Medeltida målning av skördande bönder med ett slott i bakgrunden

Medeltida jordbruk: bönder skördar vin. Illustration ur bönboken Les Très Riches Heures du Duc de Berry från 1416.

Medeltida kvinnor förväntades lämna ekonomin till sin make, men Cecilia Penifader började arrendera jord när hon var tjugo — och det var bara början.

Vi gör lätt förhastade antaganden om medeltiden. En så avlägsen och så lång tidsperiod är lättare att få grepp om när man tittar på stora sammanhang, men insikt är ofta en fråga om detaljer. Man läser om den medeltida kvinnans brist på ekonomisk självständighet, och sedan studsar man till när man hör talas om kvinnor som Cecilia Penifader.

Cecilia föddes någon gång runt 1295 i den engelska byn Brigstock, ett administrativt nav för innevånarna i den omgivande Rockinghamskogen. Hon tillhörde en fri familj, som alltså hade bättre villkor än de livegna bönder som inte fick flytta från godsherrens mark och som skulle arbeta på godset ett visst antal dagar i veckan, men skillnaden mellan fria och livegna ska inte överdrivas. Båda arrenderade mark av godsherren för det egna jordbruket, och även fria bönder arbetade åt andra för att få in en extra inkomst till hushållet.

Som vanligt när det gäller medeltida människor vet vi föga om Cecilias barndom. År 1317 får vi veta desto mer. Cecilia är nu omkring tjugo år, och handlingarna från godset Brigstock visar hur hon köper rätten att arrendera sin första jord.

Godsherrens arrendator

Det är två mindre markområden som Cecilia övertar av en annan bybo. Hon betalar två och en halv shilling, och ägorna överförs på ett intressant sätt — den förre ägaren säljer dem först till sin son för det överenskomna priset, och sedan säljer han vidare dem till Cecilia. Förmodligen är detta ett sätt att förhindra framtida konflikter. Hade ägaren sålt direkt till Cecilia hade sonen senare kunnat hävda att rätten att bruka marken var en del av hans arv, och att fadern inte haft rätt att sälja.

I och med köpet blir Cecilia godsherrens arrendator med alla rättigheter och skyldigheter som det innebär, till exempel att närvara när godsets domstol sammanträder. Man kan fråga sig var hon fick två och en halv shilling ifrån, för den summan bör motsvara åtminstone en halv årslön för, säg, en mjölkpiga. Kanske hade hon arbetat ihop pengarna, men det är också troligt att hennes föräldrar hjälpte sin dotter. De hade redan sett till att Cecilias bröder fick egen jord att arrendera, och dokumenten visar att familjen var inblandad i turerna kring köpet. En av bröderna kontrollmäter de två markområdena, och hennes far står som garant för transaktionen när den förre ägaren ska föra över egendomen till sin son.

Medeltida entreprenörer?

Cecilia är inte ett unikt fall. Döttrar från någorlunda välbärgade bondefamiljer fick ibland egen jord att bruka när de växte upp, och ofta var det fråga om gåvor från föräldrarna. Då som nu ville föräldrar ge sina barn ett bra liv, och en kvinna som arrenderade egen mark hade ett bättre utgångsläge i en ekonomi där man fick utnyttja alla möjligheter, jordbruk, djurhållning, hantverk, sälja sin arbetskraft och/eller varor och allt annat som man kunde hitta på att göra för att hålla hungern borta. Med dagens språkbruk kan vi säga att man behövde vara lite av en entreprenör, även om det ordet inte fanns i England i början av 1300-talet.

Vad Cecilia än kallade sitt dagliga värv visade hon sig vara bra på att ta vara på resurser. Hon gifte sig aldrig, och det innebar att hon behöll kontrollen över sin egendom. De två markbitar hon köpt 1317 blev grunden, och vid sin död 1344 kontrollerade hon 28 hektar ängsmark och strax under en hektar åkermark, vilket bör innebära att hon var en av de mer välbärgade bönderna i Brigstock.

 

Källor

Bardsley, Sandy, Women’s Roles in the Middle Ages, Women’s Roles Through History, Greenwood Press, Westport 2007, s. 60

Bennett, Judith M, A Medieval Life: Cecilia Penifader of Brigstock, c. 1295-1344, McGraw-Hill College, Boston 1999, särskilt s. 87-88

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *