Chiffermaskin i form av en bok

Fransk chiffermaskin tillverkad på 1500-talet, strax efter medeltidens slut. Foto: Uploadalt (CC BY-SA 3.0).

I väntan på att nya boken Kvinnliga krigare kommer ut den 1 december gör vi en kavalkad: de mest populära inläggen från fyra års bloggande. Först ut är medeltidens kvinnliga spioner.

Det fanns gott om spioner under medeltiden, och många av dem var kvinnor. Det gäller adelshustrur som avslöjade sina mäns hemligheter, men även rena proffs som Alice av Saintes.

Spioneri har kallats för världens näst äldsta yrke. Att det inte blev det allra äldsta beror förmodligen bara på att de som letade efter en omskrivning för prostitution kom först. Dessa kunskapare har också lämnat spår efter sig i historien, och det finns flera medeltida exempel.

Den engelske kungen Harald Godwinson (1022-1066) ska ha skickat spioner över till Normandie för att ta reda på hur stora styrkor Vilhelm Bastarden, senare Erövraren, hade till sitt förfogande. Hans sentida efterföljare Rikard III (1452-1485) hade spioner med ‘ögon som ett lodjur och öppna öron som Midas’ under Rosornas krig, och när länder började stationera ambassadörer hos varandra mot medeltidens slut var dessa snabba med att bygga upp nätverk av agenter och informatörer.

Var då detta medeltida spioneri en helt manlig värld? Nej, som i så många andra fall — krigare, läkare, konstnärer och andra — är spionerna en medeltida grupp med kvinnliga medlemmar.

Prins John och hans spioner

Rickard Lejonhjärtas bror John (1166-1216) var nog en ganska duglig härskare, trots att han nu för tiden mest är känd som skurk i Robin Hood-filmer. Han visste hur som helst att använda sina familjekontakter. Efter Rickards död tog han över som kung av England, och gifte bland annat bort sin oäkta dotter Joan (1191-1237) med den walesiske härskaren Llewelyn av Gwynedd. Sju år in i äktenskapet hade de politiska förhållandena ändrats, och John drog ut i krig mot Llewelyn. Det blev en lysande seger, vilket inte är så konstigt med tanke på att Joan verkar ha skickat vidare makens militära hemligheter till sin far.

John verkar dock ha varit van vid att använda kvinnliga spioner. Vid ungefär samma tid, under åren 1209, 1212 och 1213, anlitade han en franska kvinna vid namn Alice av Saintes för att ta fram svåråtkomliga upplysningar. Alice verkar ha varit mer av en yrkesspion än vad Joan var, och det samma gäller en viss Margoth som femtio år senare spionerade för den dåvarande kungen, Edward I. Tyvärr har föga information bevarats om dessa båda kvinnor.

Kvinnliga spioner under korstågen

Hittills har vi bara talat om engelska spioner, men vi kan komplettera med en utflykt till Mellanöstern. Under det tredje korståget ska nämligen både den muslimske härföraren, sultanen Saladin (1137-1193), och den kristne, den ovan nämnde Rickard Lejonhjärta (1157-1199), ha använt sig av kvinnliga spioner.

Enligt samtida och vanligen väl insatta arabiska författare vände sig Saladin till Sibylla, hustrun till självaste furst Bohemund III av korsfararriket Antiokia. Hon avslöjade precis som Joan sin makes hemligheter och fick i utbyte kostbara gåvor samt beskydd och fri lejd för sig själv och medlemmar av sin familj. Kristna krönikörer har inget att säga om spioneri, men det är intressant att de inte är särskilt förtjusta i denna Sibylla. William av Tyros skriver mörkt att hon ‘hade rykte om sig att utöva onda konster’, kanske för att Bohemund hade lämnat sin förra hustru för att gifta sig med henne.

Och Lejonhjärta? En kvinna som tillhörde Syriens kristna minoritet och nu levde i Jerusalem ska ha underrättat härföraren om stämningen i staden, givit honom detaljer om befästningsverken och till och med skickat över nyckeln till det av tornen i stadsmuren som var lättast att angripa. Uppgifterna kommer från den engelske krönikören Matthew Paris som skriver dryga femtio år senare.

Biten med nyckeln verkar nästan för bra för att vara sann, och historikern Sabine Geldsetzer misstänker att Paris hittat på den syriska kvinnan. Motivet skulle kunna vara att sätta fokus på Jerusalem, som Lejonhjärta bara siktade på avstånd. Det är dock inte omöjligt att kvinnan verkligen existerat och tillhört en inhemsk minoritet; onekligen skulle medlemmar av lokalbefolkningen ha den kunskap och förmåga att smälta in som en spion behövde. Hur som helst: vi kan utan tvekan lägga spioneri till listan över aktiva roller som kvinnor spelade under medeltiden.

 

Källor

Crowdy, Terry, The Enemy Within: A History of Espionage, Osprey Publishing, Oxford 2006, s. 56-58

Geldsetzer, Sabine, Frauen auf Kreuzzügen 1096-1291, Wissenschaftliche Buchgesellschaft, Darmstadt 2003, s. 140-141

‘Bohemund III of Antioch’ på engelskspråkiga Wikipedia (https://en.wikipedia.org/wiki/Bohemund_III_of_Antioch; hämtad 2014-07-24)

Comments (2)

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *