Jan Hus bränns på bål. Ur Spiezerkrönikan (1485).

Bränning på bål var det traditionella sättet att avrätta kättare, och det användes även under korståget mot katarerna. Bilden visar dock avrättningen av reformatorn Jan Hus 1415. Ur en krönika från 1485.

Alix hjälpte sin make att döda hundratusentals oliktänkande. År 1218 skulle ödet dock hinna ikapp paret utanför Toulouses murar.

I förra inlägget började vi titta på Alix av Montmorency, en kvinna som definitivt överskred de gränser som omgärdade kvinnor i början av 1200-talet. Tyvärr använde hon sina talanger för att åstadkomma vad som bara kan kallas för en katastrof. Hennes make Simon ledde korståget mot katarerna, en avvikande religiös rörelse i Occitanien (dagens södra Frankrike med angränsande områden), och han behövde förstärkningar. Uppe i norr använde Alix därför sina kontakter inom aristokratin, och sin talang för diplomati, för att säkra både truppstyrkor och förnödenheter.

År 1210, då korståget pågått i ett år, ledde Alix själv förstärkningarna ner till sin make tillsammans med sina två äldsta söner. Pojkarna var i elvaårsåldern, men vi ska komma ihåg att medeltida barn ofta fick börja hjälpa sina föräldrar vid sju års ålder och räknades som vuxna omkring femton. Alix agerade sedan rådgivare åt sin make, vilket innebar att hon följde med i fält och förmodligen var på plats när 140 katarer som vägrat återvända till den etablerade tron brändes på bål efter att staden Minerve föll. Hon deltog även i den framgångsrika belägringen av borgen Termes.

Föda barn under korståget

Följande år, 1211, var Alix med under slaget vid St. Martin-la-Lande och födde även vad som bör ha varit hennes femte barn. Detta skedde troligen i staden Montréal nära Carcassonne, som givit sig godvilligt när korsfararna närmade sig. Strax efter nedkomsten fick hon en ny uppgift, nämligen att ta hand om den treårige kronprinsen av Aragonien, ett kungarike som motsvarar regionen med samma namn i dagens Spanien. Simon hade ingått avtal med aragonesiske kungen, och detta skulle garanteras genom äktenskap mellan kungens son och Simons och Alixs äldsta dotter Amicia — och genom att kronprinsen fick växa upp i sin nya familj.

År 1212 var Alix åter uppe i norra Frankrike för att rekrytera korsfarare och leda dem söderut till Simon, och hösten 2013 var hon närvarande under slaget vid Muret, som blev ännu en seger för maken. Värre gick det för kungen av Aragonien, som föll i slaget. Detta innebar att det politiska läget förändrades, Amicias förlovning sades upp och kronprinsen skickades hem till Aragonien.

Uppror, flykt, död

Alix, Simon och deras barn slog sig nu ner på de rika ägor som Simon erövrat kring staden Toulouse. Deras huvudfäste blev slottet Narbonnaise. Lokalbefolkningen hade dock vare sig glömt eller förlåtit den brutala erövringen, och 1217, när Simon var på härtåg i Provence, reste de sig i uppror. Den fördrivne greven av Toulouse var plötsligt tillbaka. Alix fann sig föra befäl över försvaret av ett belägrat Narbonnaise. Hon, barnen och några tjänare undkom precis innan slottet helt skars av från omvärlden, och efter att ha skickat ett kort meddelande till sin make satte Alix genast kurs mot norra Frankrike. Här skulle rekryteras soldater. Narbonnaise skulle återerövras.

I maj 1218 ledde Alix för tredje gången en här söderut, ner till den belägring av Toulouse som Simon inlett. Parets dagar var dock räknade. I slutet av juni träffades Simon i huvudet av en sten från en av stadens kastmaskiner, en maskin som enligt uppgift sköttes av kvinnor — uppgiften bör tas med en nypa salt, för det vore inte alls märkligt om kvinnor deltog i försvaret av sin hemstad, men att avgöra vilken sten som slungats från vilken maskin kan inte ha varit det lättaste. Härföraren avled hur som helst omedelbart, och Alix var änka.

Skicklig diplomat och administratör

Därmed försvinner Alix av Montfort mer eller mindre ur källmaterialet. Bevarade dokument visar att hon och hennes barn gjorde en donation till ett cistercienserkloster till makens minne, och att de kom överens med prästerna i Carcassonnes katedral om hur hans grav skulle skötas, men annars hör vi inte mer om korstågets administratör. Hon avled tre år senare, i februari 1221, och bör då ha varit omkring fyrtio år gammal.

Krönikören Pierre des Vaux-de-Cernay, som följde med Alixs andra trupptransport till Occitanien, prisade henne för hennes fromhet och visdom. Kanske var det så de på hennes egen sida såg henne, och det kan inte förnekas att hon var en mycket skicklig diplomat och administratör. Vissa historiker menar att om hon inte bistått sin make med råd och dåd, för att inte tala om ständiga förstärkningar, kunde han ha förlorat kriget.

Det första folkmordet?

Efter Simons död vände krigslyckan tillfälligt, men efter att den franska kronan givit sig in i kampen 1226 återstod endast för occitanska stormän att sluta fred på de villkor som de kunde få. Att det som idag är södra Frankrike är just södra Frankrike och inte Occitanien beror mycket på detta korståg, som gav franska aristokrater i norr tillfälle att erövra områden i söder. Den etablerade kyrkans inkvisition förföljde de återstående katarerna i nära nog hundra år, varefter rörelsen i stort sett utplånats.

Man räknar med att korståget skördade mellan 200 000 och en miljon offer, och det har också kallats för det första europeiska folkmordet. Detta är dock en omstridd fråga, för om man med “folkmord” menar ett försök att utradera en viss etnisk grupp så var katarerna snarare en religiös sådan. Det finns också långt tidigare kandidater till titeln, till exempel vissa av Julius Caesars tilltag under erövringen av Gallien på femtiotalet före Kristus. Korståget mot katarerna har dock även kallats för det första ideologiska folkmordet, vilket kan vara en bättre benämning.

STEFAN HÖGBERG

Källor

Marvin, Laurence W, ”Alice de Montmorency”, i Reina Pennington (red.), Amazons to Fighter Pilots: A Biographical Dictionary of Military Women, Greenwood Press, Westport 2003

“Alix de Montmorency” på tyskspråkiga Wikipedia (hämtad 2017-06-24)

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *