hur man tänkte kring manligt och kvinnligt under medeltiden? Början kontrasterar de gängse normerna om kvinnor vars ära ligger i att vara lojala mot sina makar med ett tydligt normbrott, att kvinnor kan ge sig ut och vinna ära på slagfältet, precis som männen. Sedan anordnar också kvinnorna en egen tornering och prövar normbrottet i praktiken.

Berättelsen blir på sätt och vis också ett test av normbrottet, om än i tanken och inte i verkligheten. Kanske kan vi se publikens förväntade reaktion i hur diktens fyrtio riddare bestämmer sig för att hantera frågan. Att kvinnor ger sig in på det manliga området är inte tillåtet, men patriarkatet sitter så pass säkert att man kan ha överseende med det och till och med se det som en god historia.

Nervositet kring genus?

Kanske är dikten till och med en säkerhetsventil för nervositet kring genus. Vi vet att kvinnor ibland gav sig in på vad som ansågs vara manligt område, till exempel när en adelsmans hustru behövde hoppa in och sköta hans plikter på godset medan han själv var på resa, eller för den delen sköta familjens intressen i flera år efter att maken avlidit och den son som skulle ta över ännu inte blivit myndig. Mycket hängde på att de familjeföretag som Dick Harrison liknar medeltida adelsfamiljer vid fortsatte att fungera, och ibland var det bara hustrun som kunde gå in.

Att säkra familjens bästa kunde betyda att gå i strid, och vi känner till ett tjugotal adliga kvinnor som anförde trupper under medeltiden. Tecken finns också på kvinnliga fotsoldater, främst under korstågen men även i Västeuropa. Samtidigt befinner vi oss i en tid när kvinnor som gör vad som anses manligt verkar bli allt mer kontroversiellt, samma århundrade där en enda mening i ett nyöversatt verk av Aristoteles får inte bara en utan två lärda män att sätta sig och skriva om varför kvinnor inte bör tillåtas gå i strid. Fanns det ett behov av att ta upp och desarmera sådana konflikter genom litteratur?

I så fall är det intressant att den välborna kvinnan i slutet får konvertera den ära hon vunnit på manligt sätt i torneringen till kvinnlig ära erövrad genom äktenskap. Ser vi det ur ett patriarkaliskt perspektiv så är ordningen därmed återställd och faran över. Man kan dock tycka att den nye brudgummen bör ha passat sig en smula för patriarkaliska perspektiv; trots allt hade bruden ordnat äktenskapet genom att sopa tornerbanan med fyrtio-femtio motståndare…

 

Källor:

Harrison, Dick, “Ingen har frågat efter dem”, i Alexandra von Schwerin (red), Den dolda kvinnomakten: 500 år på Skarhults slott, Atlantis, Stockholm 2014

Westphal-Wihl, Sarah, ”The Ladies’ Tournament: Marriage, Sex and Honor in Thirteenth-Century Germany”, Signs: Journal of Women in Culture and Society 14:2 (1989)

 

Foto av kvinnlig riddare i skogVinjettbilden till det här inlägget är ett montage av “KHM Wien S XVI – Jousting Armour of John the Constant” av Sandstein (CC BY 3.0), “Persian-Iranian Girl with Green Eyes” av Hamed Saber (CC BY-SA 2.0) och “Appalachian Cove Forest” av Miguel.v (CC BY-SA 3.0; spegelvänd i bearbetningen).
Montaget gjordes av Stefan Högberg och ligger under licensen CC BY-SA 4.0.

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *