Margareta: drottning och politiskt geni (del ett)

Share Button
Ann-Marie Carl-Nielsens staty av Drottning Margareta, Roskilde.

Ann-Marie Carl-Nielsens staty av Drottning Margareta blickar ut över Roskilde. Foto: Bengt Oberger (CC BY-SA 3.0).

Margareta giftes bort av politiska skäl vid tio års ålder. Två decennier senare styrde hon Danmark och Norge.

När jag skrev förra veckans topplista över medeltidens tio viktigaste gränsöverskridande kvinnor var jag säker på att samtliga redan hade artiklar här på Kvinnliga krigare. Så var inte fallet. Av någon anledning har den här bloggen aldrig tagit upp Margareta Valdemarsdotter, för eftervärlden känd som drottning Margareta, och nu är det hög tid att behandla kvinnan som förenade Danmark, Norge (med Island) och Sverige (med Finland)  under en krona.

Valdemar Atterdags dotter

Margareta föddes i mars 1353, det sjätte och sista barn som räknade Danmarks kung Valdemar Atterdag till far. Vid sex års ålder trolovades hon med Norges då artonårige kung Håkon, och som vanligt när det gällde medeltida aristokratiska förlovningar handlade det hela om politik. Håkons far, den svenske kungen Magnus Eriksson, behövde danskt stöd för att kväsa sin andre, upproriske son Erik. Margaretas far ville i sin tur ha tillbaka Skåne, som i två årtionden varit pantsatt till Sverige. Trolovningen förenade de två furstehusen för att möjliggöra allt detta.

Tre år senare var Erik död, ett nytt läge som ledde till att förlovningen bröts. Ytterligare några turer, inte minst Valdemars berömda brandskattning av Visby 1361, ledde dock till att den politiska kartan fick ritas om ännu en gång. I april 1363 firades till sist bröllopet i Köpenhamn.

Talang för politik

Vid tio års ålder gör alltså Margareta politisk debut som norsk och i någon mån svensk drottning — Håkon hade blivit sin fars medregent i Sverige, men hade bara makt över Skara stift. Åren efter bröllopet förändras så maktbalansen radikalt i Skandinavien när Margaretas ende bror Christoffer avlider och de svenska stormännen avsätter Magnus Eriksson. Plötsligt står Danmark utan manlig tronföljare, och makten över Sverige ligger hos den nye kung man krönt, Magnus tyske systerson Albrekt av Mecklenburg.

Håkon tillbringar sin tid i hård kamp med de mecklenburgare som nu kontrollerar Sverige, och under tiden växer Margareta upp på kungaborgen Akershus i Oslo. Hovets danska och svenska kopplingar gör att hon vistas i en tämligen samnordisk miljö. Den som tar hand om henne är hovmästarinnan Märta Ulfsdotter, dotter till den heliga Birgitta, med där Birgitta angriper kungahuset är Märta en hängiven anhängare som uppfostrar Margareta i den starka kungamaktens tradition. Politik blir en hörnsten i utbildningen, men detta är inte några problem för Margareta, som tidigt visar stor talang på området. Märta har en egen dotter i Margaretas ålder, Ingegärd, och hon är mycket sträng mot dem båda.

Akershus år 1300. Rekonstruktionsteckning.

En rekonstruktionsteckning av Akershus utförd 1925 av Holger Sinding-Larsen.

Drottning och småbarnsmor

I oktober 1370 är Margareta 17 år och gravid, och tycks i egenskap av drottning ha börjat styra i osloområdet. I ett bevarat brev till maken meddelar hon honom bland annat att hon benådat en dråpare i hans namn, och att Akershus lider brist på förnödenheter — troligen är det konsekvenserna av digerdödens härjningar och de ständiga krigen som skadat den norska ekonomin. Hon ber Håkon att ordna kredit med köpmannen Westfal så att hon kan säkra hushållets försörjning.

Vid jul det året föds sonen Olof. Margareta får några år som småbarnsmor, och sedan tar storpolitiken fart på allvar.

Margareta tar makten

År 1375 avlider Margaretas far Valdemar, och hon tar då med sig den femårige Olof till Danmark där han efter en övertalningskampanj väljs till ny dansk kung. Valdemar hade redan ordnat tronföljden genom att lova den tyske hertigen Albrekt, kusin till den ovan nämnde Albrekt av Mecklenburg, att han skulle få ärva. Margareta övertygar dock rikets världsliga och kyrkliga stormän att kronan bör gå till Olof, och att hon själv bör agera förmyndare för honom tills han blir myndig. Detta är ett jämförelsevis vanligt grepp i medeltidens aristokratiska familjer — Ingeborg Håkonsdotter och Agnes av Poitou är två andra kända exempel på mödrar som agerar förmyndare — och troligen är stormännen redan skeptiska mot att lämna över makten till den utländske Albrekt.

Margareta stannar alltså i Danmark som rikets regent. Vad Håkon hade för åsikter om allt detta är inte känt, men säkert såg han en poäng i att han och hans drottning tillsammans styrde två av de tre skandinaviska rikena, och Margareta verkar hur som helst ha utövat allt större inflytande även över hans regering. År 1380 avlider han. Margareta blir därmed en änka, och som andra medeltida änkor med god ekonomi ger detta henne större handlingsutrymme — en kvinna står vanligen först under sin fars och sedan under sin makes förmyndarskap, men en änka kan i större utsträckning sköta sig själv. Den nu tioårige Olof ärver även den norska tronen, och Margareta styr därmed även Norge i väntan på sonens myndighetsdag.

Rikets rätta fru och husbonde

Olof får dock inte uppleva sin myndighetsdag. Endast 16 år gammal avlider han i lunginflammation på skånska Falsterbohus. Margareta har vid det laget regerat med sådan skicklighet att det danska riksrådet kommer överens om att hon ska fortsätta tills hon och folken enas om en ny regent. Hon hyllas i Danmark som rikets ”rätta fru och husbonde”, och seglar sedan till Norge för att säkra sin position där.

Margareta styr nu själv två av Skandinaviens tre riken. Sverige tillhör fortfarande Albrekt av Mecklenburg, men de svenska stormännen har tröttnat på tysk överhöghet, och frågan är om inte det politiska geniet Margareta kan använda sig av detta. Den frågan går vi vidare till i nästa inlägg.

STEFAN HÖGBERG

Ann-Marie Carl-Nielsens staty av Drottning Margareta, Roskilde.Vinjettbilden är en bearbetning (beskärning, retuschering) av ”Roskilde Drottning Margareta Anne-Marie Carl-Nielsen 05” av Bengt Oberger (CC BY-SA 3.0). Bearbetningen gjordes av Stefan Högberg och ligger under licensen CC BY-SA 4.0.

Källor

Larsson, Lars-Olof, Kalmarunionens tid: från drottning Margareta till Kristian II, Rabén Prisma, Stockholm 1997

Share Button
Posted in Ledare
Taggar , , , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Gilla på Facebook?

Nya inlägg via e-post?

Ange din e-postadress:

En tjänst från FeedBurner