"Kvinnligt helgon med bok" av Amico Aspertini. Olja på pannå, 1510-tal.

Kan hon börja predika om hon vill, eller var sådant förbehållet män? Målningen är nu några år för sen för att klassas som medeltida; “Kvinnligt helgon med bok” skapades i 1510-talets Bologna av Amico Aspertini.

Bibeln och kyrkan förbjöd kvinnor att predika. Ändå hittar vi kvinnor som intog predikstolen.

På grund av sjukdom och hög arbetsbelastning har det gått hela två veckor utan något nytt inlägg. Kvinnliga krigare ber om ursäkt för detta och försöker kompensera genom att kasta sig rakt in i denna veckas inlägg.

Det är förmodligen få som blir förvånade om jag skriver att medeltiden var en ogästvänlig period för kvinnliga predikanter. Den etablerade kyrkans män hade ett bibelställe som förbjöd kvinnor att tala vid kristna sammankomster, första Korinthierbrevet 14:34-35, och de åberopade det gärna. Diverse argument konstruerades för att stötta upp ståndpunkten, till exempel att män i församlingen skulle finna predikande kvinnor attraktiva och därmed ledas in i synd — som litteraturhistorikern Alcuin Blamires har påpekat verkar ingen ha oroat sig överdrivet mycket för huruvida församlingens kvinnor fann de manliga prästerna attraktiva.

Kvinnor med munkavle?

De avvikande rörelser som kallades för kätterska var något mer tillåtande än den etablerade kyrkan (men inte särskilt mycket mer, som vi såg i ett tidigare inlägg). För kvinnor inom den andliga huvudfåran blev medeltiden däremot tusen år utan möjlighet att tala offentligt om sina teologiska uppfattningar, och är man inte intresserad av teologi bör man beakta hur central religionen var i det medeltida samhället. Det som sades från predikstolen hade stora politiska och sociala konsekvenser, och kunde alltså inte påverkas av kvinnor.

Eller?

Albitia och Hildegard: kvinnliga predikanter

Bilden som jag just målade upp är vida spridd, men den dras med tre problem. Det första är att historien i princip aldrig är så enkel. Det andra är att kvinnor ibland predikade vare sig de fick eller inte. Omkring år 1080 ställde sig till exempel en kvinna vid namn Albitia upp i kyrkan i Cremona, Italien, och talade till församlingen. En samtida jurist skrev om detta regelbrott, vilket har bevarat minnet av händelsen till vår tid.

Och så har vi den tyska abbedissan Hildegard av Bingen (1098-1179). Hon hade vid åtta års ålder flyttat till klostret i Disibodenberg och vid 38 blivit abbedissa där. Ett drygt decennium senare flyttade hon till Rupertsberg för att grunda ett nytt nunnekloster. Vid sidan om sitt uppdrag som ledare skrev hon böcker om religion, etik, filosofi, mystik, kosmologi, teologi, medicin, fysiologi och andra ämnen, och som om det inte räckt skrev hon även dikter och komponerade musik. Mellan 1158 och 1170 gjorde hon dessutom hela fyra predikoresor genom Tyskland.

Under dessa resor talade Hilegard till både präster och lekmän, och lade mycket kraft på att attackera korruptionen inom prästerskapet. Trots det, eller kanske på grund av det, bad prästerna vid katedralkapitlet i Köln att få texten till hennes predikan så att de kunde läsa den och göra bättring.

Kvinnor möts i offentliga debatter?

Nu var Hildegard förstås inte vem som helst, utan en oerhört känd helig kvinna som den tysk-romerske kejsaren Fredrik Barbarossa kallat prophetissa teutonica, den tyska profetissan. Det var inte så att alla kvinnor fick samma mottagande som henne. Å andra sidan finns det fler berättelser om kvinnliga predikanter, och de kommer från kyrkans egna texter.

Det gäller till exempel helgonberättelsen om den saliga Margarita av Faenza (födelseår okänt, död 1330). Enligt denna hade Kristus välsignat Margarita på så vis att hon blev otroligt vältalig, vilket hon använde för att hålla masspredikningar i Florens. Även för sankta Rosa av Viterbo (ca 1233-1251) finns en helgonberättelse, och i den predikar hon mot katarer i sin hemstad Viterbo i Italien — katarerna var en av de ovan nämnda rörelser som avvek från den etablerade kyrkans lära. De ser snart till att få Rosa och hennes familj utkastade ur staden, och familjen tar sig till det närbelägna Vitorchiana, men även där predikar en kvinnlig katar mot den etablerade tron. Rosa utmanar och besegrar henne i offentliga debatter.

I konflikt med Bibeln

Detta är som sagt helgonberättelser. Både Margarita och Rosa kan beläggas som historiska personer, men när det gäller att fastställa fakta om deras liv skulle få historiker sätta tilltro till skildringar som kommit till i efterhand och skrivits av troende för att uppmuntra och inspirera andra troende. En anmärkning kan dock göras, nämligen att det vore märkligt om de kyrkliga författare som skrivit dessa berättelser skulle ha hittat på detaljer som strider mot Bibelns förbud mot kvinnliga predikanter. Om någon ville brodera ut berättelsen hade det väl varit bättre att lägga in något mindre kontroversiellt?

Kan det vara så att Margarita och Rosa liksom Albitia och Hildegard faktiskt predikade? Betyder det att kvinnliga predikanter under vissa förhållanden accepterades i det medeltida Italien, eller mötte de två kvinnorna motstånd? Detta är bara hypoteser, men med tanke på att vi står på säkrare grund när det gäller Albitia och Hildegard vore det värt att undersöka saken närmare.

STEFAN HÖGBERG

 

Källor

Blamires, Alcuin, Karen Pratt och C. W. Marx, Woman Defamed and Woman Defended: An Anthology of Medieval Texts, Clarendon Press, Oxford 1992, s. 4-5

Hay, David J., The Military Leadership of Matilda of Canossa, 1046-1115, Gender in History, Manchester University Press, Manchester 2008, s. 203

Herlihy, David, Opera Muliebra: Women and Work in Medieval Europe, New Perspectives on European History, McGraw-Hill, New York 1990, s. 121-122

Ruether, Rosemary Radford, Visionary Women: Three Medieval Mystics, Facets, Fortress Press, Minneapolis 2002, s. 28

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *