Bokomslag med medeltida illustration av tornerande riddare.

Omslag till Jungfrun från Norge (Tore Skeie, 2014, Karneval förlag).

Författaren berättar medryckande om 1300-talet men för också fram en kvinnobild som är under all kritik.  

Här har vi ännu en populärhistorisk bok som lånar grepp från skönlitteraturen. I november recenserade jag Eivor Martinus Barndrottningen Filippa och tyckte att konceptet hade sina poänger — istället för att följa en författare som analyserar historien utifrån förflyttas man till rätt tid och plats för att se den med egna, eller snarare författarens, ögon. Här kommer då Jungfrun från Norge av norrmannen Tore Skeie (Karneval förlag 2014, svensk översättning Inge Knutsson). Har Skeie lyckats bättre än Martinus? Ja. Och nej.

Författarens berättarstil fungerar mycket bra. På ett medryckande sätt får vi följa de nordiska kungahusens öden och äventyr från det att norske kung Håkon och hans jämnåriga kommer till makten på 1280-talet och fram tills att nästa generation tar över tronerna åren runt 1320. Skeie är medeltidshistoriker till yrket, och det märks på ett gediget återskapat medeltida Skandinavien. Förutom det historiska skeendet får vi veta saker som hur resor gick till, vilka leksaker barn hade och hur adelns festsalar var inredda.

Slingrande maktkamp i början av 1300-talet

Berättelsen slingrar sig till en början fram och tillbaka genom decennierna i slutet av 1200-talet. Världen som målas upp är fascinerande, och man läser gärna vidare. Mer problematiskt blir det när maktkampen tar fart på allvar mellan alla kungar och hertigar (“jungfrun från Norge” är däremot knappt med; se nedan). Makthavarna far fram och tillbaka och sluter avtal, förråder varandra bara för att sluta samma avtal en gång till, går i krig med grannen för att nästa år istället föra krig tillsammans med grannen mot nästa granne, och så vidare. Till sist vet man vad de olika huvudpersonerna vill och gör just för närvarande, men anledningen till det har fullständigt försvunnit i röran.

Detta är dock inte min stora invändning mot boken, för det är svårt att se vad Skeie kunde ha gjort för att undvika problemet. Möjligen kunde man ha försökt använda en dramaturgisk struktur för att bringa ordning i kaoset — Lennart Guldbrandsson har skapat en översikt över den enorma mängd strukturer som finns att tillgå — men då blir det en intressant fråga hur långt man kan gå, i vilken utsträckning historiska uppgifter kan väljas ut och riktas på olika vis innan populärhistorian blir skönlitteratur.

Föråldrad kvinnobild

Annars har Jungfrun från Norge kostats på ordentliga färgkartor och något som tycks bli allt mer ovanligt, nämligen korrekturläsning. Skeie har dock en förkärlek för att skriva enmeningsstycken, det vill säga att vara dramatisk genom att byta stycke efter en enda mening.

Det ser ut på det här sättet.

Detta är litteraturens motsvarighet till filmmusikens “tan-tan-taa!“, så frågan är om man bör göra det ofta. Inte heller detta är dock min stora invändning mot boken.

Min stora invändning är att författaren helt verkar ha missat de senaste trettio årens kvinnohistoriska forskning. Här möter vi den äldre bilden av kvinnor under medeltiden. Jungfrun i titeln är Håkons dotter och Eriks hustru Ingeborg, som sägs vara uppfostrad till att “äta lite och fint i små delikata portioner, att inte bli berusad, att tala lågmält och behärskat”, och visa upp sig “i sina bästa kläder i offentliga sammanhang”.

Ingen makt utan Y-kromosom?

Jodå. Men hon lär också ha varit uppfostrad till att föra befäl över hertigens väldiga hushåll och hjälpa honom på olika sätt när det gällde familjens politiska, ekonomiska och vid behov militära intressen (se Berman, Drell och LoPrete i källförteckningen nedan). Adelsfamiljen behövde använda alla kontakter, alla resurser och all kompetens för att bli framgångsrik, även de som kom från hustruns sida av släkten. Därmed inte sagt att det var fråga om något jämställt förhållande — långt ifrån — men bilden av en skör blomma till troféhustru har mer med senare tiders ideal än med medeltiden att göra.

Det blir inte bättre när hertig Erik dör och Ingeborg, likt många adliga och kungliga mödrar under medeltiden, tar över makten i egenskap av regent för sin minderårige son. Samtida dokument ger bilden av en hertiginna som först används som ett redskap av Eriks anhängare men sedan lär sig att själv spela det politiska spelet och får stor makt, skänker bort kronojord, ingår avtal för Sveriges och Norges räkning och till sist försöker erövra Skåne (se Authén Blom). Hos Skeie är det istället Ingeborgs älskare, riddaren Knut Porse, som gör allt detta i hertiginnans namn.

Nog för att Ingeborg och Knut utgjorde ett radarpar, men det finns inget som säger att den enkle riddaren domderade över den socialt skyhögt placerade hertiginnan och kungadottern — förutom då att Ingeborg var kvinna. Här ser vi också en äldre tradition i historieskrivningen, uppfattningen att om källorna säger att en kvinna gjort något viktigt så måste det per automatik ha varit närmaste man som fattade besluten. En Y-kromosom blir ett oeftergivligt krav för att kunna räknas som historisk aktör. Det är synd att en i övrigt bra bok gör sådana missar.

 

Källor

Authén Blom, Grethe, “Ingebjørg med Guds miskunn Kong Håkons datter, Hertuginne i Sviarike: bruddstykker av et politisk kvinneportrett”, Historisk tidskrift utgitt av den norske historiske forening, 60 (1981)

Berman, Constance H., “Gender at the Medieval Millennium”, i The Oxford Handbook of Women and Gender in Medieval Europe, Judith Bennett och Ruth Mazo Karras (red.), Oxford University Press, Oxford 2013

Drell, Joanna H., “Aristocratic Economies: Women and Family”, i The Oxford Handbook of Women and Gender in Medieval Europe, Judith M. Bennett och Ruth Mazo Karras (red.), Oxford University Press, Oxford 2013

LoPrete, Kimberly A., “Gendering Viragos: Medieval Perceptions of Powerful Women”, i Victims or Viragos?, Christine Meek och Catherine Lawless (red.), Studies on medieval and early modern women, 4, Four Courts Press, Dublin 2005

 

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *