Medeltida miniatyr av Christine de Pizan

Christine de Pizan i full fart med skrivandet i en miniatyr från 1407.

Christine de Pizan fick en bättre utbildning än de flesta flickor på 1300-talet. När hon hamnade på bar backe kunde hon försörja sin familj genom att skriva — och hon skrev kontroversiellt.

Det finns gott om kvinnofientliga texter från medeltiden. Från Ovidius satirer, som fortfarande lästes efter att antiken övergått i medeltid, via kyrkofädrernas utfall och vidare till nedsättande högmedeltida diktning finns det tillräckligt många texter bevarade för att man skulle kunna sätta ihop en hel antologi av medeltida misogyni. Det har man också gjort — Woman Defamed and Woman Defended, redigerad av Alcuin Blamires med flera.

Som titeln antyder har Blamires och de andra redaktörerna dock även hittat medeltida texter som vänder sig mot allt detta kvinnoförakt. Allra mest intressant är kanske att flera av dessa texter skrivits av en kvinna som kallats för den första feministen.

Kunskap eller ‘fånig flickaktighet’?

I vanlig ordning kan man fråga sig om ett modernt begrepp som feminism går att applicera i medeltidens mentala landskap, men vi ska inte ge oss in på den diskussionen här. Istället ska vi konstatera att kvinnan i fråga, Christine de Pizan, föddes i Venedig 1364. Hennes far, Tommaso di Benvenuto da Pizzano, var en framstående astrolog verksam vid universitetet i Bologna. Han kallade sig för läkare, men det var förmodligen mest en täckmantel. Kyrkan var fientligt inställd till alla sorters spåmän, och det kunde därför vara riskabelt att kalla sig för astrolog.

Tommaso hade dock stora framgångar med sina förutsägelser. När Christine var fyra år kallade den franske kungen Karl V honom och hans familj till Paris, och här visade det sig att den nye hovastrologen hade en för sin tid ovanlig inställning till barnuppfostran. Han var ju själv en bildad man, och trots att han fått en dotter snarare än en son uppmuntrade han nu Christine att lära sig, att utveckla sitt intellekt. Hans hustru gjorde motstånd och ville hellre att dottern skulle uppfostras enligt det rådande kvinnoidealet — till ‘spinnande och fånig flickaktighet’ som Christine senare skrev, och på det citatet kan vi kanske ana att hon var glad att fadern vann diskussionen.

Christine studerade till att börja med musik och poesi, men det gjorde alla flickor vid hovet. Mer ovanligt var att hon inte bara kunde franska utan även italienska och latin, och eftersom hon kunde läsa latin kunde hon ta till sig böcker om filosofi, historia och religion. Det gjorde hon också, men det fick bli fråga om självstudier under faderns ledning snarare än en mer formell utbildning. Universiteten var enbart till för män.

Problemen hopar sig

När Christine var femton år gammal hittade Tommaso en make till henne, en nio år äldre adelsman och kunglig notarie som hette Étienne Castel. Denne var själv beläst och hade inget emot en intellektuell fru; tvärtom uppmuntrade han Christines litterära ambitioner. Man kan fråga sig hur många män i slutet av 1300-talet som hade den inställningen; kanske hade Tommaso letat länge innan han hittade Étienne. Äktenskapet blev hur som helst lyckligt, och över de följande tio åren födde Christine tre barn. Vid det laget hade problemen dock börjat hopa sig.

År 1380, samma år som bröllopet stod,  avled Tommasos kunglige beskyddare Karl V. Hovastrologen gick en osäker framtid till mötes, och han var nu närmare åttio år, en mycket hög ålder under medeltiden. År 1387 avled han, och som han aldrig varit bra på att hantera pengar lämnade han inte mycket till familjen. Det var tur att Étienne hade arbetet som kunglig notarie, för nu blev det hans lön man förlitade sig på — fram till slutet av 1390. Då följde notarien sin nya kung på en resa till Beauvais, som härjades av en farsot. Étienne blev sjuk och dog.

Christine går sin egen väg

I Paris satt nu Christine, en 26 år gammal änka utan inkomst eller kunglig favör och med tre barn, en mor och ett syskonbarn att försörja. Vad göra?

Den lösning som de flesta varit hänvisade till var att gifta om sig, illa kvickt och med vem som helst som kunde försörja familjen. Christine var dock van vid att inte göra som andra. Hon bestämde sig för att försöka tjäna pengar på sitt skrivande, och gav sig in på författarbanan. Som vi ska se i nästa inlägg gick det bra — riktigt bra. Men kulturetablissemanget hade sällan sett en populär kvinnlig författare förut, och Christine hade ett och annat att säga om hur kvinnor brukade framställdes i litteraturen. Detta skulle leda till friktion.

 

Källor

Blamires, Alcuin, Karen Pratt och C.W. Marx, Woman Defamed and Woman Defended: An Anthology of Medieval Texts, Clarendon Press, Oxford 1992

‘Christine de Pizan’ på franskspråkiga Wikipedia (https://fr.wikipedia.org/wiki/Christine_de_Pisan), hämtad 2014-09-19

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *