Fredegund skickar ut Sigiberts mördare. Etsning från 1800-talet.

Fredegund lämnar över de förgiftade knivarna till Sigiberts mördare. Etsning från 1800-talet efter motivet på ett fönster i katedralen i Tournai (1400-tal).

Fredegund löste problemen efter mordet på Brynhilds syster genom att även mörda hennes make, men Brynhild vägrade ge upp.

I förra inlägget såg vi hur den visigotiska kungadottern Brynhild i mitten av 560-talet gifte sig med den frankiske kungen Sigibert. Hennes syster Galswinthia gifte sig med Sigiberts bror, grannkungen Chilperik. Olyckligtvis för Galswinthia hade Chilperik även en älskarinna vid namn Fredegund, och hon tänkte inte ge upp sin position. Det slutade med att Galswinthia ströps i sömnen, varpå Chilperik gifte sig med Fredegund.

Chilperik var en komplex man. Hans brutalitet kan ingen tvivla på, men det bör sägas att han även försökte mildra de mest kvinnofientliga delarna i frankernas lag, att han skrev poesi och utformade nya bokstäver som skulle göra det lättare att skriva germanskt folkspråk med det latinska alfabetet. Han beslöt att alla böcker i riket skulle skrivas om med dessa nya tecken, ett kulturpolitiskt initiativ som man försiktigtvis väntade med tills han var död och saken kunde få falla i glömska. Fredegund hade för sin del uppnått platsen som kungens enda hustru och hade guld, land och andra rikedomar som hon fått av maken eller tagit från sina fiender. Detta hjälpte henne att skaffa många vänner och allierade.

Kungen är död

Kungaparet hamnade dock i en svår situation i och med mordet på Galswinthia. Hennes familj i det visigotiska Spanien ville liksom hennes syster Brynhild och svåger Sigibert ha vedergällning. Sigibert vände sig till hans och Chilperiks äldre bror, den svåruttalade kung Gunthchramn av Burgund, för att han skulle döma i frågan. Gunthchramn förklarade att Chilperik i och med mordet förverkat sin tron, såvida han inte gav städerna Bordeaux, Limoges, Cahors, Lescar och Citeaux, Galswinthia morgongåva, till Brynhild och Sigibert.

Chilperik föredrog det tredje alternativet: krig. År 572 drabbade de frankiska kungarnas härar samman, och tre våldsamma år senare var Sigibert på väg att vinna kampen. Chilperik hade tvingats söka skydd i staden Tournai i dagens Belgien, och Sigibert samlade sin här vid Vitry-en-Artois omkring 45 kilometer därifrån. Han hade just lyfts på en sköld och hyllats som konung när två män bad att få tala med honom i enrum i hans kungliga villa. Sigibert samtyckte till detta, men så fort han blivit ensam med männen angrep de honom med förgiftade huggknivar. Snart låg kungen död. Ingen tvekade över vem som skickat lönnmördarna — det var Fredegund som låg bakom.

Brynhild kommer tillbaka

Brynhild tog emot dödsbudet i Paris, dit hon kommit för att vara hos Sigibert när han förberedde det slutgiltiga angreppet mot Chilperik. Mordet var en katastrof för henne, inte bara känslomässigt utan även politiskt. En ambitiös storman kidnappade hennes femårige son och utropade honom till kung för att själv kunna styra i hans namn, och hennes döttrar fängslades. De stormän som stött Sigibert vände kappan efter vinden, och Brynhilds släktingar i det visigotiska Spanien var för långt borta för att kunna göra något. När Chilperik anlände till Paris tog han Brynhilds tillgångar och förvisade henne till staden Rouen nära Engelska kanalen.

I det läget hade många tidigmedeltida änkor givit upp och gått i kloster. Inte Brynhild. Året efter makens död gifte hon om sig i Rouen, och inte med vem som helst utan med Chilperiks ambitiöse och intelligente son Merovech. Giftermålet gav henne en ny maktbas som hustru till en man ur kungafamiljen, honom den statushöjning som äktenskap med en visigotisk prinsessa och kunglig änka innebar. Var nästa steg att försöka ta faderns tron? En ilsken Chilperik marscherade till Rouen, men väl där svor han att inte försöka skilja de nygifta åt. Merovech följde då med sin far tillbaka till huvudstaden Soisson — där han omgående prästvigdes och sattes i kloster för att inte kunna göra anspråk på tronen.

År 577 rymde Merovech från klostret och sökte en fristad i katedralen i Tours. Fredegund bad en storman som också sökt fristad där att döda honom, men försöket misslyckades. Brynhild hade tack vare sitt nya äktenskap kunnat återvända till Sigiberts tidigare kungadöme Austrasien, men hennes position var för svag för att hon skulle kunna uträtta mycket även om hon verkar ha försökt skicka en egen mördare efter Chilperik. Året efter sin flykt från klostret dödades Merovech av en tjänare, och det är oklart om Fredegund låg bakom eller om Merovech själv bad tjänaren att döda honom för att undvika att fångas in och torteras av sin far.

Kungen är död — igen

Brynhild stod dock i kontakt med sina släktingar i söder och samlade nu långsamt allierade och klienter, guld och jord. Hon var både karismatisk och aggresiv, och även om hon misslyckades ibland ledde hennes ständiga intriger till en allt starkare maktställning. Det gällde förstås att ställa upp för sina allierade. År 581 angreps en av dem, hertigen Lupus av Champagne, och när Brynhild inte kunde stoppa angriparna på annat sätt ställde hon sig i vägen för deras här. Att rida ner den ännu mindreårige kungens mor ansågs väl magstarkt, och angreppet avbröts.

Efter Merovechs död var Chilperiks son Clovis hans enda arvinge, och Clovis gjorde ingen hemlighet av att han avskydde sin styvmor Fredegund. Fredegund torterade då fram bekännelser om hur Clovis spridit pest i landet, varpå han arresterades och stacks till döds. Även hans mor, som förskjutits av Chilperik, dödades. Hans syster Basina lurades att gå i kloster — hon var en av de upproriska nunnor vi träffade på i ett tidigare inlägg. Familjens egendomar konfiskerades av Fredegund.

Fredegunds tid på toppen närmade sig dock sitt slut. En kväll i september 584 återvände Chilperik till sin kungliga villa i Chelles efter en jakt, och där väntade en man med dragen kniv. Snart låg kungen död. Därmed rasade allt som Fredegund byggt upp.

I nästa inlägg återvänder vi till Fredegund och ser henne ge ordet “krishantering” en ny innebörd.

STEFAN HÖGBERG

Källor

Harrison, Dick, The Age of Abbesses and Queens: Gender and Political Culture in Early Medieval Europe, Nordic Academic Press, Lund 1998

Webb, Maurice, ”Brunehaut and Fredegund”, i Reina Pennington (red.), Amazons to Fighter Pilots: A Biographical Dictionary of Military Women, Greenwood Press, Westport 2003

Leave a comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *