Den väg historiker misstänker att vikingarna seglade till Nordamerika.

Den väg historiker misstänker att vikingarna seglade till Nordamerika — från Grönland via Baffin Island och Labrador till Newfoundland. Licensdata nedan.

Mer än en medeltida text tar upp Gudrid och Frejdis, men kan berättelserna kasta ljus över vilka de var?

I förra veckans inlägg frågade vi oss hur mycket vi kan veta om Gudrid Torbjörnsdotter och Frejdis Eriksdotter. Dessa båda kvinnor ska ha spelat centrala roller i vikingarnas försök att kolonisera Vinland — Amerika — runt år 1000, men källorna har svåra brister. Vi har redan tittat på en sådan källa, Erik Rödes saga, en underhållningsberättelse som kanske har viss historisk grund. Idag går vi vidare till Grönlänningasagan.

Denna text skrevs troligen på 1200-talet, minst 150 år efter Gudrid och Frejdis dagar, och den finns bevarad i en isländsk handskrift som kom till åren kring 1390. Liksom när det gäller den jämngamla Erik Rödes saga är författaren okänd, och antas ha arbetat utifrån en äldre, muntlig tradition.

Från Grönland till Vinland

Sagan berättar hur Grönland koloniseras av Erik Röde, hur en viss Bjarni siktar nytt land i väster och hur Eriks son Leif börjar utforska det och döper det till Vinland. Leifs bror Torvald leder nästa expedition, men dödas av en skrälings pil (se förra inlägget för en sammanfattning av vilken etnisk grupp vikingarna kan ha avsett med “skrälingar”).

Gudrid dyker upp när hon och hennes förste make, norrmannen Torir, leder kolonisatörer från Island till Grönland. Väl där avlider Torir, och Gudrid gifter om sig med Torsten Eriksson, den tredje av Erik Rödes söner. Torsten vill hämta hem sin bror Torvalds kropp. Han tar med Gudrid och tjugofem man, men färden misslyckas, och man får återvända till Grönland.

Sedan följer samma övernaturliga episod som i Erik Rödes saga — Torsten blir sjuk och dör, men återvänder som vandöd och spår Gudrid. Inte långt därefter lägger den rike Torfinn Karlsämnes skepp till på Grönland, och tycke uppstår mellan honom och Gudrid. De gifter sig, och snart planerar paret ett nytt försök att kolonisera Vinland. Gudrid beskrivs som den drivande kraften bakom projektet. De ger sig av med sextio män och fem kvinnor, boskap och allt annat de behöver för en permanent bosättning, och Leif Eriksson låter dem låna Leifsbodarna, den bas han och hans män upprättade vid den första landstigningen.

Frejdis tar till yxan

Precis som tidigare expeditioner berättat passerar kolonisatörerna det klippiga Helluland och det skogiga Markland, och siktar sedan Vinland. Man etablerar sig, och precis som i Erik Rödes saga föds nu Gudrids och Torfinns son Snorre. Man börjar också handla med skrälingarna, men efter att en av dessa försökt ta nordbornas vapen och dödats anfaller en stor skara skrälingar basen. De slås tillbaka, men omgiven av fientliga grannar har kolonin ingen chans att överleva, och när våren kommer seglar man tillbaka till Grönland. Gudrid, Torfinn och Snorre slår sig med tiden ner på Island, och liksom i Erik Rödes saga sägs Gudrid få många efterkommande varav tre blir biskopar.

Grönlänningasagan innehåller dock ytterligare ett kolonisationsförsök. Det är Frejdis, Erik Rödes dotter, som här ges en allt annat än smickrande framtoning. Hon sägs ha gift sig med den obetydlige Torvard eftersom denne är rik, och hon dominerar honom fullständigt. På Grönland tar hon initiativ till ny resa tillsammans med två isländska bröder, men manövrerar dem in i ett underläge och lurar väl i Vinland sin make att ta livet av islänningarna och deras män — själv hugger hon med en yxa ihjäl fem kvinnor som följt med bröderna.

Medeltida kvinnoförakt?

Kan vi då dra några slutsatser om verkliga, historiska händelser av Grönlänningasagan och Erik Rödes saga? Kanske. Historiker har försiktigt identifierat det klippiga Helluland med dagens Baffin Island och det skogiga Markland med Labrador. Vinland skulle kunna vara Newfoundland och de andra delar av dagens Kanada som man kommer till om man fortsätter segla västerut. Berättelsen om Frejdis illdåd i Grönlänningasagan stämmer dock så väl in på det medeltida kvinnoföraktets litterära grepp att vi måste sätta frågetecken för den; onda, listiga kvinnor som dominerar sina makar och lurar dem att begå brott tillhör den medeltida litteraturens vanligaste skurkar. Inget tyder på att Frejdis mordiska eskapader är annat än en uppdiktad berättelse avsedd att spela på mäns rädslor.

De två sagorna anses alltså vara från 1200-talet och baserade på muntlig tradition som kanske härstammade från tiden kring år 1000, men som likt all muntlig tradition förändrats när den gått från berättare till berättare. Anledningen till att traditionen tecknades ner kan enligt Harrison och Svensson (se källförteckningen) vara att folk kring kyrkan i isländska Hólar, där en av de som utpekas som Gudrids ättlingar varit biskop, samlade och skrev ner äldre berättelser för att stärka sin position. De behövde en berömd förgrundsfigur, och att det blev just Gudrid var kanske för att hon kunde visas upp som en historisk parallell till den första abbedissan i benediktinerklostret Reynistad, grundat 1295. Detta skulle vara bakgrunden till Erik Rödes saga, där Gudrid till sist bosätter sig nära platsen där klostret skulle komma att ligga.

En historisk kändis

I Grönlänningasagan bosätter hon sig istället på gården Glaumbær, som såvitt vi vet blev säte för en mäktig familj först på 1280-talet. Att förknippa en historisk kändis med en gård för att öka gårdens berömmelse var dock ett känt grepp under medeltiden, och den heliga Birgitta skulle på samma sätt komma att kopplas till gården Finsta. Att man kopplat en gård och kanske även en abbedissa till Gudrid tyder på att folk i allmänhet kände till henne. Att hon och Frejdis dyker upp i två jämförelsevis jordnära berättelser visar att det funnits en levande tradition kring dem, och gör det troligt att de existerat.

Detaljerna kring deras liv är svårare att fastställa. Vi ska återvända till den frågan i det tredje och sista inlägget i den här serien, som handlar om den främsta anledningen till att historiker ändå fäster visst avseende vid de två sagorna: utgrävningarna vid L’Anse aux Meadows på Newfoundland.

STEFAN HÖGBERG

 

Källor

Harrison, Dick och Kristina Svensson, Vikingaliv, Natur & Kultur, Stockholm 2009, s. 147-175

Morrison, Susan Signe, A Medieval Woman’s Companion: Women’s Lives in the European Middle Ages, Oxbow Books, Oxford 2016, s. 27-31

 

Den väg historiker misstänker att vikingarna seglade till Nordamerika.Illustrationerna till detta inlägg är bearbetningar av kartan “Canada (geolocalisation)” av STyx. Bearbetningarna gjordes av Stefan Högberg, och både original och bearbetningar ligger under licensen CC BY-SA 4.0.

Share Button

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *