Foto av ung medeltida kvinna.

Idag läkarskolan, imorgon infiltration av Mellanöstern — om Pierre Dubois hade fått bestämma. Foto: Hans Splinter (CC BY-ND 2.0).

Likt Jönssonligan hade Pierre Dubois en plan. Han behövde en jättelik armé, tempelriddarnas pengar och Europas mest intelligenta adelsdamer.

Året var 1308. Drygt tvåhundra år hade passerat sedan det första korståget erövrat “det heliga landet” i östra medelhavsområdet, och det var knappt tjugo år sedan den sista spillran återtagits av Mellanösterns härförare. Europas äventyr i öst verkade vara över, men en man menade sig veta precis hur man skulle vända krigslyckan. Hans namn var Pierre Dubois.

En advokat med idéer

Dubois var född i nordvästra Frankrike, troligen på 1250-talet. Väl i fyrtioårsåldern var han advokat i staden Coutances — hans specialitet var kyrkorätt, men han hade större ambitioner än så. Framför allt hade han idéer om hur saker och ting borde skötas. År 1300 skriver han ett verk om hur man skulle kunna förkorta både krig och rättegångar och tillägnar det till Frankrikes kung, Filip IV. Sedan kommer pamfletter som stöder kungen i hans kamp mot påven.

Dubois var en av Coutances delegater till de nyss inrättade generalständerna, Frankrikes ståndsförsamling, och 1308 hade han till sist kommit så pass nära makten att han kunde få en audiens med kungen. Han presenterade då ytterligare ett verk som hans skrivit under de senaste åren: Angående återerövringen av det heliga landet.

Skolor för kvinnliga läkare

Den plan som läggs fram i texten är minst sagt omfattande. Först ska fred skapas i Västeuropa genom medling, erövringen ska finansieras med resurser konfiskerade från hospitalerriddarna, tempelriddarna och andra ordnar, och alla trupper som blivit tillgängliga genom freden ska organiseras stadsvis enligt ett särskilt system. Det som mest intresserar oss här är dock en särskild del av planen, den som ger en nyckelroll till adelns döttrar.

Tanken var att inrätta minst två skolor för flickor och lika många skolor för pojkar. Sedan skulle “visa filosofer” ge sig ut till adliga familjer för att hitta deras mest läraktiga döttrar och söner, som vid fyra eller fem års ålder skulle placeras i skolorna för att lära sig latin, logik, teologi och antingen grekiska, arabiska eller något annat språk från östra medelhavsområdet.

Pojkarnas framtid gick ut på att även lära sig medicin och juridik för att som vuxna kunna verka i den kristna världen. Flickorna gick ett annat öde till mötes. De skulle studera medicin, kirurgi, naturfilosofi och andra ämnen som Dubois menade att en helare behövde kunna. De vackraste och mest intelligenta av dem skulle sedan skickas till kristna hushåll i öst för att därifrån giftas bort med muslimska furstar. Deras stora kunskaper om läkekonst förväntas göra dem särskilt attraktiva på äktenskapsmarknaden.

Konvertera makar och patienter

I själva verket var det dock en infiltration av de muslimska hoven som skulle genomföras. De första som giftes bort skulle bjuda in fler flickor från skolorna för att vara deras hovdamer, och med tiden skulle även dessa giftas bort med andra furstar. Kvinnornas mål var att konvertera sina makar till kristendomen. Dessutom skulle de konvertera Mellanösterns kvinnor, för Dubois föreställde sig att dessa skulle bli mycket lättade över att ha kvinnliga läkare att vända sig till och därför skulle vara välvilligt inställda.

Det kommer kanske inte som någon överraskning att Dubois plan aldrig sattes i verket. Varför skulle adeln vara intresserad av att skicka sina barn till de nya skolorna? Och om kontakten med muslimska hov var tillräckligt god för att gifta bort folk, var den inte också tillräckligt god för att ryktet om den bakomliggande planen skulle sprida sig? Dubois verkar också ha missat att läkarvetenskapen kommit längre i den muslimska än i den västkristna kulturkretsen, och att europeiska läkare därför inte nödvändigtvis var särskilt eftertraktade.

Den frustrerade reformatorn

Över huvud taget verkar Dubois ha varit mer intresserad av sina egna idéer än av hur världen faktiskt fungerade. Frågan är om han alls brydde sig om erövringar i Mellanöstern. Månaderna efter att Angående återerövringen av det heliga landet lämnats över följde han upp med råd till Filip IV om hur kungen kunde göra för att bli tysk-romersk kejsare, och hur han kunde grunda ett nytt rike för en son som nyss blivit myndig. Det är samma idéer som återkommer i texter från 1300-1308, och frågan är om inte Dubois helt enkelt hade ett privat reformprogram för Europa och använde alla vinklar han trodde skulle tilltala hovet för att få det genomfört.

Programmet genomfördes dock aldrig, även om det faktiskt innehåller ett och annat som skulle bli verklighet under de följande århundradena. Dubois hade kontakter som verkade för honom vid hovet, och det faktum att hans skrifter sparats tyder på att han i någon mån togs på allvar, men varken kung Filip eller någon annan tänkte ändra hela samhället på en gång för att en advokat hade idéer.

Inga medicinstudier för kvinnor

Idag är Angående återerövringen av det heliga landet intressant för vad den avslöjar om sin tid. Dubois skriver om kvinnor som spelpjäser som kan flyttas runt efter behag, men han gör också en självklar koppling mellan kvinnor och läkekonst. Uppfattningen att det hör till den kvinnliga sfären att ta hand om sjuka går visserligen tillbaka till tidig medeltid, men Dubois skriver om medicinsk utbildning för adelsdöttrar precis när läkekonsten höll på att professionaliseras av universitetsutbildade män som med alla medel ville reglera eller tränga ut andra utövare — inte minst kvinnor.

Med tiden tycks Dubois ha givit upp sitt program och gått vidare. Från 1314 omtalas en man med det namnet som fogde hos grevinnan av Artois, och där kan han spåras fram till 1321, då han måste ha närmat sig den under medeltiden skyhöga åldern av sjuttio år. Förmodligen avled författaren till Angående återerövringen av det heliga landet strax därefter.

 

Källor

Dubois, Pierre, De recuperatione terre sancte: Traité de politique générale, Collection de textes pour servir a l’étude et a l’enseignement de l’histoire, Alphonse Picard, Paris 1891 (tillgänglig via https://archive.org/stream/derecuperationet00dubouoft#page/ii/mode/2up; hämtad 2016-05-08)

Green, Monica H, “Women’s Medical Practice and Health Care in Medieval Europe”, i Women’s Healthcare in the Medieval West: Texts and Contexts, Monica H. Green, Variorum Collected Studies Series, Ashgate, Aldershot 2000

Herlihy, David, Opera Muliebra: Women and Work in Medieval Europe, New Perspectives on European History, McGraw-Hill, New York 1990, s. 107-110

Leave a comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *