Medeltida takskulptur av Ingeborg Håkonsdotter

Hertiginnan Ingeborg på äldre dar, om vi får tro den skadade takskulpturen i Linköpings domkyrka. Foto: Jacob Truedson Demitz (CC0).

Efter det misslyckade försöket att erövra Skåne såg det mörkt ut för hertiginnan Ingeborg. Ändå dyker hon upp i dokument från rättsskipning och utrikespolitik på högsta nivå. 

Det här är tredje och sista delen i serien om hertiginnan Ingeborg — här finns första delen, och här är den andra. 

Ingeborg Håkonsdotter föddes 1301 som prinsessa av Norge, blev hertiginna i Sverige och sedan dubbel kungamoder — den minderårige sonen Magnus  hade blivit kung i både Norge och Sverige genom arv respektive val. Eftersom Ingeborgs make avlidit föll det på henne att bevaka sonens intressen, och som den främsta i båda ländernas förmyndarregeringar byggde hon upp en stark maktposition. År 1322 gjorde Ingeborg och hennes älskare, riddaren Knut Porse, ett försök att erövra det danska Skåne. Fälttåget blev ett misslyckande.

Nederlaget hjälpte inte Ingeborgs ställning i konflikten med de svenska stormännen, som förmodligen först sett henne som ett redskap och nu tyckte att hon vuxit sig för stark. I en förlikning 1323 avtalades att den unga hertiginnan skulle lämna ifrån sig de viktiga gränsbefästningarna Varberg och Hunehals i Halland. Norska stormän började också ilskna till och utfärdade ett öppet brev som bland annat gick ut på att norska kronans finanser hade misskötts. Kanske använde Ingeborg norska resurser för att betala för kriget i Skåne?

Det norska brevet nämner inte Ingeborg vid namn. Norrmännen utser dock en viss Erling Vidkunsson till att sköta den uppgift som i princip varit Ingeborgs, att agera kunglig ställföreträdare i Norge. Troligen förlorar hon nu också kontrollen över Bohus fästning. 

Trots detta hittar vi strax därpå Ingeborgs namn i ett dokument från norsk rättsskipning på högsta nivå, en tvist om en kungsgård som hertiginnan befaller en domskommission att utreda. Eventuellt beror det märkliga uppdykandet på att Erling Vidkunsson behövde Ingeborgs hjälp. Några av de mäktigaste i Norge stod mot varandra i målet, och Erling kunde kanske råka illa ut om förloraren tappade humöret.

Ingeborgs andra äktenskap

Det finns vissa tecken på att det svenska riksrådet fick ta till krigshandlingar för att få de borgar som de hade krävt av Ingeborg, men mer än så vet vi inte. År 1326 kom hur som helst en ny förlikning till stånd, och hade man stridit så hade det tydligen inte gått vidare bra för Ingeborg. Hon får nu lämna ifrån sig borgen Axvall med Värmland och fem härader i Västergötland, sin morgongåva från äktenskapet med Erik. Istället fick hon den mindre strategiskt viktiga kungsgården Dåvö i Västmanland samt tretusen mark silver för att kunna betala sina skulder. Tretusen mark motsvarar 632 kilo, så man kan lugnt säga att Ingeborg var skuldsatt upp över öronen. Troligen har hon lånat för att betala invasionen av Skåne.

Förlikningen 1326 innebar också att Knut Porse landsförvisades. Trots allt detta dyker Ingeborgs namn redan följande år upp på högsta nivå i den svenska utrikespolitiken, närmare bestämt i ett fredsfördrag med Danmark. Kung Magnus var fortfarande bara elva år, så man kan misstänka att det är Ingeborg som tagit initiativet till freden — särskilt med tanke på att fördraget bör ha passat henne utmärkt. Danmark hade fått en ny kung med andra sympatier än den som suttit på tronen när Knut Porse härjade i Skåne, och den nye kungen utnämnde Porse till hertig av Halland och Samsö. Så fort Porse fick hertigtiteln gifte han sig med Ingeborg, ett äktenskap som knappast hade varit möjligt när hon var hertiginna och han en enkel riddare.

Ingeborg och Knut får två söner, men äktenskapet varar bara i tre år. År 1330 avlider Knut Porse.

Änka en andra gång

Porse ärvs av sina söner med Ingeborg, och eftersom dessa är så små kontrollerar hertiginnan nu förutom sina egna domäner även ägor i Halland, på Samsö och på Själland. Hon är minst sagt förmögen, men Magnus börjar bli tillräckligt gammal för att fungera som kung, och hans mor försvinner nu allt mer in i historiens skuggor. 

Hon försvinner dock inte från den politiska scenen. År 1341 slår sig en medelålders Ingeborg ihop med två holsteinska grevar för att föra krig mot den danske kungen och ett antal nordtyska furstar och städer. Möjligen vill hon skydda sina ägor på Själland mot danska kronan, och på något sätt verkar kung Magnus dras med i konflikten. Det dröjer dock bara något halvår innan man kommer överens om vapenstillestånd.   

Knappt tio år senare, sommaren 1349, drev ett av köpmansförbundet Hansans skepp in mot norska Bergen. Vi vet inte om någon ombord fortfarande var i livet, men de norrmän som tog hand om lasten drabbades snart av det som dödat besättningen — digerdöden. Som vanligt har vi inte kunskap om det exakta skeendet, och kanske hade pesten redan nått oslotrakten vid den här tiden, men hur det än gick till så spred sig sjukdomen blixtsnabbt. Snart var det Sveriges tur. Ingeborgs söner med Knut Porse var några av de många som avled i katastrofen.

Ingeborg ärvde de väldiga ägor som sönerna ärvt av sin far, och som hon redan förvaltat under större delen av deras liv. Hon levde i ännu ett decennium, åren då stormän med hennes sonson Erik i spetsen gjorde uppror mot Magnus.

Till sist, den 17 juni 1361, avled Ingeborg. Hon blev sextio år, en aktningsvärd ålder på medeltiden.   

Epilog

Ingeborg Håkonsdotter började sin bana som norsk prinsessa och blev som elvaåring hustru i den svenska högadeln. När hon blev änka ville makens anhängare använda henne för sina egna syften, men hon lärde sig snabbt det politiska spelet och befäste sin maktposition. Hon lärde sig kanske inte att styra på ett ansvarsfullt sätt, men det berodde i så fall mycket på att det inte fanns någon i närheten som kunde lära henne det. Tidens manliga makthavare fungerade på samma sätt, och det är intressant att Ingeborg kritiserats hårt av historiker trots — på grund av? — att hon agerade som sina manliga motparter. 

När Ingeborg dör finns i Danmark en åttaårig prinsessa vid namn Margareta. Vid 35 kommer hon som erfaren politiker att ta befälet i både Danmark, Norge och Sverige, och det med ett helt annat stöd än Ingeborg hade. Det finns flera likheter mellan de två kvinnornas politik, och en av anledningarna att drottning Margareta kommer till makten är att hon är änka efter en av Ingeborgs kungliga sonsöner… men det är en annan historia.

 

Källor

Authén Blom, Grethe, “Ingebjørg med Guds miskunn Kong Håkons datter, Hertuginne i Sviarike: bruddstykker av et politisk kvinneportrett”, Historisk tidskrift utgitt av den norske historiske forening, 60 (1981)

Nordberg, Michael, I kung Magnus tid: Norden under Magnus Eriksson (1317-1374), Norstedts, Stockholm 1995

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *