Basilica di Sant'Apollinare in Classe, Ravenna.

Chrodechild dömdes i katedralen i Poitiers, en basilika som kan ha liknat denna i Ravenna. Foto: Berthold Werner (CC0).

De upproriska nunnorna anklagade sin abbedissa för allt från bristande mathållning till kastrering. Det blev dock de själva som dömdes, och på tretton åtalspunkter.

I det första och andra inlägget om Chrodechild såg vi hur två nunnor ledde ett uppror mot sin abbedissa i Det heliga korsets kloster i Poitiers. Åren var 589-590 och nunnorna Chrodechild och Basina även kungadöttrar. När deras kungliga släktingar inte hjälpte dem rekryterade de egna soldater, förvandlade Poitiers till en krigszon och erövrade till sist klostret, men kungarna skickade in trupper för att återställa ordningen. Nu skulle en tribunal en gång för alla avgöra konflikten mellan de upproriska nunnorna och abbedissan Leubovera, och en av dess medlemmar var biskopen Gregorius av Tours. Han verkar ha varit fascinerad av konflikten och rapporterar i sin krönika rättegången i detalj, ibland ord för ord, vilket ger oss en fantastisk inblick i den tidiga medeltidens värld.

Förhandlingarna ägde rum i Poitiers katedral, och först framställde nunnorna sina klagomål mot abbedissan. Anledningen till deras uppror var den dåliga maten, de usla kläderna och det hårda sätt de behandlades på (krönikan nämner dock ingen hårdare behandling än att de var tvungna att göra som Leubovera sa). Värst av allt var att de blivit tvungna att dela badrum med andra, och till råga på allt hade abbedissan privilegier som de själva saknade. Hon hade spelat backgammon, tagit emot gäster, arrangerat fester och använt en altarduk av silke och guldtråd som råmaterial för kläder åt en yngre släkting.

Abbedissan som älskade backgammon

Leubovera fick ordet och sa att Chrodechild och Basina hade behandlats precis som de andra nunnorna. Faktum var att de haft fler tillhörigheter, framför allt kläder, än vad de behövde i ett kloster. Bakgrunden till historien med badrummet var att ett nytt sådant hade byggts ett par år tidigare, och eftersom den nyanlagda putsen hade luktat illa tillät den förra abbedissan klostrets tjänarinnor att använda badrummet tills lukten försvann. “Och sedan är det många som har fortsatt att tvätta sig där!” avbröt Chrodechild. Leubovera sa att hon inte hade hört talas om detta. Det var förstås inte godtagbart att tjänarinnorna använde nunnornas badrum, men om någon sett det hända borde de ha rapporterat det till henne.

Backgammonbräde, 1800-tal.

Abbedissan Leuboveras favoritspel — backgammon. Foto: Gettysburg National Military Park.

Vad gällde anklagelsen att hon spelat backgammon tänkte Leubovera inte säga emot. Hon älskade backgammon! Såvitt hon visste fanns det inte något religiöst förbud mot spelet. Att hon skulle underhållit gäster var bara skvaller, och den enda fest hon arrangerat var en förlovningsfest för sin yngre släkting — eftersom flickan var föräldralös föll den plikten på Leubovera. När det till sist gällde altarduken hade dottern till en lokal storman givit henne en silkesmantel, och hon hade låtit sy om denna till altarduk men sparat en del av tyget för att använda som bård på sin föräldralösa släktings tunika.

Älskare och eunucker i klostret?

Chrodechild och Basina var inte redo att ge upp, och nu tog de till det tunga artilleriet. Först anklagade de Leubovera för att inte ha sett efter de nunnor som stannat kvar i klostret — man kunde tydligt se att flera av dem var gravida. Tribunalen påpekade, eventuellt med viss syrlighet, att efter att Chrodechild och Basina stormat stället med sin privatarmé, plundrat det och dessutom fängslat Leubovera var det knappast abbedissans fel om klosterdisciplinen vacklat något.

Chrodechild beskrev då hur Leubovera tagit sig en älskare och klätt honom i kvinnokläder för att kunna gömma honom i klostret. “Titta, där står han!” ropade hon plötsligt, och pekade på en man i folksamlingen. Mannen kallades fram och var mycket riktigt klädd i kvinnokläder. Tribunalen frågade hur detta kom sig, och mannen hävdade att han var impotent och därför tyckte att han borde gå klädd som en kvinna. Detta var kanske inte en alldeles övertygande förklaring, men mannen hade hur som helst aldrig träffat Leubovera, och man avskrev anklagelsen.

Nu ropar Chrodechild att abbedissan kastrerar män och håller dem som eunucker. Leubovera blir alldeles förbluffad, men Chrodechild nämner en eunuck vid namn. Efter förhör med en av stadens läkare visar det sig att den förra abbedissan varit perifert inblandad i en rent medicinsk operation som mannen genomgått. Leubovera har aldrig hört talas om detta, och även den anklagelsen avskrivs.

Misstanke om konspiration

Tribunalen hade hört nog. Leubovera frikändes med några förmaningar. Chrodechild och Basina fälldes på tretton punkter — efter punkt sju avbröt Chrodechild och hävdade att hon och Basina inte hade känt till något om alla dessa brott, men tribunalen gick resolut vidare till punkt åtta. För andra gången uteslöts de två kvinnorna nu ur kyrkan och, med tanke på att kristna därmed inte fick ha något med dem att göra, ur samhället. De lämnades sedan över till de frankiska kungarna.

Inför sin kusin kung Childebert av Austrasien anklagade Chrodechild och Basina Leubovera för sexuella utsvävningar och konspiration med Childeberts dödsfiende nummer ett, drottning Fredegund av Neustrien. Det fanns dock inga som helst bevis för detta, och till sist gav Basina efter och lovade att återvända till Det heliga korsets kloster och lyda Leubovera. Chrodechild vägrade fortfarande. Kungen sade då åt biskoparna att dra tillbaka exkommuniceringen, varpå Basina återvände till Poitiers och Chrodechild fick ta över ett gods som just dragits in från en storman. Så vitt vi vet levde hon lyckligt som jordägare i resten av sina dagar.

Det kan verka orättvist att Chrodechild inte straffas utan snarare belönas för att ha störtat Poitiers i kaos, men släkten var central i frankernas värld, och om ordningen var återställd tänkte Childebert knappast skada en kusin som inte vänt sig mot honom personligen. Dessutom hade han växt upp i samma kultur som Chrodechild, en kultur där medlemmar av det merovingiska kungahuset förväntade sig särbehandling och använde alla medel för att öka sin status. Ett kloster var inte bara ett kloster — det var en plattform att erövra.

STEFAN HÖGBERG

Källor

Gregorius av Tours, Libri Historiarum, The Latin Library, citat ur bok X, kapitel 15-16 (https://www.thelatinlibrary.com/gregorytours.html, hämtad 2016-09-16)

Harrison, Dick, The Age of Abbesses and Queens: Gender and Political Culture in Early Medieval Europe, Nordic Academic Press, Lund 1998, s. 154-169

Leave a comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *