Medeltida marginalillustration av kvinna som slår man med påk

Kvinna slår man med påk. En av Smithfielddekretaliernas marginalillustrationer, som troligen kom till i londonområdet omkring 1340.

Bilder i handskrifter från 1200- och 1300-talen visar upp kvinnor som slåss. Vad ligger bakom?

Denna blogg brukade ha en del som hette ”Vad säger källorna?” Eftersom få har läst de inläggen återpubliceras de i den riktiga bloggen vissa veckor under våren 2017, och idag är vi framme vid de medeltida handskrifternas marginalillustrationer.

Det är inte så konstigt att medeltida bilder av kvinnor ofta visar dem i stereotypa roller. Idén att kvinnan skulle hållas i hemmet växte sig allt starkare under periodens andra hälft, och vi hittar gott om illustrationer där kvinnor spinner, lagar mat och tar hand om barn. Medeltidens samhälle var dock lika komplext som vårt, och man kan hitta andra tankegångar om man både bildligt och bokstavligt rör sig ut i marginalen.

Före tryckkonstens uppkomst i Europa fick man kopiera böcker för hand, och de lyxigare av dessa manuskript utsmyckade man med både illustrationer och marginaldekoration. Under den sista tredjedelen av 1200-talet kom en ny stil i marginalerna till engelska, flamländska och nordfranska manuskript, små teckningar som kan vara skämtsamma, surrealistiska och samhällskritiska. Dessa ibland abstrakta, ibland monstruösa bilder illustrerar knappast texten på sidan, men ibland kommenterar de den. Ibland verkar de å andra sidan inte ha något som helst med manuskriptets innehåll att göra — eller är det dagens läsare som inte har den medeltida grundkunskap som behövs för att förstå anspelningen?

Som exempel kan vi titta på en marginal i en fransk-flamländsk bönbok. Jungfru Marias bebådelse, den stund när ängeln Gabriel berättar för Maria att hon ska föda Kristus, åtföljs av en marginalillustration där två änglar som är till hälften djur spelar orgel och fiol. Två män spelar skalmeja och trumpet, en tredje håller en skål och en fjärde tränar en apa. En annan apa håller upp ett urinprov så att en doktor kan bedöma det — troligen ett test av jungfruskap. Den biten går åtminstone att få ihop med bebådelsen, även om kyrkans män knappast hade uppskattat skämtet. Men var kommer aporna in?

En kvinna slår en man med ett fiberfäste i en av Lutrellpsaltarens marginalillustrationer (omkring 1330).

En annan variant av samma motiv, den här gången från Lutrellpsaltaren som kom till i norra England omkring 1330. Kvinnan håller ett fiberfäste, “kvinnans vapen”.

Aktiva kvinnor i marginalen

Man fortsätter göra sådana här marginalillustrationer under 1300-talet, och de förblir alltså populära i något århundrade. De kan analyseras ur många olika perspektiv, men här är vi mest intresserade av de aktiva kvinnor som de innehåller. Vi hittar till exempel teckningar av kvinnor som inte bara tar mäns byxor utan också strider för rätten att göra det, detta i en tid när det blev allt mer känsligt och förbjudet för kvinnor att bära manskläder. I Smithfielddekretalerna, en 1300-talssamling av påven Gregorius IX:s skrivelser, är en kvinna ute och jagar med sina hundar, och inte nog med det — i en annan marginal drämmer en kvinna rätt och slätt till en man med en påk.

Vi hittar också kvinnor som deltar i tornerspel och slår män ur sadeln, gärna med vad som på engelska kallas för en distaff. Det föremålet tycks inte ha något enhetligt, icke-dialektalt svenskt namn, men vissa textilhistoriker säger fiberfäste, så vi använder den termen. Det rör sig om en stav som håller fibrer medan man spinner dem till tråd, och den blev till en kvinnosymbol, till arma mulieris, “kvinnans vapen”.

Vad ligger då bakom dessa bilder av stridbara kvinnor? Forskaren Philippe Verdier kopplar dem dels till kvinnor som sade ifrån istället för att foga sig, dels till de adelsdamer som fick politisk makt genom vad vi skulle kunna kalla för det medeltida äktenskapets vikariefunktion. Om inte maken eller en vuxen son fanns på plats var det ofta upp till hustrun att företräda familjen, och om familjen i fråga styrde flera grevskap blev hustrun synnerligen mäktig. Den som följt den här bloggen vet att vi har ett skandinaviskt exempel på just detta i Ingeborg Håkonsdotter.

En kvinna slår en riddare ur sadeln med sin lans

Ur ett fransk breviarium från 1300-talets första år som idag förvaras i British Library.

En protest mot tornerspel?

Ibland förde också dessa kvinnliga härskare krig. Kanske var det sådana händelser som inspirerade till marginalillustrationernas stridbara kvinnor? Är fiberfästet i så fall ett parodiskt inslag, ett skämt som bygger på det relativt ovanliga i kvinnlig maktutövning under de skärpta könsrollernas 1200- och 1300-tal?

Det är också möjligt att udden i skämtet riktades mot själva torneringarna, arrangemang som både allmogen och vissa adelskvinnor avskydde. Men varför rider många av illustrationernas tornerspelskvinnor på getter? Rör det sig om sexuella anspelningar? Det var i alla fall den sortens symboliska koppling som man hade givit geten.

Jungfrun får nog

En annan marginalillustration ur en nordfransk psaltare visar en hybridkvinna, hälften människa och hälften djur, som smått orolig höjer svärd och sköld för att möta en drake. I samtidens konst var det annars ärkeängeln Mikael som fick rädda jungfrun från draken, men här har kanske jungfrun tagit saken i egna händer.

Medeltida marginalillustration av en hybridkvinna som möter en drake i strid

Jungfrun tar saken i egna händer? Ur en nordfransk psaltare i The Walters Art Gallery.

Omvända förhållanden var överhuvud taget populärt under senmedeltiden. Man skämtade om kaniner som jagade människor. Under karnevaler fick en bonde eller ett barn bli länsherre för en dag, och man visade i träsnitt, i måleri, broderi, keramik, glaskonst och manuskriptillustrationer kvinnor som dominerade män. Det var ett av de mest populära tvärtom-motiven. Som vi såg i ett annat blogginlägg finns paralleller i hovlitteraturen, som experimenterade med olika sociala mönster och olika sätt för män och kvinnor att leva tillsammans.

Är hovlitteraturen och marginalillustrationerna en motreaktion, ett uttryck för avvikande uppfattningar i ett samhälle som blev hårdare definierat när man rörde sig mot mer avancerade statsbildningar? Det finns knappast tillräckligt mycket forskning för att man utan vidare ska våga dra en sådan slutsats, men nog är det en frestande tanke.

STEFAN HÖGBERG

 

Källor

Bardsley, Sandy, Women’s Roles in the Middle Ages, Women’s Roles Through History, Greenwood Press, Westport 2007, s. 177-178

Burns, Jane, “Performing Courtliness”, i The Oxford Handbook of Women and Gender in Medieval Europe, Judith Bennett och Ruth Mazo Karras (red.), Oxford University Press, Oxford 2013

Verdier, Philippe, “Woman in the Marginalia of Gothic Manuscripts and Related Works”, i The Role of Woman in the Middle Ages: Papers of the Sixth Annual Conference of the Center for Medieval and Renaissance Studies, State University of New York at Binghampton, 6-7 May 1972, red. Rosemarie Thee Morewedge, Hodder and Stoughton, London 1975

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *