Foto av tornernande riddare

Grevinnan av Vermandois? Bearbetning av ‘Jousting’ av Jeff Kubina (CC BY-SA 2.0).

Förvånansvärt många medeltida författare har skrivit diktverk om kvinnor som deltar i tornerspel. Vad kan vi dra för slutsatser av det?

För några år sedan bloggade Becky Cousins på The Medieval World om ett ovanligt medeltida diktverk. Här hade en man skrivit om kvinnor som deltar i tornerspel. Det är intressant i sig, och det blir inte sämre av att denna dikt inte är den enda i sitt slag.

Våldsamma adelsdamer

Det var Huon d’Oisy, borgherre av Cambrai i norra Frankrike, som skrev dikten. Troligen skedde detta åren innan han gav sig av på korståg 1190, och idén är att adelns kvinnor ordnar en egen tornering ‘det året när alla riddare var iväg’, förmodligen under kriget mellan franska kronan och familjen Plantagenet. Ett smakprov:

Det året när alla riddare var iväg
och de tappra inte deltog i vapenlek
red istället damerna att tornera vid Lagny.
Torneringen ordnades av
grevinnan av Vermandois och frun av Coucy
[…]
En hop rider upp ur bakhåll
och tränger Amice från alla håll,
och hennes lans bryts mot en sköld;
hon ropar ‘Lille! Låt oss ta deras tömmar,
de är i vårt våld!’
Grevinnan av Clermont har
träffats av en stridsklubba över magen,
precis där njurarna sitter.

Här drabbar alltså kända adelskvinnor från författarens omvärld samman i den gren som idag kallas mêlée (och som då möjligen hette bouhourt), i princip ett riktigt slag även om man helst skulle låta bli att döda motståndaren. Målet var istället att ta andra riddare till fånga för att kräva lösensumma, vilket adelsdamerna också gör.

Medeltida humor?

Dikten har bevarats till våra dagar, och med tanke på att det vanligen betyder att avskrifter har gjorts verkar den varit uppskattad. Men varför skrevs den? Det är inte troligt att torneringen har ägt rum. Även om vi känner till adelskvinnor som stred till häst och i rustning (Sikelgaita av Salerno, Isabel av Conches, Johanna av Flandern…) skulle en hel kvinnotornering förmodligen vara så uppseendeväckande att fler skulle ha skrivit om den. Skämtar d’Oisy? Det finns kanske ett element av humor som vi skulle förstå bättre om vi också umgicks i samma kretsar som författaren och de adelskvinnor han skriver om. Det verkar ju till exempel vara meningen att vi ska veta vem ‘Lille’ är i citatet ovan. Kanske hade den kunskapen gjort raden hysteriskt rolig; det är svårt att veta över åttahundra år senare. Men är det bara fråga om att vända på manligt och kvinnligt i underhållningssyfte?

Hundra år senare hittar vi ytterligare en fransk berättelse om kvinnornas tornerspel, eller snarare fyra olika versioner av samma berättelse, två på vers och två i prosa. Om antalet kopior och versioner är en indikation på popularitet måste detta ha varit en hit. Titeln är rätt och slätt ‘Damernas tornering’, och den manlige berättaren beskriver en dröm i vilken adelsdamer ur hans samtid håller tornerspel enligt konstens alla regler. Precis som i d’Oisys dikt håller man mêlée och angriper varandra med liv och lust.

Övermänskliga kvinnor med ambitioner

Litteraturvetaren Helen Solterer ser en dubbelhet i den här texten. Det är i högre grad än vårt första exempel en berättelse om vackra kvinnor, säkert uppskattad av män i publiken, men här finns också mer än så. Kvinnorna som ger sig ut på slagfältet är närmast övermänskligt skickliga och har ambitionen att bli berömda krigare:

Vad är en kvinna värd om hon inte
är väl ansedd? Denna dag, gör
allt du kan så att du
blir känd över världen

Senare sägs att Roland, medeltidens hjälte nummer ett, borde ha haft sådana kvinnor i sin här. På slutet visar sig en av dem helt överlägsen den manlige berättaren i styrka och stridbarhet.

Korstågen skapar konflikt

Solterer menar att dikten på allvar tar upp frågan om kvinnliga krigare, även om den delvis maskerar ämnet så att den som inte var intresserad kunde uppfatta verket som harmlöst. Det skulle i så fall varit korstågen som satt stridande kvinnor på dagordningen — det fanns en ständig brist på soldater i korsfararstaterna, och kvinnor hade en starkare ställning där än i väst, två faktorer som tycks ha givit militärt sinnade kvinnor vissa möjligheter. Ryktet om detta bör i så fall ha spridits västerut, och kontrasten med idén att kvinnor skulle hållas i hemmet skulle ha givit upphov till en kulturell osäkerhet och verk som ‘Damernas tornering’.

Så långt Solterer, och om hon har rätt så hindrar inget att d’Oisys äldre dikt kommer ur en liknande kulturell konfliktzon. Vi är dock inte färdiga ännu. På tysk mark finns ännu en berättelse om en kvinnornas tornering, och om ett par veckor ska vi ta en titt på vad den kan tillföra. Nu tar dock Kvinnliga krigare jullov och återkommer i januari!

 

Källor

Crouch, David, Tournament, Hambledon and London, London 2005

Solterer, Helen, “Figures of Female Militancy in Medieval France”, Signs: Journal of Women in Culture and Society 16:3 (1991)

Comments (2)

  1. Britta Ratt

    Svara

    Hej! Jag hittade denna sidan idag. Mycket intressant sida! Tack för att du/ni hjälper mig att finna nya argument och utmana mina egna inkrökta tankar. Det är dessutom såååå bra skrivet! Jag känner mig fylld av inspiration! Tack, och ha en bra dag alla vardagskrigare!
    Britta Ratt

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *