Senmedeltida målning av den heliga Birgitta.

Birgitta Birgersdotter som Hermann Rode framställde henne på ett altarskåp i Salems kyrka, Södermanland, i slutet av 1400-talet. Retusch av Beao.

Birgitta Birgersdotter ville gå i kloster. Istället blev hon husfru på Ulvåsa och drottningens överhovmästarinna — men makens död förde med sig ett helt annat liv.

Med tanke på att den här bloggen funnits i ett par år är det anmärkningsvärt att vi först nu kommer fram till Sveriges mest kända medeltida kvinna: Birgitta Birgersdotter, som vanligen kallas för den heliga Birgitta. Förutom att vara mest känd är hon förmodligen också mest välstuderad, och vi kan här göra vad som nästan alltid är omöjligt när det gäller medeltida historiska personer — säga något om hennes barndom.

Birgitta föddes omkring 1303 på storgården Finsta, som låg ungefär sextio kilometer sydost om Uppsala. Hennes far var lagman, det vill säga en storman med uppgift att studera och förklara lagen, leda ting och fylla andra funktioner som att vara med och välja ny kung när så behövdes. Familjen var rik, väl förankrad i aristokratin och starkt religiös. Både som barn och längre fram i livet ska Birgitta ha fått himmelska uppenbarelser, något vi ska gå närmare in på i nästa inlägg i den här serien.

Bortgift vid tretton

När Birgitta var omkring elva avled hennes mor. Tillsammans med sina syskon skickades elvaåringen till Östergötland för att bo med sin moster och hennes make, även han lagman. Två år senare lovade dock hennes far bort henne i äktenskap med en viss Ulf Gudmarsson, även han lagman — det har sagts att den världsbild som kommer fram i Birgittas texter har en juridisk prägel, och det är kanske inte så konstigt med tanke på att hon levde en stor del av sitt liv omgiven av lagmän.

Att gifta sig vid tretton var nu inte ovanligt i aristokratins äktenskap, där föräldrars politiska mål var mer relevant än de blivande makarnas känslor. Till saken hör dock att Birgitta inte ville gifta sig över huvud taget. Hon ville gå i kloster. Idag verkar det kanske som en märklig dröm, men den var ganska vanlig bland aristokratiska flickor vid den här tiden. Vi ska komma ihåg att det kristna jungfruidealet var starkt i den medeltida kulturen, och att det nog kan ha verkat bättre för många stormannadöttrar att leva i en helt kvinnlig gemenskap än att bli bortgift med någon som fadern valt ut.

Av klosterplanerna blev det dock inget på det här stadiet. Paret gifte sig, och Birgitta blev därmed husfru på den rika, befästa gården Ulvåsa i Östergötland, Ulfs släktgods. De två decennier som följde bröllopet hade hon fullt upp med att driva det stora hushållet och utföra vad vi idag skulle kalla representationsuppdrag i egenskap av lagmanshustru, men hon startade även en vårdinrättning för fattiga och sjuka på eller möjligen nära gården. Hon ska också ha tagit sig an prostituerade, som hon tog med från Stockholms bordeller till Ulvåsa för att hjälpa dem att börja ett nytt liv. Lägg till detta att hon under sitt äktenskap födde och uppfostrade åtta barn. Religionen förblev central i hennes liv, och hon ska även ha uppmuntrat Ulf till större andlighet och till att lära sig lagen ordentligt, vilket väl får anses lämpligt för en lagman.

I drottningens tjänst

I mitten av 1330-talet började en dramatisk tid för familjen. Birgitta fick posten som överhovmästarinna för Sveriges nya drottning Blanka, en sextonårig grevedotter från dagens Belgien som Birgitta tyckte var väl världslig och tanklös. Den tjugoårige kungen, Magnus Eriksson, framstod som omogen. Förhållandet till kungaparet var dock ännu någorlunda gott.

Ulf gifte vid samma tid bort en av familjens döttrar i ett äktenskap som hans hustru starkt motsatte sig. En av deras söner avled, och Birgitta själv var nära att dö under sin sista förlossning. Kanske var det denna turbulenta period som motiverade paret till andlighet i form av en eller flera pilgrimsfärder. Forskningen är inte överens om huruvida de vallfärdade till Sankt Olofs grav i Trondheim, men de gav sig utan tvekan av till aposteln Jakobs grav i Santiago de Compostella i dagens Spanien. Året var 1341.

Änkan och hennes uppenbarelser

På väg tillbaka från Santiago 1342 blev Ulf svårt sjuk. Han tillfrisknade så pass mycket att man kunde återvända till Sverige, men det måste ha stått klart att han inte hade många år kvar. Paret ordnade sina affärer och drog sig tillbaka till klostret i Alvastra — att mot en avgift tillbringa sina sista år i ett kloster var inte ovanligt bland välbeställda människor under medeltiden. De hade dock inte hunnit mycket mer än flytta in förrän Ulf avled i februari 1344.

Birgitta var 41 år och änka, och inte långt efter makens död började uppenbarelserna komma som aldrig förr. Innehållet i dessa himmelska visioner var minst sagt sprängstoff.

I nästa inlägg ska vi titta närmare på Birgittas uppenbarelser och den nya vändning som hennes liv tog.

 

Källor

Bardsley, Sandy, Women’s Roles in the Middle Ages, Women’s Roles Through History, Greenwood Press, Westport 2007

Nordahl, Helge, Den heliga Birgitta, svensk övers. Gunnel Lundén, Artos & Norma bokförlag, Skellefteå 2003

 

Montage av senmedeltida målning av den heliga Birgitta och ett foto av Vadstena klosterkyrkaVinjettbilden är ett montage av “Vadstena.klosterkyrkan” (foto: Alexandru Baboş Albabos, CC BY 3.0, ) och “Heliga Birgitta på ett altarskåp i Salems kyrka retouched” (retusch av Beao).

Share Button

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *