Foto av en manlig och en kvinnlig medeltida krigare.

Foto: Hans Splinter (CC BY-ND 2.0).

Det finns en grupp medeltidsballader om en riktig superhjälte till kvinnlig krigare. Hur förenar vi dem med vad vi vet om medeltida genus i övrigt?

Denna blogg brukade ha en del som hette ”Vad säger källorna?” Eftersom få har läst de inläggen återpubliceras de i den riktiga bloggen vissa veckor under våren 2017, och idag är vi framme vid balladen om Kerstin.

Medeltidens kultur har efterlämnat diverse texter som angriper kvinnors karaktär och intelligens, lagar som ställer dem under mäns förmyndarskap — och ballader om en ung kvinna som med svärd i hand fritar sin bror ur fängelset. Hur går detta ihop?

Dessa ballader kommer från Skandinavien, och kvinnans ställning verkar i och för sig ha varit starkare här än nere på kontinenten. I norr var inte idealet den asketiska nunnan utan makan och modern, husfrun som för befäl över familjens hushåll. Även skandinaviska medeltida lagar ger dock husbonden den verkliga makten på gården, så det är inte så att den nordiska medeltiden var ett under av jämställdhet. Frågan kvarstår: varför skriver man i ett sådant samhälle om vad vi skulle kalla för en kvinnlig actionhjälte? Låt oss titta närmare på de här balladerna, eller snarare dessa olika versioner av samma visa, för de texter som finns bevarade för fram samma berättelse.

En vida spridd favorit?

Med ballad menar jag i det här sammanhanget en längre, berättande visa uppdelad i verser och med ett omkväde som kommer tillbaka i varje vers. Genren verkar ha kommit till Skandinavien i slutet av 1200-talet eller början av 1300-talet. På svenska finns just den här balladen i åtta olika versioner från bland annat Östergötland, Uppland, Södermanland och Nyland, och på danska finns också åtta varianter nedtecknade bland annat i Vendsyssel, i Ringkjøbing amt och nära Ribe. Visan dyker också upp i Norge, så den tycks ha varit populär och vida spridd. Den äldsta nedteckningen är från 1500-talet, det vill säga efter vad man brukar räkna som medeltidens slut, men visan betraktades som gammal redan då. Det finns med andra ord visst fog för att föra tillbaka den åtminstone till sen medeltid.

Om vi jämkar ihop de olika versionerna får vi följande berättelse. En ung kvinna — i vissa av varianterna heter hon Kerstin, annars kallas hon Jungfrun — får reda på att hennes bror tagits till fånga. Det är kungen eller i vissa fall en greve som ligger bakom. I de flesta av versionerna får vi inte veta hur Kerstin har kunnat missa denna familjetragedi, men i en av dem har hon nyss kommit hem från ett krigståg, vilket ju både förklarar missen och antyder att Kerstin är en smått ovanlig jungfru.

Kerstin krossar hären

Kerstin rider nu till skurkens gård. Där träffar hon en kvinnlig anhörig till denne, grevinnan eller kungens frilla eller mor, som berättar var brodern sitter inlåst. Kerstin beger sig dit och frågar genom fängelsedörren varför brodern har låtit sig tas till fånga. Han hävdar att han inte hade så mycket val:

‘Mig band ej fyra, mig band ej fem,
mig bundo femtusen kungens hovmän!’

Hans syster är inte imponerad:

‘Jag står här smal som en liljerot,
femtusen skulle ej binda min ena fot

Jag står här ung som en liljevand,
femtusen skulle ej bundit min ena hand’

Sedan sparkar hon till dörren så hårt att alla lås och gångjärn brister, och med en andra spark skickar hon in dörren i fängelsehålan med sådan kraft att den studsar mot den motsatta väggen. Hon befriar sin bror och kedjar i vissa versioner istället fast kungens söner i den nu dörrlösa cellen, sätter brodern bakom sig på hästen och rider hemåt. På vägen träffar de dock kungen/greven och hans femtusen män. En strid bryter ut — och Kerstin massakrerar soldaterna:

Och Jungfrun hon svingar sin gångare kring
Femtusen hovmän lad’ hon i en ring

Och jungfrun hon skakar sitt blodiga svärd:
‘Vet du konung, att detta är du värd!’

Sedan lyfter hon upp brodern på hästen igen och rider hem. De danska versionerna är snarlika de svenska, förutom att Kerstin där vanligen inte träffar sin motståndare utan tar med sig brodern från fångtornet och hälsar att om kungen/greven har något att invända kan han komma och slåss med henne. I en version får kungen höra detta, gör korstecknet och utbrister “Gud, lad denne kvinde ikke komme efter mig!”

Den mångfacetterade medeltiden

Vad vi har här är alltså en kämpavisa, en berättelse om en övermänsklig hjälte som krossar allt motstånd, och sådana berättelser finns det både en och annan i den medeltida litteraturen. Hjältarna brukar vara män, men det finns även fler ballader om stridbara kvinnor. Från både svenskt och danskt håll har vi en om hur en fästmö far iväg med sin här för att befria sin tillfångatagne fästman, och från norskt hör vi om hur “stolt Margit” strider mot en viss Iven Eringson och hugger honom i bitar. Danmark har också den om Signild som räddar sin bror genom att dräpa de sju män som angriper honom, den om Ingelild (i vissa versioner heter hon Lose eller Luselil) som efter att hennes bror dött för att försvara henne mot våldtäktsmän själv tar hans svärd och dödar angriparna, och den om Karen som tar till vapen för att försvara sin far mot hans fiender.

Hur passar vi in detta i en medeltid där kvinnor som sagt vanligen står under manligt förmyndarskap, inte får ha egen ekonomi och inte får driva mål i domstol? Det gör vi genom att inse att medeltiden (och för den delen andra historiska perioder) var mer mångfacetterad än så. Även om den lagstiftande makten har ett ideal finns även andra, avvikande uppfattningar i ett samhälle, och dessa kommer fram på olika sätt i källmaterialet. Vi har inte ens skrapat på ytan till den högmedeltida höviska litteraturens genusexperiment — se Burns 2013 i källförteckningen nedan — men den här bloggen har tagit upp vissa av de verklighetens starka kvinnor som ändå fanns. Man misstänker att till exempel Ingeborg Håkonsdotter inte hade mycket till övers för tanken att kvinnor skulle ha förmyndare. Kanske är det ändå inte så konstigt att balladen om Kerstin sjöngs.

STEFAN HÖGBERG

Uppdatering: På allmän begäran har jag lagt ut hela texten till en version av balladen om Kerstin/jungfrun.

 

Källor

Burns, Jane, “Performing Courtliness”, i The Oxford Handbook of Women and Gender in Medieval Europe, Judith Bennett och Ruth Mazo Karras (red.), Oxford University Press, Oxford 2013

Grundtvig, Svend, Danmarks gamle folkeviser, del 4, Thieles bogtrykkeri, Köpenhamn 1883, s. 77-91

Harrison, Dick, Sveriges historia: medeltiden, Liber, Stockholm 2002, s. 181

Jonsson, Bengt, Margareta Jersild och Sven-Bertil Jansson (red.), Sveriges medeltida ballader, band 5:1, Almqvist & Wiksell International, Stockholm 2001, s. 16-25 (citat ur version B)

Landstad, Magnus Brostrup, Norske folkeviser, Tönsberg, Christiania 1853

Leave a comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *