Medeltida teckning av två sittande musikanter.

Två medeltida musikanter.

I både spanska och franska medeltidskällor dyker kvinnor upp som underhållare. Inte nog med att de underhöll, de omarbetade också litterära motiv för sina egna syften.

Kvinnliga krigare i all ära, men det fanns även andra medeltida yrken som idag uppfattas som manliga trots att vi hittar kvinnliga utövare. Ett sådant yrke är trubadurens.

I egentlig mening syftar ordet trubadur på Frankrikes trouvères och Occitaniens trobadors (en kvinnlig trobador kallas trobairitz, och Occitanien motsvarar ungefär södra halvan av dagens Frankrike). Om vi för en stund tänker oss en vidare betydelse tycks dock kvinnliga underhållare ha varit särskilt vanliga på iberiska halvön, dagens Spanien, och det kan hänga samman med det muslimska inflytandet i området.

Muslimerna hade erövrat större delen av iberiska halvön under 700-talet, och trots det närmast permanenta krigstillstånd som rådde medan de kristna återerövrade från 1000-talet och framåt blev det fråga om ett kulturutbyte. Kvinnliga musiker var vanliga vid den muslimska världens hov under den här perioden, de abbasidiska kalifernas tid (750-1258 e. Kr.), och det är därför slående att det även på den kristna delen av halvön fanns många kvinnliga sångare av islamisk härkomst. Ett exempel är den kastilianske 1200-talskungen Sancho IV:s hov. Hovets räkenskaper finns bevarade, och visar utbetalningar till 27 sångare varav två var kvinnor med arabiska namn.

Frankrikes kvinnliga trubadurer

Rör vi oss ett steg norrut hittar vi alltså ett annat område där kvinnliga trubadurer var vanliga: dagens Frankrike. Vanliga jämfört med andra områden, vill säga — bland de över fyrahundra kända trubadurer som var verksamma i Occitanien under 1100- och 1200-talet har man hittat tjugo kvinnor. Kvinnliga trubadurer verkar dock ha varit efterfrågade. Vi vet att Ludvig IX:s hov på 1200-talet och grevinnan Matilda av Artois hov på 1300-talet anställde kvinnliga sångare, och en medlemslista från trubadurernas skrå i Paris 1341 innehåller sju kvinnor. Om listan är fullständig utgjorde de en femtedel av skrået.

Så vad sjöng dessa kvinnor för sorts sånger? Förmodligen hade de lika stora repertoarer som sina manliga motsvarigheter, men det tycks också ha funnits vissa kvinnliga specialgenrer. Åtminstone verkar det så på de sånger som skrivits av kvinnor och som finns bevarade, så att vi kan studera dem så här åtta århundraden senare. Nordfranska kompositioner av kvinnor är ofta giftiga klagosånger om olyckligt gifta hustrur eller arbetssånger där kvinnliga huvudpersoner planerar att rymma och gifta sig mot sin familjs vilja.

Giftermål mellan kvinnor

Occitanska kvinnokompositioner har däremot gärna debattform och leker med definitioner av kärlek och av manligt och kvinnligt. Fick man leka med sådana definitioner under medeltiden? Förmodligen berodde det på i vilket sammanhang man befann sig. Det är i mångt och mycket kyrkans texter som har färgat vår bild av medeltida kultur, men vid hoven producerades från 1100-talet litteratur som på ett friare sätt undersökte sociala och sexuella möjligheter. Där finns olika framställningar av kroppar — vackra, monstruösa, hybridiserade — av giftermål mellan kvinnor och av platser som den ö där kungen, sades det, bannlyst alla kvinnor och skapat ett helt manligt samhälle.

Med all denna litterära experimentlust fanns alltså ett utrymme för kvinnliga visdiktare att göra egna tolkningar av vanliga litterära motiv i den höviska hovkulturen. Ett uttryck för detta är en 1200-talssamling av trubadurtexter där sånger av den så kallade första trubaduren, William av Akvitanien, varvats med en kvinnlig diktares texter för att skapa en slags debatt mellan olika ståndpunkter. Går vi helt kort över till riddarromanens värld kan vi nämna Flamenca, en roman där den inspärrade Flamenca rymmer, tar sig till hovet och förklädd till manlig trubadur kritiserar manliga trubadurer för deras hjälplösa kvinnliga karaktärer.

Det är som sagt de kvinnliga kompositörer som lämnat sånger efter sig som vi känner bäst till idag. Även i deras fall vet vi tyvärr väldigt lite, men i nästa inlägg ska vi stifta närmare bekantskap med två av dem.

 

Källor

Bardsley, Sandy, Women’s Roles in the Middle Ages, Women’s Roles Through History, Greenwood Press, Westport 2007, s. 167-168, 171

Burns, Jane, “Performing Courtliness”, i The Oxford Handbook of Women and Gender in Medieval Europe, Judith Bennett och Ruth Mazo Karras (red.), Oxford University Press, Oxford 2013

Puff, Helmut, “Same-Sex Possibilities”, i The Oxford Handbook of Women and Gender in Medieval Europe, Judith Bennett och Ruth Mazo Karras (red.), Oxford University Press, Oxford 2013, s. 389

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *