Ett kort inlägg med anledning av gårdagens debattartikel ‘Glöm inte bort oss när historien skrivs‘ i Aftonbladet. Inte mindre än 157 musiker påpekar att musikhistorien tenderar att glömma bort aldrig så skickliga och kända kvinnor.

Jag kan förstås inte låta bli att koppla detta till medeltiden, och det både vad gäller text och musik. Innan boktryckarkonsten gjorde sitt intåg i Europa på 1400-talet kopierades böcker för hand, ett mödosamt och tidskrävande arbete. Varje text fanns från början i ett exemplar, och om det skulle bli fler gällde det att någon med gott om tid (eller tillräckliga medel för att anställa skrivare) verkligen var intresserad av verket i fråga. Gamla böcker mötte hot från flera håll — fukt, insekter, brand, ilskna vikingar — och verk som inte kopierades och fanns i tillräckliga mängder försvann därför snart.

Vad vi har kvar av medeltidens textproduktion är alltså resultatet av en urvalsprocess som bara släppte igenom det mest populära. Vi vet att medeltida kvinnor skrev (vi har ju till exempel nyss behandlat Trota av Salerno), men det finns många gånger fler verk av medeltida män än medeltida kvinnor. Beror det enbart på att kvinnor inte fick någon utbildning, ett påstående som för övrigt inte stämmer för hela det medeltida Europa, eller är det också så att högmedeltidens skärpta normer gjorde det mindre troligt att verk av kvinnliga författare kopierades?

Comments (4)

  1. Eva Berglund

    Svara

    Jag läser just nu rätt noga om tiden kring år 1600, och det berättas här och där att vid festligheterna när Sigismund kröntes till kung så var det en kvinna som vann i torneringen över Polackerna. Hur sant det är vet jag inte.

  2. Eva Berglund

    Svara

    På Runeberg

    Överst på sidan.

    Jag tror jag sett det någon annanstans också, men det kanske är en skröna.

Leave a comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *