Foto av kvinnlig bågskytt, en siluett i solnedgången

‘Warrior Woman’ av Andreas Øverland (CC BY 2.0). Beskuren.

Ibland hör man att kvinnor inte kunde delta i medeltida strider eftersom de inte är lika starka som män. Hur är det egentligen med den saken, och hur viktigt var styrka på slagfältet?

En blogg som heter ‘Kvinnliga krigare’ måste förr eller senare bemöta en vanlig invändning. Den kommer oftast när man berättar för någon vad källorna har att säga om kvinnor som deltog på historiens slagfält. Resultatet blir en förbluffad min. ‘Men inte kan kvinnor ha varit soldater’, säger den förbluffade. ‘Kvinnor är ju inte lika starka som män.’

Det ligger för all del något i det sista påståendet. Men hur kommer det sig då att vi har uppgifter om att kvinnor ibland deltog i stridshandlingar under medeltiden (och även under andra historiska perioder)? Hur passar till exempel den mystiska bågskytten utanför Akko in? Statsvetaren Joshua Goldstein kanske har svaret.

Stämmer det att kvinnor är svagare än män?

Goldstein har bland annat skrivit om krig och genus, och kommer in just på frågan om den fysiska skillnaden mellan de biologiska könen. Till att börja med är styrka inte en fråga om stark-svag, antingen-eller. Låt oss titta på statistiken. För både män och kvinnor gäller att de flesta ligger runt ‘normalstyrka’ men att det även finns starkare och svagare individer. Ju längre bort från normalnivån man kommer, desto färre individer uppvisar den ovanligt höga eller låga styrka som det blir fråga om. Vi kan alltså visa alla medlemmar av ett kön på vad statistikerna kallar för en normalfördelningskurva (figur ett).

Normalfördelningskurva

Figur ett: hur man läser en normalfördelningskurva. Bearbetning av ett original av Mwtoews (CC BY 2.5).

Kvinnor som grupp är visserligen svagare än män som grupp — men ligger kvinnokurvan och manskurvan verkligen så långt från varandra? Är det inte snarare så att de överlappar, det vill säga att de starkaste kvinnorna är starkare än de svagaste männen? Den amerikanska kvinnliga tyngdlyftaren Becca Swanson lyfter till exempel 855 kilo, vilket ganska få män torde klara av.

Diagram med två normalfördelningskurvor

Figur två: jämförelse mellan kvinnliga och manliga amerikanska soldaters förmåga att lyfta tungt. Ur Goldstein 2001.

Tio procent starkare kvinnor

Men få kvinnor är så starka, och det finns ingen poäng i att diskutera utifrån undantag. Hur stor del av den kvinnliga delen av en befolkning tar sig in på den manliga styrkeskalan? Goldstein har hittat data som den amerikanska militären sammanställde 1982 om hur mycket manliga och kvinnliga soldater klarade att lyfta (figur två). Över tio procent av de kvinnliga soldaterna visade sig vara starkare än den svagaste manliga soldaten.

Om samma förhållande gällde på medeltiden skulle alltså de få kvinnliga krigare som dyker upp i källorna mycket väl kunnat vara starkare än en svag manlig krigare — och det är just en handfull stridande medeltidskvinnor som vi talar om, inte hela kvinnokompanier. Men det var med stor sannolikhet inte samma förhållanden som gällde. Goldsteins data kommer från USA år 1982, ett samhälle där i än högre grad än idag män förväntades vara stora och starka, kvinnor små och söta. Sådana ideal påverkar hur människor utvecklas. Medeltidens kvinnor förväntades framför allt arbeta för familjens överlevnad, och att döma av skelett från medeltida kyrkogårdar arbetade de lika hårt som männen. Säkert var män som grupp starkare även under medeltiden, men man kan misstänka att skillnaden var mindre än idag.

Är närstrid verkligen en styrkesport?

Men varför detta fokus på styrka? Nog för att man kan göra mer skada med ett närstridsvapen om man är stark, men först och främst gäller det att träffa motståndaren. Man måste också göra det innan motståndaren får in en egen träff, för den första lyckade stöten var den som räknades. När förloraren väl fått ett spjut i magen var hen inte i skick att värja sig mot de följande, definitivt dödande sticken. På det medeltida slagfältet premierades snabbhet, skicklighet och förmåga att samarbeta, förmågor som män inte har monopol på.

Dessutom premierades mental och fysisk uthållighet. Mental uthållighet eftersom man behövde vara på helspänn under kanske en hel dags stridigheter och eftersom slagfältet var en fruktansvärd plats. De stridande kämpade för sina liv i ‘ett virrvarr av blanka vapen, desperata skrik, avhuggna kroppsdelar och sprutande blod’, för att citera Alftberg och de andra författarna till Borgen i Åhus. Det finns berättelser om unga riddare som dödar sin första motståndare och sedan svimmar av synen. Fysisk uthållighet behövdes eftersom närstrid på liv och död är utmattande. Efter femton minuter är även mycket vältränade kvinnor och män färdiga att falla ihop av trötthet, och det var inte som att man kunde gå hem efter de första femton minuterna. Stora slag kunde pågå under en hel dag, så om man överlevt den första striden gällde det att hämta sig tillräckligt fort för att orka lyfta sitt vapen även vid nästa kontakt med fienden.

Diagram med två normalfördelningskurvor

Figur tre: jämförelse mellan mäns och kvinnors medelhastighet (och, indirekt, uthållighet) under New York Marathon 1997. Ur Goldstein 2001.

Kvinnor och uthållighet

Och hur står sig då kvinnor mot män när det gäller uthållighet? Här har Goldstein tittat på mäns och kvinnors medelhastighet under New York Marathon 1997, för den som klarar av att hålla hög medelhastighet under ett helt maraton är förmodligen ganska uthållig. Som synes i figur tre leder männen även i det fallet, men överlappningen är nästan total. Kvinnor är i princip lika uthålliga som män.

Kort sagt: när den förbluffade personen vi talade med i början säger ‘kvinnor är ju inte lika starka som män’ kan man med fördel förklara att vissa kvinnor är det — och att snabbhet, skicklighet och uthållighet var de egenskaper som i första hand fällde avgörandet på medeltida slagfält.

 

Källor

Alftberg, Jimmy Juhlin m. fl., Borgen i Åhus: ett medeltida maktcentrum, Historiska media, Lund 2012, s. 89-97 (citat på s. 94)

Carey, Brian Todd, Warfare in the Medieval World, Pen & Sword Military, Barnsley 2006, s. 7

Goldstein, Joshua, War and Gender: How Gender Shapes the War System and Vice Versa, Cambridge University Press, Cambridge 2001, s. 161-163

Mays, Simon, “Wharram Percy: The Skeletons”, Current Archaeology, 193 (2004)

 

Leave a comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *