Staty av Ludvig IX

Staty av Ludvig IX i Sainte Chapelle, Paris. Foto: PHGCOM (CC BY-SA 3.0)

Ludvig IX var på väg att dö av flera sjukdomar under sin fångenskap i Egypten år 1250. Lyckligtvis för honom hade en skicklig kvinnlig läkare också tagits till fånga.

Ibland skymtar kvinnliga läkare fram i källorna till medeltidens historia. Vi har redan varit inne på Trota av Salerno, som skrev medicinska läroböcker på 1100-talet, och det går att hitta flera andra under högmedeltiden. Ett intressant exempel är den kvinna som räddar den franske kungen Ludvig IX:s liv under hans fångenskap i Egypten år 1250.

Kung Ludvig hade givit sig av på sjunde korståget med målet att besegra den ayyubidiska dynastin, som regerade från Kairo, och att på kristendomens vägnar erövra Jerusalem. På väg söderut genom Nilens delta fick kungen dock problem. Fälttåget slutade i flykt tillbaka mot basen i Damietta vid Medelhavets kust, men det räckte inte med det. Kungen hade fått malaria, dysenteri och förmodligen även skörbjugg, en kombination som var på väg att döda honom. Dysenterin var så allvarlig att man fick skära hål i Ludvigs byxor för att så att säga underlätta processen. Hans flykt slutade i en liten egyptisk by — han orkade inte fortsätta, och han och hans följe togs till fånga.

Vem var läkaren?

Men kungen överlevde. Hans drottning i Damietta förhandlade med Kairo, och efter en månads fångenskap frigavs Ludvig. Hur hade han klarat av alla sina sjukdomar? Han berättade för sin nära vän, krönikören Jean av Joinville, att det var en kvinna från Paris som behandlat honom och räddat hans liv. Denna mystiska kvinna deltog alltså förmodligen i korståget och måste ha följt med Ludvig in i fångenskapen.

Inget av detta är så förvånande. Många kvinnor följde med 1100- och 1200-talens korståg — 89 är säkert belagda i källorna, men med tanke på hur ofta kvinnor nämns i krönikorna torde de utgöra toppen av isberget — och enligt en arabisk källa var det tjugotusen kristna som fångades under flykten norrut. Även om den siffran är överdriven står det klart att kungen hade sällskap i fånglägret.

Jean av Joinvilles krönika ger oss inte fler uppgifter, men i de franska arkiven finns ett dokument som kanske kastar mer ljus över den mystiska kvinnan. Tre månader efter att han frigivits beviljar nämligen Ludvig en livränta, utbetalningar som mottagaren kunde leva på under resten av sitt liv, till ‘läkaren Hersenda’. Hersenda är ett kvinnonamn, och grunden för livräntan är tacksamhet över tjänster som hon utfört för kungen.

Hersenda: en av medeltidens sista kvinnliga läkare?

Vad tjänsterna bestod i framgår inte av dokumentet, men det ligger nära till hands att tro att Hersenda är identisk med den parisiska kvinnan. Det finns även andra förklaringar, som att Hersenda hjälpte drottningen under hennes graviditet, men kopplingen till Paris förstärks av att läkaren tillbringade resten av sitt liv där. Av handlingarna kring livräntan framgår att hon var gift med den kungliga hovapotekaren Jakob, att paret levde i Paris och att de båda avlider någon gång före 1299.

Det är intressant att Hersenda kallas för läkare (phisica) i dokumentet. Kvinnor förknippades visserligen allmänt med sjukvård, men titeln tyder på att man uppfattat Hersenda som en verklig expert. Det bevisade hon ju också om hon botade kungen från tre allvarliga sjukdomar. Det vore intressant att veta var hon hade lärt sig helandets konst; förmodligen hade hon gått i lära hos en äldre utövare.

Vi hittar alltså kvinnliga läkare i källorna under högmedeltiden, och kanske fanns en särskild tradition i Paris där hela åtta kvinnor utövade läkekonsten år 1292. Samhället var dock på väg att förändras. Under senmedeltiden skulle läkare ha läst vid universitet, och dessa var inte öppna för kvinnor. År 1322 åtalas en viss Jakoba Felicie, kanske Paris sista kvinnliga läkare under medeltiden, för att hon hjälpt patienter utan att vara godkänd av stadens universitet. Jakoba påpekar att de hon hjälpt faktiskt blivit friska men förlorar ändå målet.

 

Källor

Amt, Emilie, Women’s Lives in Medieval Europe: A Sourcebook, Routledge, New York 1993, s. 108-112

Asbridge, Thomas, The Crusades: The War for the Holy Land, andra upplagan, Simon & Schuster, London 2012, s. 600-606

Bardsley, Sandy, Women’s Roles in the Middle Ages, Women’s Roles Through History, Greenwood Press, Westport 2007, s. 76-77

Geldsetzer, Sabine, Frauen auf Kreuzzügen 1096-1291, Wissenschaftliche Buchgesellschaft, Darmstadt 2003, s. 32, 134, 137-140

Leave a comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *