Miniatyr ur krönika från sent 1400-tal.

Så här illustreras bondeupproret i en hundra år yngre krönika. Predikanten John Ball talar till skarorna, och längst fram till vänster står en förtjust Wat Tyler.

I väntan på att nya boken Kvinnliga krigare kommer ut den 1 december gör vi en kavalkad: de mest populära inläggen från fyra års bloggande. Idag är vi på det stora bondeupproret.

År 1381 fick den engelska landsbygden nog. Flera kvinnliga rebeller deltog i upproret som följde. 

På det hela taget var 1300-talet ett dåligt århundrade att vara bonde i England. Först kom digerdöden, som raderade ut kanske hälften av befolkningen. Det innebar visserligen att de överlevande lantborna kunde sälja sin arbetskraft till högre pris — tillgång och efterfråga spelade roll även under medeltiden — men knappt hade man insett detta förrän parlamentet stiftade lagar som frös lönerna vid de låga nivåer de haft före pesten. Dessutom var det pågående kriget mot Frankrike dyrt. Parlamentet krävde ut nya, höga skatter av alla vuxna innevånare, och den stormannaklass som tog ut ut dessa skatter krävde också in avgifter och dagsverken för egen räkning.

Framåt 1370-talet började reaktionen komma, särskilt i sydöstra England. Bönderna ifrågasatte godsherrarnas auktoritet. Skatter betalades inte, boskap som beslagtagits stals tillbaka och stormännens representanter angreps. Lantbefolkningens uppfattning verkar ha varit att en korrupt och skurkaktig aristokrati skiljde folket från dess gode konung, och upplopp utbröt på olika ställen i landet. Inget av detta hindrade dock fredsdomaren John Bampton från att försöka arrestera beväpnade skattevägrare i sydengelska Essex den 30 maj 1381, och det var då som det verkligen bröt löst.

Kvinnliga rebeller

Bampton själv hann undan, men flera av hans män dödades, och upprorets gnista hade tänts. Lantbefolkningen i Essex grep till vapen. De i angränsande Kent, Suffolk och Norfolk följde efter. Städerna Rochester och Canterbury intogs, och snart var tusentals människor från Kent på väg mot London med mord i sinnet.

Som sentida läsare ser man kanske dessa skaror av rebeller som helt manliga, men i så fall tar man miste — att döma av senare rättegångshandlingar fanns det även kvinnliga rebeller. Sjuttio stycken nämns bara i källorna för Suffolk, och de var allt annat än passiva åskådare. Innan expeditionen till London lämnade Kent stormade man fängelset i Maidstone och befriade fångarna, och en viss “Julia, hustru till Richard Poucherre” åtalades senare för att ha varit anstiftare till och deltagare i angreppet. Det är möjligt att en av de som fritogs var den radikale predikanten John Ball, som strax därefter myntade rebellernas än idag ofta citerade slagord — “När Adam grävde, Eva spann, vem var då en adelsman?”

Halshuggningar utanför Towern

Katherine Gamen höll förmodligen helt och hållet med Ball, även om hon inte deltog i marschen mot London utan i det uppror som en vecka efter Maidstone rasade uppe i Suffolk. Hon åtalades senare för att ha löst upp förtöjningarna till den hatade överdomaren John Cavendishs båt. Det låter kanske inte så farligt, men båten var Cavendishs enda chans att fly från de rebeller som letade efter honom, och efter att Gamen stängt den utvägen greps och dödades överdomaren.

Ett tredje exempel är Johanna Ferrour, som åtalades för att ha agerat ledare i London när bland andra lordkanslern Simon av Sudbury och skattmästaren Robert Hales släpades ut ur Towern och halshöggs, och när det överdådiga Savojpalatset metodiskt jämnades med marken. De upproriska ville inte kallas för tjuvar, så istället för att ta med sig palatsets konstsamling såg man till att antingen förstöra föremålen eller kasta dem i Themsen. Om vi nu antar att anklagelserna stämde vore det intressant att veta vilka mekanismer som lät Ferrour ta kommandot, och exakt hur Julia fick med sig hopen till fängelset i Maidstone. Lagar, kyrkliga texter och andra mer officiella källor från perioden säger gärna att kvinnor inte kunde agera ledare, men det finns tecken på att de ändå hade visst inflytande i vardagen. En kraftfull personlighet kunde kanske leda långt under det stora upproret.

Upproret slås ner

Rebellernas grepp om London löstes i mitten av juni. Många av dem hade lämnat staden efter kungliga eftergifter (som senare drogs tillbaka), och deras ledare Wat Tyler dödades när handgemäng utbröt vid ett möte med kungen. Londons borgmästare samlade sedan ett väpnat uppbåd och använde detta för att ta kontroll över situationen.

Vid det här laget hade uppror även utbrutit i norra och västra England, men det rörde sig inte om någon enad rörelse. De olika upprorshärdarna slogs brutalt ner. Få stormän verkar dock ha hämnats på sina bönder annat än genom juridiska processer, och det blev inga fler försök att pressa ut extra skatt ur landsbygden. Rädslan för ett nytt uppror levde vidare i decennier — och att döma av den fortsatta oro som nämns i källorna var det förmodligen en befogad rädsla.

Kvinnors deltagande i dessa oroligheter var inte heller över. Fem år efter upproret, 1386, protesterade bönder i byn Romsley mot den högre arbetsplikt som deras godsherre föreskrivit. De passade också på att kräva ett slut på livegenskapen, och enligt domstolens protokoll gjorde de allt detta under ledning av en gift kvinna vid namn Agnes Sadler. Agnes och de andra dömdes fredlösa för att de vägrat inställa sig i domstolen, och där försvinner alla spår efter dem.

 

Källor

Bardsley, Sandy, Women’s Roles in the Middle Ages, Women’s Roles Through History, Greenwood Press, Westport 2007, s. 204

Shahar, Shulamith, The Fourth Estate: A History of Women in the Middle Ages, andra upplagan, Routledge, London 2003 (1983), s. 221

“Peasants’ Revolt” på engelskspråkiga Wikipedia (https://en.wikipedia.org/wiki/Peasants’_Revolt), hämtad 2015-10-09

 

Licensdata

Foto av medeltida kvinna framför båt.Bilden är ett montage av “A reconstructed medieval boat” (foto Nell Howard, moderna detaljer retuscherade, CC BY-NC 2.0) och “Wicked Woman” (foto Carsten Tolkmit, CC BY-SA 2.0). Montaget gjordes av Stefan Högberg och ligger under licensen CC BY-SA 4.0.

Leave a comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *