Sankt Hilarius kyrka, Poitiers

Från Sankt Hilarius kyrka där Chrodechilds män angrep fyra biskopar och deras följen. Den tidigmedeltida och förmodligen mindre kyrkan ersattes på 1000-talet med byggnaden vi ser idag. Foto: Ziegler175 (CC BY-SA 3.0, https://goo.gl/864DCl).

När Chrodechild inte fick stöd av sin kungliga farbror rekryterade hon egna soldater. Dessa angrep en delegation av biskopar, och då fanns inte längre någon återvändo.

I förra inlägget såg vi hur två nunnor med kungligt påbrå ledde ett uppror mot sin abbedissa i Det heliga korsets kloster i Poitiers. Året var 589, och Chrodechild var förmodligen en utomäktenskaplig dotter till kung Charibert I av Paris, Basina definitivt dotter till Chilperic I av Soisson. Deras klagomål bottnade i att de behandlades som vanliga nunnor snarare än kungadöttrar. Troligen såg de också klosterlivet på aristokratins sätt — religion var nog bra, men här rörde det sig även om en plattform för att främja sig själv och sin släkt. Abbedissan Leubovera verkar mer ha varit inne på klosterväsendets ursprungstanke, att leva i enkel gemenskap på samma vis som de första kristna gjort.

De dryga fyrtio upproriska nunnorna bröt sig ut ur klostret och vandrade norrut till Tours, där Chrodechild bad biskopen Gregorius att ta hand om de andra medan hon fortsatte till Orléans och berättade för sin farbror, kung Guntram, om vad som försiggick i klostret. Gregorius var inte bekväm med situationen, men samtidigt tillräckligt fascinerad av den för att skriva ner detaljerna. Därmed har de bevarats till vår tid.

Misshandel i kyrkan

Chrodechild träffade sin farbror i början av sommaren. Han lovade att skicka sina egna biskopar för att undersöka saken, och hon återvände till de andra i Tours. Biskoparna dröjde dock. Sommar led mot höst, och till sist återvände Chrodechild, Basina och de flesta av nunnorna till Poitiers. De ockuperade Sankt Hilarius kyrka nära staden och började rekrytera soldater — om de inte fick hjälp att göra sig av med Leubovera så fick de väl ta hand om saken själva. Våldet var aldrig långt borta i den tidiga medeltidens krigshärjade Europa, och det fanns ingen brist på män som var beredda att slåss, i synnerhet när målet var att erövra ett rikt kloster.

Nu dök ändå fyra biskopar upp med sina följen, men de kom inte från kung Guntram utan från biskopsdömen kring Poitiers, och när de framförde sitt budskap inne i Sankt Hilarius kyrka visade det sig att de ville övertala nunnorna att återvända till klostret. Chrodechild vägrade. Biskoparna tog då till det tunga artilleriet och exkommunicerade de församlade, det vill säga uteslöt dem ur kyrkans gemenskap. Förutom hotet om evig fördömelse innebar detta i princip en uteslutning ur samhället eftersom andra kristna var förbjudna att ha med exkommunicerade att göra.

Att utesluta en stor skara arga och våldsamma människor som stod bara några meter bort var nu inte vidare välbetänkt. Det är oklart om någon gav order om att angripa kyrkomännen eller om det spända läget och trängseln i kyrkan ledde till tumult, men biskopar, präster och diakoner flydde snart för sina liv, “täckta av blod och med spräckta skallar” som Gregorius uttrycker det.

Det heliga korsets kloster plundras

Nu fanns ingen återvändo. Chrodechild lät sina styrkor belägra Det heliga korsets kloster. Dess ägor konfiskerades i hennes namn, hon utsåg egna uppsyningsmän och tvingade alla som tidigare tjänat klostret att arbeta för henne. Närvaron av vad som i princip var en invasionsstyrka hade en starkt destabiliserande effekt på Poitiers. De frankiska rikenas kungar började inse att något behövde göras, men ett brutalt ingripande mot nunnor skulle vara katastrofalt för deras anseende, och Chrodechild och Basina hade många mäktiga släktingar som eventuellt kunde komma att gripa in på deras sida. Istället försökte man medla, men Chrodechild vägrade förhandla såvida inte exkommuniceringen först lyftes, och det vägrade de överlevande biskoparna gå med på.

Vintern kom. De upproriska nunnornas förråd började ta slut, och vissa av dem gav sig av till sina släktingar eller till andra kloster där de levt innan de kom till Poitiers. Chrodechild och Basina grälade dessutom om vem av dem som skulle föra befäl, men framåt vårkanten lade de misshälligheterna åt sidan för en sista stormning av klostret. Under ett nattligt anfall sju dagar före påsk år 590 bröt deras män genom försvarsverken och plundrade anläggningen. Abbedissan Leubovera hittades orörlig av gikt i den helgedom där nunnorna förvarade sin främsta relik, vad som ansågs vara en bit av det kors Kristus hade korsfästs på. Hon låstes in i en byggnad nära Sankt Hilarius kyrka, och Chrodechild kunde flytta in i klostret som dess nya ledare.

Massakern vid klostret

Poitiers hade nu destabiliserats så pass mycket att upplopp och strider mellan olika fraktioner utbröt dagligen. Det blev inte bättre när Basina till sist bröt med Chrodechild och Leubovera fritogs av en för oss mystisk kunglig agent vid namn Flavius. Abbedissan, som fått nog av att vara konfliktens måltavla, samlade ihop en egen skara krigare. Det gjorde även Basina, och därmed fanns tre kvinnliga krigsherrar och förmodligen ett okänt antal manliga i och runt staden.

Det var nu en av de inblandade kungarna, Childebert II av Austrasien, struntade i de politiska riskerna och skickade in elittrupper för att återställa ordningen. Det heliga korsets kloster stormades för andra gången, och Chrodechilds styrkor massakrerades. När det stod klart att slaget var förlorat kom hon själv ut med skrinet som innehöll biten av det sanna korset och ropade åt alla att inte röra henne eftersom hon var drottning, dotter till en kung och brorsdotter till en annan, och skulle hämnas på dem — detta enligt Gregorius, som knappast var på plats. Vad hon än ropade kom hon oskadd från striden och kunde förbereda sig för den sista akten i dramat. Kungarna hade utsett en tribunal som skulle avgöra konflikten, och nu var Gregorius med. Han beskriver den dramatiska rättegången i detalj, och vi ska behandla den i nästa inlägg, där vi kommer se att Chrodechild lika gärna stred med ord som med vapen.

 

Källor

Gregorius av Tours, Libri Historiarum, The Latin Library, citat ur bok IX, kapitel 39 (https://www.thelatinlibrary.com/gregorytours.html, hämtad 2016-09-04)

Harrison, Dick, The Age of Abbesses and Queens: Gender and Political Culture in Early Medieval Europe, Nordic Academic Press, Lund 1998, s. 154-169

Comments (2)

  1. Svara

    Nej hon var inte utomäktenskaplig, men hon sattes/gick (svårt avgöra utifrån franska avhandlingars formulering) i kloster när hon tackade nej till den farbrodern ville. Den hon själv önskade redan som barn råkade värre ut. Men det är en annan historia,

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *